Debatt: Hushållsarbetare särskilt utsatta för sexövergrepp

Regeringen har haft drygt tre år på sig att ratificera ILO-konventionen 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare, men ingenting händer. Att inte den regering som påstår sig vara feministisk ens lyckas prestera en proposition om att ratificera konventionen samtidigt som Metoo-kampanjen sprider sig från yrkesområde till yrkesområde är häpnadsväckande.

Yrkeskåren hushållsarbetare, som enligt ILO:s beräkningar är över 60 miljoner människor, består till 80 procent av kvinnor. Det är väl känt att just hushållsarbetare är den yrkesgrupp som sannolikt är mest utsatta för just sexuella övergrepp, så en regering borde prioriterat just den propositionen, när man påstår sig föra en feministisk utrikespolitik.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det är lika häpnadsväckande att den feministiske statsministern stolt välkomnar regeringschefer till Göteborg för att tala om hur fattigdom ska bekämpas i Europa, samtidigt som han underlåter att lägga fram en proposition om att ratificera ILO-konventionen 189. För det är väl känt att det är just i yrkesgruppen hushållsarbetare som de fattigaste finns.

Här finns alla de kvinnor i världens fattiga länder som tvingas lämna sina barn i familjens äldstas omsorg, så att de själva kan resa långt bort till rika familjer, för att ta hand om deras barn och hushåll och på det sättet försörja ett par generationer. Inte nog med att de är fattiga och blir illa behandlade, de fråntas också glädjen att få se sina egna barn växa upp.

Att utföra sitt jobb i en annan människas hem ställer den anställda i ett konstant underläge, så är det också i vårt land. Det är i gruppen personliga assistenter och hemtjänstpersonal som våld och trackaserier är som mest utbrett. Den hjälpbehövande kan inte alltid lastas för sina handlingar, men det gör lika ont ändå för den som blir utsatt.

Jag har träffat en hel del gråtande personliga assistenter som ständigt utsatts för kränkande ord och handlingar av sina vårdtagare, som varit fysiskt begränsade men vid sina sinnens fulla bruk. Kvinnor som försökt fa en funktionshindrades familj att hjälpa dem, men blivit avvisade. Kortutbildade,  låginkomsttagare med otrygga anställningar är inte de första som startar upprop för sin sak, eller som går till facket för att ber om hjälp. Deras företag är bara intresserade av att behålla kunden, så där har de ingenting att hämta. Så om det är dessa förhållanden som gäller i Sverige, hur ska det då inte vara i länder där kvinnor generellt sett har ett lågt värde.

ILO har bedömt det som viktigt att konventionen 189 ratificera av så många länder som möjligt, Sverige borde stått först i kön för att underteckna. Hitintills har endast 24 länder ratificerat, däribland Finland, Tyskland och Irland. Varför inte Sverige?