Debatt: Jämlikhetskommissionen visar att Fi:s politik behövs

Vi i Feministiskt initiativ är oroliga för att Jämlikhetskommissionens rapport, en av mandatperiodens viktigaste, nu läggs på hyllan och att rekommendationer inte genomförs. Det är inte bara närvaron av C och L i regeringsunderlaget som ställer till det. Sedan S och MP tog över regeringsmakten 2014 har svensk ojämlikhet fortsatt att öka.

Rapporten är dyster läsning. På över 1 000 sidor redovisas hur samhällstrender som globalisering och digitalisering ökar ojämlikheten, som även drivs på av en lång rad politiska beslut under decennier. Det spelar inte så stor roll om det varit en M-ledd eller S-ledd regering. Kapitalinkomsterna har ökat, socialförsäkringarna urholkats och den offentliga sektorns del av ekonomin har stadigt minskat år efter år.

Men givet politikens och samhällsdebattens glidning högerut är rapporten också befriande läsning. Utredningen är en kraftfull konfrontation med den nyliberala dominansen som fått råda sedan 80-talet.

I stort sett alla reformer som började introduceras då har bidragit till ökad ojämlikhet; Kommunalisering av skolan och det fria skolvalet, nedmonteringen av anställningstryggheten, försvagandet av både socialförsäkringar och bidrag, privatisering och vinstdrift inom offentlig service, marknadsinspirerande styrningsmodeller, sänkt skatt på kapital och företagande, dumpning av statligt ansvar på kommunerna, minskade subventioner till bostadsbyggande och minskade satsningar på hyresrätter, beskattning som gynnar ägande av bostad framför hyra, avskaffandet av förmögenhetsskatt, arvsskatt, fastighetsskatt och förändrad beskattning av fåmansföretag.

En lång lista – utvecklingen har drivits av ett tänk som menar att ojämlikheten är nödvändig för det övergripande målet: ekonomin och tillväxten. Rapporten är en uppgörelse med detta synsätt.

Vi i Feministiskt initiativ tar ofta upp att det utöver ökande klyftor även är strukturer som rasism och sexism som gör att vissa grupper ständigt förpassas längst ner i samhällshierarkin och aktivt missgynnas i dagens Sverige. Fi välkomnar att kommissionen tydligt inkluderar jämställdhet mellan män och kvinnor i sin analys av den generella jämlikheten, och att flera av de förslag som läggs går i linje med vår politik – även om vi i flera fall vill gå längre. En annan positiv aspekt av utredningen är dess öppna syn på migration. Fi delar slutsatsen att större investeringar i nya svenskars samhällsdeltagande och jämlika villkor måste till, både av rättviseskäl och för samhällsekonomin.

Det finns naturligtvis aspekter av ojämlikhet som vi som intersektionella feminister tycker att utredningen saknar. Exempelvis saknas en grundläggande analys gällande strukturell rasism i Sverige. Faktum är att ordet rasism inte förekommer en enda gång i rapporten, vilket säger en hel del. Det finns en medvetenhet kring diskriminering inom till exempel arbetsmarknad och bostadspolitik, men det krävs långt mer kraftfulla erkännanden och åtgärder kring hur samhällets rasism skapar ojämlikhet.

Tyvärr ser vi hur regeringen välkomnar rapporten för att i nästa stund avisera skattesänkningar som ökar ojämlikheten, och inte tänker genomföra förslagen i den stundande budgeten. De politiska förutsättningarna kanske inte finns idag, men efter valet 2022 kan riksdagen se annorlunda ut.

En annan värld är möjlig. Då behövs alla krafter som driver politik för både jämställdhet, jämlikhet och hållbarhet.