Debatt: Klarspråk: Metoo är kamp för kvinnors rättigheter

Metoo i Sverige blev ett av de största i världen. Hösten 2017 samlades hundratusentals kvinnor och tjejer i nära 80 upprop. Där vittnade vi om sexism och sexuellt våld i vardagen; i våra yrkesliv, skolor, hem och i offentlighetens många rum. Vi hade fått nog.

Den 6 mars året efter lämnade vi vittnesmål till dåvarande jämställdhetsminister Åsa Regnér, med förslag på vallöften till alla politiska partier. Men i valrörelsen blev tystnaden om metoo i det närmaste total. Istället uppstod en backlash där vi i medierna kallades mobb och blodtörstig pöbel, anklagades för hat, hot och förtal, och jämfördes med antidemokratiska rörelser. Så demoniserades kvinnors krav på mänskliga rättigheter. I år har vi sett det upprepas.

Låt oss tala klarspråk. Metoo i Sverige var och är inget annat än en politisk kamp för kvinnors och flickors, men även transpersoners och icke-binäras rätt till kroppslig integritet och frigörelse. Den rätten kränks fortfarande av män och legitimeras genom maktstrukturer och beroendeförhållanden överallt i samhället.

Vi blev en massrörelse för att tiden var mogen. Mobiliseringen i Sverige hade pågått i 40 år, tack vare de kvinnor som gick före. Feminister på 70-talet satte kön, makt och sexuellt våld på den politiska agendan. De talade med varandra om ojämlikhet och förtryck i sina egna liv, även om sexism och sexuellt våld, men det hette inte metoo, som det långt senare kom att kallas med Tarana Burkes hashtagg. Det hette det ”det personliga är politiskt”. Liksom hösten 2017 uppstod rörelsen i USA och spreds över världen genom vittnesmål, tribunaler, artiklar och böcker. Så blev det möjligt att börja avslöja och bearbeta sexuella övergrepp.

I Sverige briserade den första debatten 1976 och handlade om våldtäkt. Organisationer som representerade en halv miljon kvinnor agerade mot en sexualbrottsutredning som gjorde kvinnor ansvariga för mäns sexuella övergrepp. Rörelsen enades i en massiv protest med namnunderskrifter, och blev hörda. Lagförslaget gick bokstavligen i papperskorgen. En ny sexualbrottslag, grundad i rätten till kroppslig integritet, infördes successivt medan debatten om sexuella övergrepp växte lavinartat.

Detta var en del i en global rörelse. Den ledde till att FN utropade ett kvinnodecennium och skapade, tillsammans med Europarådet, flera internationella konventioner som Sverige har ratificerat, för kvinnors och barns mänskliga rättigheter. I dem utgör våld en allvarlig kränkning av möjligheterna till jämlika och jämställda livsvillkor.

Hösten 2017 hade vi, yngre systrar och döttrar till 70-talets kvinnor, växt upp med en stark medvetenhet om våra rättigheter – men också med sexism och sexuellt våld som ännu inte upphört. Oavsett ålder var vi redo när Alyssa Milano, den 15 oktober 2017 på twitter, uppmanade att skriva #metoo, för att visa omfattningen av problemet.

Genom våra kollektiva upprop skapade vi tillsammans en ny kvinnorörelse i Sverige byggd på solidaritet och systerskap där vi skyddade varandra genom att utåt tala med en röst. I slutna och hemliga grupper i sociala medier kunde vi forma:

• Ett fritt och tryggt rum
att vittna i om vad vi utsatts för, utan rädsla för repress-
alier.

• Etiska principer om att namn på förövare inte nämns och att vittnesmål stannar i gruppen, då kvinnor någonstans måste få berätta vad vi varit med om.

• Ett ömsesidigt lyssnande, bekräftande och stöd till varandra.

• Kollektiv politisk handling genom ett kollektivt behov av att förändra samhället.

Den senaste befolkningsstudien i Sverige visar att sexuellt våld fortfarande är ett omfattande problem starkt präglad av tystnadskultur; 65 procent kvinnor hade utsatts under sin livstid men bara fem procent av övergreppen hade lett till polis­anmälan. Med metoo bröt en ny generation tystnad, fann gemenskap och stöd i varandra – och kunde tillsammans agera för förändring. Det var och är metoo i Sverige. Målet med vår kamp är fortfarande: ett omedelbart slut på diskriminering, sexism och sexuellt våld mot flickor och kvinnor.

Vad gör ni medier och makthavare?

///////////////////////

Ninni Carlsson, Bodil Wandt och Linnéa Bruno

#orosanmälan

Anne Sörman, Caroline Snellman, Hanna Kaiser Barnes,

Ingrid Hrafn Elsiedotter, Johanna Lindquist, Julia Ekholm och Kigge Fasth

Styrelsen Föreningen Samordningen Metoouppropen

Lisa Salmonsson, #akademiuppropet

#allmänhandling 

Karin Tennemar, #bortabrahemmavärst

#givaktochbitihop 

Ulrika Konstig, #ickegodkänt

Lina Stenberg, Carina Benjaminsson, #imaktenskorridorer

Hilma Björk, Louise Thilander, #inteminskuld,
#påvåravillkor

Ida Rödén, Sonia Hedstrand, #konstnärligfrihet

Emma Fagervall, Ida Kjos, Maria Nääv, #medvilkenrätt

Anna Velander Gisslén, #metoobackstage

Cajsa Fransson, Linda Svenson, #lättaankar

Maria Karlsson, Rut Morén, #obekvämarbetstid

Amanda Simonsson, Charlotte Ulfsparre, #omniberättarlyssnarvi

Anna Lindholm, Ellinor Borggren, Anna Storåkers, #närmusikentystnar

Maria Larsson, #nödvärn

Karin Lovisa Ingridsdotter, #sanningenskagöraerfria

Cajsa Winge, Emelie Renlund, #sistaspikenikistan

#skådespelerskorsomrasifieras 

Denise Cresso, #slutvillkorat

Rebecca Tiger, #theshowisover

Sofia Helin, #tystnadtagning

Annica Ramström, #utgrävningpågår

Birgitta Johnsson, Lotten Sunna, #utanskyddsnät

#vardeljus 

Malin Isaksson, Mia Blomberg #virivermurarna

Caroline Crafoord, Mika Thalén, #visparkarbakut