Debatt. .

2020-10-29 09:37
Peter Eriksson,  biståndsminister.  Sverige är en förebild inom FNs utvecklingsarbete och bör sträva efter att fortsätta vara det, skriver debattören. Bild: Claudio Bresciani/TT
Peter Eriksson, biståndsminister. Sverige är en förebild inom FNs utvecklingsarbete och bör sträva efter att fortsätta vara det, skriver debattören.
Puffetikett
Dagens ETC

Bistånd är livsavgörande

Moderata studenten Hannah Stutzinsky skriver i Dagens ETC (19/10) att svenska biståndet undergräver mottagarlandets självständighet. Det är direkt felaktigt och får mig att undra om hon verkligen har insyn i svensk biståndspolitik, skriver Tajma Sisic på SSU.

Det är ingen hemlighet att den borgerliga synen på bistånd skiljer sig från hur vi socialdemokrater ser på bistånd. Borgerligheten vill helst slopa statlig finansiering till förmån för välgörenhet. Vi socialdemokrater utgår istället från solidaritet och förståelsen för att vårt välstånd förutsätter utveckling i världens mest utsatta regioner och länder. 

Principen om bistånd är inte att vi som land ska få ett ”personlig tack” för vårt bistånd. Principen handlar om att ingen människa är fri förrän alla är fria. Därför behövs ett internationellt utvecklingsarbete i form av svenskt bistånd som finansieras kollektivt efter förmåga.

Vi vill inte ha en värld där världens fattiga hamnar i händerna på eller beroendeställning av multinationella företag som får diktera politiken som förs i fattiga länder. 

Miljontals människor världen över får ett bättre liv varje år. Mycket tack vare det internationella utvecklingsarbetet. Enligt CDI rankas den svenska utvecklingspolitiken högst av alla. Det är alltså tydligt att svenska biståndspengar bidrar till att minska fattigdomen och öka hållbar handel. 

Vårt bistånd har förändrat många miljoner människors liv till det bättre. Varje dag. Viktiga insatser som gör att fler människor får makten över sina egna liv.  De människor som har haft allra minst makt över sina liv och levt i extrem utsatthet ekonomiskt, socialt och hälsomässigt.

En viktig del av det svenska biståndet går till FN:s flyktingorgan UNHCR. Nästan hela UNHCR:s budget består av frivilliga bidrag från FN:s medlemsländer och civila aktörer. Bidrag som är livsavgörande för många människor. Pengarna används i flyktingkriser med målet att stärka de mänskliga rättigheterna i syfte att färre ska behöva leva under flykt och härbärga de som akut tvingas fly sina hem.

UNHCR:s strategiska mål är att stärka rättigheterna för framför allt kvinnor och flickor på flykt. Men också att förebygga sexuella krigsbrott. Vem som helst förstår att detta är viktiga insatser. En stor del av det svenska kärnstödet går till UNHCR, ett avgörande stöd som kritiseras oförskämt av moderata debattören. 

Trots att vi är en liten nation är Sverige en förebild i utvecklingsarbetet, och det måste vi fortsatt vara. Svenskt bistånd stärker mänskliga rättigheter och förbättrar vardagen för många människor. Barn i Malawi får vaccin, i östafrika är tusentals barnmorskor utbildade och i Asien har tusentals bönder lärt sig att odla på ett mer ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt.

Som ett rikt land är det inget annat än vår skyldighet att solidariskt hjälpa de som inte får samma möjligheter som oss som bor i Sverige.

Tajma Sisic 
Internationell ledare SSU