Debatten om kulturmannens återkomst visar att den samtida feminismen är död – eller åtminstone har slutat handla om makt. 

Israelvänliga partier har jobbat intensivt för att försvåra Unrwa:s verksamhet – nu betalar Gazas befolkning priset. 

Det är bortom krigsbrott att döda svältande människor.

Polisen får gärna berätta för mig om det hemliga hot som små handväskor utgör.

Politikerna måste sluta tjata om svenskhet.

Varför envisas Johan Lindholm med att hänvisa till kollektivavtalen i en av vår tids största arbetslivsfrågor?

Relationer handlar inte längre om kärlek – de handlar om att ha tak över huvudet.

Brittiska polisen får nya riktlinjer i syfte att upptäcka illegala aborter. Känslan är Black mirror möter The handmaid's tale.

Man får vara besviken och arg på det sena uppvaknandet om Israels folkmord i Gaza – men låt det inte hindra människor från att komma in.

Löfven och andra makthavare måste lära sig att välja.

Israels medverkan i Eurovision har aldrig varit opolitisk, men den israeliska regeringens annonskampanjer måste vara spiken i kistan för landets deltagande i tävlingen.

Joakim Medin frisläpps. Det finns inga ord som kan beskriva den glädje vi känner över att han äntligen får återförenas med sin familj.

Netanyahu har varit tydlig med att han kommer att fortsätta ”till slutet”, och vi vet vad han menar med det.

Ingen frågade hur Stenevi mådde. Nu får vi svaret: riktigt, riktigt dåligt. Men när hon försökte berätta fick hon inget stöd från partiet – i stället tvingades hon bort. 

Brister hos polisen har kostat flera kvinnor livet och Nytorgsmannen återgick till att våldta kort efter frigivningen. Det handlar om gigantiska svek från samhället.

Vi har redan offrat kurder – nu riskerar vi offra Medin.

SD:s frösådd har gett resultat – nu måste vänstern börja planera sin odling.

Mardrömmen är inte över, men kanske är det här ett steg i rätt riktning.

Vi verkar har glömt att männen också har en roll i det hela.