ETC Göteborg
Debatt: Avklädda krigshetsare
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
I oktober avslutades Sveriges jättemanöver med Nato, Trident Juncture, till en kostnad av 200 miljoner. Föregående jättemanöver, Aurora 17, kostade 500 miljoner. Nästa stormanöver, Aurora 20, med Sverige som inbjudare, vågar vi inte tänka på.
Vid några tillfällen har vi citerat SIPRIS årsrapporter om Natos numera femtonfaldiga militära överlägsenhet över Ryssland. Idag har vi också tagit del av fakta från det Londonbaserade ”International Institute for Strategic Studies” (IISS). I dess årsböcker, ”The Military Balance”, 1991-2017, visas klart hur Rysslands militära förmåga stadigt minskat. Trots detta hetsar svenska militära talesmän mot den påstådda ryska upprustningen och hotet mot Östersjöregionen och Sverige. Vem informerar Sveriges beslutsfattare?
Med risk för att vara tjatiga upprepar vi följande: USA står för 35 procent av världens rustningskostnader. Kina står för 13 procent och Ryssland för 3,8 procent. Ryska östersjöflottan anses inte aktionsförmögen, sedan den minskats till en enda ubåt och åtta jagare eller fregatter. Nyligen gjordes det stort nummer av att två ryska missilbärande fregatter (mindre fartyg) anlände till Kaliningrad. De bedöms inte påverka styrkeförhållandena.
Jämför detta med västs närvaro i Östersjön med 16 ubåtar och 30 större ytfarkoster. Bedömningen är att Ryssland saknar förmåga att rikta ett stort angrepp mot Västeuropa. EU-staterna har ständigt två miljoner soldater i vapen, närvarande i Europa, med en budget på 200 miljarder euro. Ryssland har 800 000 soldater i vapen spridda över hela landet från Finska viken till Vladivostok och med viss tonvikt på närheten till Mellanöstern. Budgeten är 60 miljarder dollar. Finland kan ensamt mobilisera 230 000 soldater och känner sig inte heller hotat av Ryssland.
Flertalet uppgifter och bedömningar lämnas av förre översten, pol. dr Pekka Visuri, i en uppsats i antologin ”Stabiliteten i vågskålen. Tankar om vår säkerhetspolitiska inriktning.” Redaktör Timo Hakkarainen, 2017, originalet på finska.
Vi kommer allt närmare ett totalt avslöjande av militära och militärindustriella särintressen, som styr svensk säkerhetspolitik in i ett farligt beroende av ett aggressivt Nato, styrt av USA, som med Värdlandsavtalet öppnat vårt land för utländsk trupp och årliga manövrar med miljöförstöring och kostnader som är helt onödiga.
Kampen står dock länge än emot Sveriges medverkan i Natos propagandacentral i Riga, med namnet Stratcom.
