All förändring blir med nödvändighet en lokal förändring.

Och alla klimatkriser är också lokala kriser, ett hot mot vår vardag och framtid.

Därför bestämde vi att ta fram lokalt material till varje föreläsning. Både om utsläppen kommunen har men också, med Sten Ljunggrens hjälp, en kort genomgång av kommunens eller stadsdelens verkliga ekonomi. Mot slutet presenterades sedan en lösning för hur orten skulle kunna bli helt självförsörjd med energi utan utsläpp.

Det här var ett annorlunda sätt att presentera klimat­krisen och lösningarna, kanske det förklarade varför ryktet gick och turnén bara växte och lokalerna visade sig bli allt för små ju längre turnén pågick. I vissa städer fick Räddningen köras flera gånger samma dag, innan resan gick vidare till nästa.

Ingen koll på pengarna

För många, kanske de flesta, kommuner blev Räddningen det största politiska mötet inför valet. Det här var väldigt roligt, men också lite chockerande för när jag på scenen frågade ut lokala politiska företrädare så insåg jag snart att de flesta hade fel information om kommunen de verkade i.

Till min överraskning visste man inte om hur mycket pengar kommunen har i finansiellt överskott eller hur mycket kommunens satsning på exempelvis skola minskat de senaste tio åren.

Bilden av kommunens ekonomi stämde inte, den förmögen­het som alla kommuner hade var något okänt – vilket är rätt skrämmande.

Om de politiska företrädarna tror att en kommun inte har råd att investera, hur ska då medborgarna kunna agera?

Utan rätt information om ekonomin förvandlas den lokala omställningen till antingen löften utan innehåll eller till tomt prat om att vi har inte råd.

Det var framför allt tre saker som politiker och publik inte kände till.

• För det första vilken ekonomisk utveckling kommunen haft under senaste tio åren. Hur mycket rikare man blivit, vilken ökad kraft man fått.

• För det andra vilket finansiellt överskott man har fått, alltså pengar att använda direkt.

• För det tredje vilken förmögenhet man har som kommun inklusive de kommunala bolagen.

Mindre till välfärden

Det senare var extra intressant eftersom politikerna i snart sagt varje stad förklarade, när jag visade förmögenhetsutvecklingen, att ”vi har ju stora skulder också”. Men de siffror som presenterades var nettosiffror, alltså både skulder och tillgångar som tillsammans alltid blev ett stort plus.

Svenska kommuner är helt enkelt inte fattiga, det finns resurser. 

Men då måste man ju använda dem.

Till saken hör att Dagens ETC samma dag som Räddningen kom till en stad, presenterade de lokala siffrorna och hade en artikel om klimatfrågan lokalt. Tidigare artiklar finns presenterade i slutet av artikeln i samband med denna slutrapport. För en del städer finns också debatterna och frågorna i slutet av föreläsningarna utlagda.

Att här gå igenom alla kommuner igen blir svårt men låt oss titta på alla kommuner tillsammans i Sverige för att få en bild över hur det är. De här diagrammen är nämligen avslöjande om vilka möjligheter vi har, om vi bara tar tag i dem.

Låt oss börja med vård och omsorg. År 2011 satsade kommunerna tillsammans 216 miljarder kronor på att ta hand om sina invånares behov av vård och omsorg (Inte sjukvården, den sköts ju av regionerna genom sjukhusen i första hand). Dessa 216 miljarder blev sedan mer för att år 2021 vara 304 miljarder.

Det ser ju ut som en stor satsning.

Men när vi räknar om från löpande priser, alltså med den inflation som funnits och istället använder fasta priser och slår ut ”satsningarna” på antalet medborgare, så blir situationen en helt annan vilket det här diagrammet visar.

Istället för en satsning ser vi hur kommunerna tillsammans minskat satsningen på vård och omsorg. Den går från 30 520 kronor per invånare till 28 376. En minskning med sju procent på tio år. 

Samtidigt har kommunernas nettoförmögenhet ökat från 402 miljarder till 755 miljarder i löpande priser. Gör vi ett diagram på förmögenhetsutvecklingen ser den ut så här per invånare (dia 5).

Man kan undra vad poängen är med denna förmögenhetsutveckling om pengarna inte används.

Ingen öppnar kassakistan

När det gäller skolan så verkar det ha skett en satsning åren 2014 till 2018, men sedan rasar det ner. Det här stämmer ju inte alls med retoriken från alla lokala valrörelser, det är ju tvärtom vård, omsorg och skola man alltid ska satsa på. Men det har inte skett.

Orsaken kan man diskutera men det är hursom inte brist på pengar, även den finansiella förmögenheten har ju stigit. Det ligger pengar i kommunernas kassor som inte använts.

Man skulle kunna tro att det är enorma satsningar på nya vägar, avlopp och annan kommunal infrastruktur som man istället satsat på, men så ser det inte ut. Även här finns en minskning och storleken på satsningarna är dessutom mycket mindre än både för skola och omsorg.

Det här är lite ­illavarslande eftersom det är under den budgetposten som många av de kommunala investeringar för en ny klimatpolitik skulle hamna. Men nu läggs runt 6 000 kronor per invånare och år på dessa satsningar.

Om man tittar på miljö och hälsa (dia 3), alltså kommunens budget för att övervaka och driva på de andra verksamheternas i budgetposten ”Miljö och hälsa och hållbar utveckling” så är det en siffra som knappt går att se. 180 kronor per medborgare satsar man på att få fart på det arbetet. Per år!

Satsningar är nedskärningar

Det vanligaste sättet att trolla bort en politisk diskussion om offentliga satsningar eller om nedskärningar, är att man som politiker pratar kostnader som löpande priser när man jämför mellan åren. ”Vi satsar mer kronor än vi någonsin gjort på det och det”, brukar påståendena vara. Men räknar man om dem, som vi gör här till fasta priser, ser man nedskärningarna tydligt.

Att de debatterande kommun­politikerna på scenen under räddningen inte visste om hur ekonomin verkligen såg ut i den egna kommunen är naturligtvis ett demokratiskt problem.

Men det har också gjort att många av de viktiga frågorna för omställning skjutits upp, till någon annan att lösa. Staten eller EU eller, ja FN.

Men lösningen ligger inte där.

Krävs lokal aktivism

Med 755 miljarder i förmögenhet kan kommunerna själva bygga bort bostadsbristen och skapa klimatpositiva hus. Med förmögenheten som säkerhet kan man snabbt ställa om det lokala energisystemet till sol, vind och batteri. Och laddproblem med elbilar borde inte finnas alls med såna kommunala kassor i ryggen.

Det finns mycket som bakbinder kommunpolitiken, det är sant. Regler om att man inte får satsa på byggen om det påverkar hyres­nivån så den blir lägre i kommunen till exempel. (Det skadar de privata fastighetsbolagen.) Eller regler om att höjd skatt för en satsning innebär lägre statsbidrag.

Men i grunden handlar det om att kommunpolitiken inte styrs av medborgarnas aktivism och förslag, utan sköts av en egen värld av kommunala tjänstemän och folkvalda.

Vill man förändra en k­ommuns smutsiga verksamheter ur klimatsynpunkt, då måste lokal aktivism också ta reda på det som är den verkliga ekonomin. För det är inte dyrt att bryta det stillastående som lokal klimatpolitik oftast är. Och när det kostar så är den kostnaden enormt mycket lägre än de kostnader som uppstår när vi inget gör.

Räddningen finns överallt

Nu ska det sammanfattningsvis sägas att det är stora skillnader mellan våra svenska kommuner. Men just när det gäller detta med ekonomin och utgifterna är de förvånande lika. Visst är det skillnad mellan en kommun som har stora industrier som skapar stora utsläpp, jämfört med en kuststad som mest lever på tjänster och turism. Men i alla finns möjlig­heten att ställa om och det är inga märkliga saker.

Ren energi kan produceras i alla kommuner, ingen har ont om plats.

Lokal matförsörjning går att öka snabbt bara genom de ­obrukade oanvända markerna.

Trafiken kan snabbt bli ren genom kommunala bilpooler för alla medborgare, kombinerat med gratis kollektivtrafik och då givetvis eldrivet.

Alla kommuner kan räddas av medborgarna själva.

Finns positiva exempel

Jo, det är lätt att kritisera när man sammanfattar, men en resa genom Sveriges städer visar också på bra saker som gjorts. Sol­värmen i Härnösand var imponerande, staden satsar på fjärrvärme med minskad förbränning och utsläpp genom speciella solfångare. Roligt var också att se hur en liten kommun som Lysekil skulle kunna bli helt ren bara genom att Preem läggs ner och den el som då sparas räcker till allt annat i kommunen. Och mer därtill. I elbilskampen mellan städerna leder Stockholm där 55 procent av de nya bilarna är rena elbilar, medan en stad som Avesta redan infört gratis kollektivtrafik. Och i Falun har man gått så långt att man på riktigt tagit fram en koldioxidbudget för kommunen men också för varje person. Med mål för vad som ska göras.

För den verkliga klimat­insatsen är alltid lokal.

Läs mer om räddningen-turnén här!

 Diagram och ekonomisk analys: Sten Ljunggren

Källor: Konjunkturinstitutet, prognosdatabas, Kommunsektorns konsumtionsutgifter efter variabel, enhet och period;  SCB, Statistikdatabasen, Folkmängd efter region och år; Statistik­databasen, Kostnader och intäkter för kommuner efter region och verksamhetsområde.