Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Invandring handlar inte om ekonomi – utan om ansvar

En polis övervakar kön av ankommande flyktingar.
En polis övervakar kön av ankommande flyktingar. Bild: Bild: Johan Nilsson/TT

Dagens ETC.

De lagliga vägarna in i Europa har redan tagits bort, nu ska även de olagliga vägarna försvinna.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Möjligheterna till ett tryggt liv för människor på flykt minskar på många håll i världen. Den åtstramning i asylpolitiken som vi ser i Sverige sker även på EU-nivå, och de senast åren har präglats av allt hårdare gränskontroller i ett försök att hindra människor från att söka skydd i vad som kommit att kallas Fort Europa.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Bristen på lagliga vägar in i Europa innebär att människor måste fly med hjälp av människosmugglare, med risk för sina och sina anhörigas liv. Föräldrar tvingas välja mellan att stanna kvar i hemlandet och riskera att barnen dör i rasmassorna från ett sönderbombat hus, eller att fly med hjälp av människosmugglare och riskera barnens liv i en sjunkande båt på Medelhavet.

I det asylpolitiska förslag som Socialdemokraterna presenterat lyfts vikten av att bekämpa människosmugglingen, huvudsakligen genom stärkta internationella polissamarbeten. Precis som övriga delar av socialdemokraternas asylpolitiska förslag innebär det att de få och redan farliga möjligheter som fortfarande finns för människor på flykt ytterligare försämras. De lagliga vägarna in i Europa har redan tagits bort, nu ska även de olagliga vägarna försvinna. För dem som ändå lyckas ta sig till Sverige vill Socialdemokraterna minimera möjligheterna att få stanna genom att till exempel möjligheten till så kallat spårbyte, att ansöka om arbetstillstånd efter att ha fått avslag på sin asylansökan, tas bort och att mer resurser ges till rättsosäkra åldersbedömningar som kritiserats hårt av sakkunniga (se Svenska Dagbladets granskning av Rättsmedicinalverkets bedömningar).

Det är extrema förslag, men i linje med vad som hörs från många politiska håll. Den hårda asylpolitiken framställs ofta som en nödvändighet, för att Sveriges ekonomi befinner sig på bristningsgränsen för vad den klarar av. Politiker och media ställer utsatta grupper mot varandra, och det framställs ofta som att invandrare, glesbygdsbor, pensionärer, arbetslösa och barn i behov av assistans slåss om samma resurser. Men är det så?

Förra året sökte 25 666 personer asyl i Sverige. Under tidsperioden 2000-2012 sökte i genomsnitt 27 639 personer per år asyl i Sverige. Under samma tidsperiod har BNP per capita kontinuerligt ökat i Sverige, med undantag för finanskrisen 2009 och problemen i euroområdet ett par år senare, och sedan 2014 ökar BNP åter stadigt för varje år.

Invandringen beräknas kosta totalt cirka en procent av BNP per år, vilket är ungefär lika mycket som svenska staten går miste om till följd av skattefusk och avancerad skatteplanering varje år (och bra mycket mindre än Västlänkens totala kostnad kommer att bli).

Någon ekonomi på bristningsgränser finns alltså inte, inte heller någon ovanligt stor mängd asylsökande. Att vissa samhällsgrupper får det allt svårare beror inte på invandringens kostnader utan på att ojämlikheten i samhället ökat, vilket är en konsekvens av politiska beslut gällande bland annat skattelättnader för vissa grupper, ökad privatisering och nedmontering av välfärden.

Sverige har råd med asylsökande. Vissa menar till och med att vi rent ekonomiskt är beroende av invandring. Men är asylrätten en ekonomisk fråga? Är människors rätt till ett liv fritt från krig, tortyr och förföljelse något som bara kan erbjudas när det inte gör något större avtryck i statsbudgeten?

Det är dags att börja prata om vilket ansvar vi har, för varandra och för samhället. Vi lever i en globaliserad värld. Svenska koldioxidutsläpp leder till att människor på andra sidan jorden förlorar sina hem till följd av stigande vattennivåer. Svenska vapen finns över hela världen och används i såväl Syrien som Irak. Svenska företag etablerar sig i utvecklingsländer och anställer barn, uttömmer vattenreserver, förorenar grundvatten, och gör stora områden obeboeliga.

Det som sker inom ramen för de svenska samhället och den svenska staten sker inte längre inom den svenska nationsgränsen, och därför kan vi inte heller hänvisa till nationsgränser när det kommer till ansvar.

De politiska motiveringarna för att stänga våra gränser för människor i nöd måste ifrågasättas. Vi måste sluta prata om invandring i ekonomiska termer, för genom att göra det distanserar vi oss från vad det egentligen handlar om. Vi har sett det hända förut. Vi vet vart det kan leda att peka ut en samhällsgrupp som syndabock för ojämlikheten i samhället.

Många har dött utanför våra murar och stängsel, men vi kan vända utvecklingen. Genom att stå upp för varandra, för oss själva, och för det samhälle vi vill leva i kan vi ändra politiken. Var och en har ett ansvar. Ta det ansvaret. Ta tillbaka asylrätten!

00:00 / 00:00