Ett sunt samhälle är mer än kränkande bilder

Efterspelen på Charlie Hebdo-attackerna har varit många, och ibland rent sagt ut otäcka. Om vi bortser från de fysiska attackerna på muslimska kroppar runt om i Europa så har många reaktioner kommit i form av krav på restriktioner på invandring och framför allt på säkerhetspolitiska upptrappningar i form av mer övervakningar.

Högerpopulister och kammade liberaler likaså har efterfrågat hårdare granskningar av ”misstänksamma” individer runt om i Europa. Vilka dessa individer är kan vara oklart då alla möjliga sorters människor kan tänkas hota de fria ”demokratierna” som vi känner till dem i dag, men jag kommer med all rätt att anta att vissa kroppar definitivt kommer granskas och begränsas mer än andra.

Här i England (där jag för närvarande är boende) är restriktionerna på både EU- och utomeuropeiska medborgare många och trenden ser ut att fortsätta när både höger- och ”vänster”falanger flörtar med främlingsfientligheten för att vinna tillbaka röster från ständigt växande UKIP. I Sverige har svaret varit, i min mening, någorlunda mer nyanserat och mindre hätskt än vad det varit på denna sida av havet men ändå oroande i sin centrering i polisiärt säkerhetsarbete, som om Säpo och försvaret vore vårt bästa skydd mot odemokratiska krafter.

För mig personligen så är det sunda demokratiska samhället mer än höga murar och kränkande bilder i tidningar. Demokrati handlar om människovärde, respekt och framför allt ett styre med sitt mandat i folket, något som hotas betydligt mer av spioneri och ständig övervakning än attacker från radikaliserade individer. Demokratin och de rättigheter den innebär är hotade, det håller jag med om, men inte av extremister som skulle kunna tystas ner av bättre politisk konflikthantering och förebyggande arbete samt mindre imperialism från Euro-amerikanska håll. Nej, det största hotet mot västerländsk demokrati som vi känner till den kommer inifrån, ifrån maktens korridorer där politiker ständigt kämpar med att urholka befolkningens möjligheter för reellt självförverkligande och styre. Med handelsavtal som TTIP under förhandling så är det största hotet mot demokratiska rättigheter nu rätten till suveränitet under EU-normer och rätten till att kunna välja styre och ideologi utan att transnationella företag lägger sig i.

Med avregleringspolitik à la TTIP på plats så kommer det inte längre spela någon roll om vi röstar rött eller blått, eller om vi röstar över huvud taget, då alla icke önskvärda policyförslag kommer motarbetas trots folkets vilja och enskilda regeringars försök till regleringar stoppas innan de över huvud taget diskuteras. Vi lämnas i stället med ett konsumtionssamhälle i stället för civilsamhälle, där våra rättigheter mäts i plånbokens tjocklek och våra arbetsrättigheter inte regleras av människorna vi har valt utan av riskkapitalister i skatteparadis.

Så när diverse man nu ska uttala sig om hot mot demokratin så ber jag dem läsa på om de reella hoten i form av neoliberal hjärntvätt i amerikansk paketering och inte i relativa hot utifrån, som ändå är byggda av samma personer som arbetar för att stjäla våra civila rättigheter inifrån, under ekonomins långa och vaga skyddsmantel.