Opinion
Debatt: Ingen jämlik skola utan en jämlik skollunch
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Den första skollunchen i Sverige serverades redan under den senare delen av 1800-talet till enstaka fattiga barn i utsatta områden. Målet bestod ofta av gröt och mjölk men kom under början av 1900-talet att bli ett lagat mål.
En näringsrik kosthållning lyftes upp som ett starkt argument för att förebygga framtida alkoholism och som en viktig del i en rådande befolkningspolitik som skulle uppmuntra människor till att föda fler barn.
Det är nu över 20 år sedan det blev tvingande att servera avgiftsfria skolluncher för alla elever efter att man slopat de statliga stöden och att ansvaret för skolluncherna förflyttades till kommunerna.
Enligt lagen skulle måltiderna nu, förutom att vara kostnadsfria, även vara näringsrika. Men effektiviseringar och stora centralkök innebar att kvaliteten på maten sjönk och många råvaror ersättes därför med hel- och halvfabrikat.
2011 gjordes ett tillägg i skollagen vilket innebar att man införde kvalitets-krav på näringsinnehållet i skollunchen. Det fick, tillsammans med tydligare riktlinjer från Livs-medels-verket‚ politiker i många kommuner att satsa mer pengar, vilket har höjt kvaliteten.
I dag serverar dessa skolor därför mer vegetarisk mat som resultat av att de haft råd att byta ut hel- och halvfabrikat mot kvalitativa ekologiska råvaror.
Enligt Livsmedelsverkets och Skolmatens vänners kartläggning var livsmedelskostnaden i den kommunala grundskolan i snitt 10,47 kr per lunch år 2015 och har de senaste åren ständigt ökat.
Men det gäller inte alla skolor. Det finns stora skillnader mellan kommunerna där den kommun som lägger mest pengar på skollunchen investerar dubbelt så mycket som den mest sparsamma. Många kommuner saknar dessutom en kostchef och utbildad storköks-personal och kockar, vilket ytterligare påverkar skolmatens kvalitet.
Flera kartläggningar visar att det ofta är socioekonomiskt utsatta kommuner som lägger minst pengar på skollunchen. I många av dessa kommuner, där barnfattigdom förekommer, uppdagas det ofta att skollunchen är den enda lagade måltiden som eleverna äter varje dag. Därför blir skollunchen således också en fråga om barns rättigheter.
I dag talar man inte längre endast om skollunchen som den maten som ligger på tallriken och som ett sätt att mätta fattiga barn. Vi talar om maten som helhet. Hållbarhet, miljö-påverkan, maten som ett pedagogiskt verktyg och tid för gemenskap och återhämtning är begrepp som kommit att genomsyra skollunchen tack vare politiska satsningar på kvalitet.
En skollunch som inte är jämlik representerar således också en skola som inte är jämlik, där elever i missgynnade kommuner inte bara går miste om en näringsrik måltid utan även kunskaper och erfarenheter som är viktiga för deras kunskapsprogression. En kompensatorisk skola måste därför även innefatta en jämlik skollunch.
