Ledare. Johan Ehrenberg.

2017-11-10 03:00

Vem lyssnar på de rikas skattegnäll?

Vem – förutom en snorrik – kan vara emot tanken att vi gemensamt betalar skatt för våra sjuka, våra unga och våra gamla?

Jag vet inte hur du känner det men när jag läser om fifflande rika, enögda självupptagna stötar som varit direktörer hela livet och inte begriper varför folk blir förbannade när de själva smiter från skatt, ja, då fylls jag av hopp.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


För deras girighet, den där rädda fixeringen som gör att de samlar nollorna på hög i hemliga konton i främmande land, handlar ju om att de vet att de har fel. Djupt därinne vet de att de är pinsamma. Moraliskt fel, ingen smiter från skatt om man inte vet om att man gör fel. Och det enda man kan förråda är ju i grunden sig själv, sin värdighet och mänsklighet.

Visst ska man bli förbannad över fusk och smiteri, visst ska man vägra lyssna på dessa överbetalda som placerar sitt kapital för att undvika skatt, visst förpassar de sig själva till en skamvrå som de får svårt att ta sig ur nästa gång de vill diskutera något viktigt.

Vem lyssnar på de rikas skattegnäll i dag?

Vem tror att jorden blir bättre om de får lite mer pengar att gömma undan?

De har inga argument och de utvisar sig själva ur all icke-sponsrad debatt. De kan inte prata med andra än sina smitande likar och då mest på konferenser som deras företag betalar.

Det är klart jag känner hopp då.

För när den rika eliten i ett samhälle visar sin litenhet, när överheten skildras inte i dessa skrytande beundrande artiklar om hur många miljarder man äger, utan i hur många miljoner man gömmer undan …

Då kan vi andra börja prata allvar.

Det sägs ofta att ”vi har inte råd” med allt det viktiga vi måste göra. Jämlikheten kostar för mycket. Men jämlikhet är faktiskt gratis, rent ekonomiskt finns det ingen kostnad i att alla tjänar lika mycket eller att alla har samma pension. Det handlar bara om fördelning i ekonomin, vi blir snarare rikare när de många har lika mycket, jämfört med när några få har löjligt mycket och de flesta har det svårt.

De rikas argument för sin rätt till denna oerhörda rikedom – dessa löjliga arvoden, dessa miljonlöner som blir miljardoptioner i ”den nya ekonomin” – är så ihåliga.

Alla andras argument för jämlika löner och delad makt och ansvar är däremot sunda och självklara.

Vem – förutom en snorrik – kan vara emot tanken att vi gemensamt betalar skatt för våra sjuka, våra unga och våra gamla?

Det finns ett segeruttryck om rika som säger att ”han skrattade hela vägen till banken”, men det är ju inte sant. Han smög däremot hela vägen till banken och bad om hjälp med smusslandet.

Det finns alltså ingen verklig seger hos de rikas pengatriumf.

Bara pinsam själviskhet och kortsiktig dumhet.

Jag tror att de behöver hjälp att lyfta sig ur denna mardröm av skattesmitande som faktiskt ropar ut en meningslöshet från själva vardagslivet.

De behöver rättvisa inkomstskatter på kapital precis som lön. Dela lika.

För vad handlade annars allt om? Mera nollor på kontot?

Dessa enorma pengar är ju hoppingivande. Om man inför en normal förmögenhetsskatt, säg att hälften av förmögenhetstillväxten går till det gemensamma, då skulle vi ha finansierat hela klimatomställningen i Europa.

Bara svenska skattesmitare betalar höghastighetståget på tre år.

Ja, nu vet vi inte exakt hur mycket det är, vi får gissa via internationella bankers rapporter, eftersom Anders Borg tog bort förmögenhetsstatistiken i Sverige.

Men det finns ett nytt hot mot de rika där. Riksbanken vill ha statistik på alla svenskars förmögenhet för att göra ”riskanalyser” och då blir naturligtvis de gömda enorma förmögenheterna synliga igen.

Vet ni vad en superrik svarar om man frågar hur mycket hen äger?

”Det är privat.”

Så dumt. Det finns väl inget som är så lite privat som en miljardförmögenhet?

Med meningsmotståndare som en Leif Östling behöver en socialist inte argumentera så mycket. De rika spricker som troll i skattegranskningen.

Nej, det kommer ju inte ändra det ekonomiska systemet, det kommer inte få Magdalena Andersson (S) att våga vägra vara borgare, det kommer däremot hjälpa till att ändra diskussionen om vad som är rätt och rimligt i den nya rika värld vi lever i som just dessa rika försöker låtsas som om de inte är ansvariga för. En direktör som sopsorterar samtidigt som hen skattesmiter … Nej, det är bara genant.

Om de rika tog sitt ansvar skulle världen vara hållbar i dag.

Jag tycker det är hoppingivande för det betyder att ju mer de smiter från sitt ansvar desto enklare blir det att med vänlig politik rätta till det här.

Ingen ska behöva smita från skatt och leva i skuggan.

Låt oss införa öppna transparenta redovisningar av alla inkomster och förmögenheter på alla konton och låt oss sluta kalla det ”personlig integritet” att gömma sin nakna förmögenhet för alla andra.

Det är nämligen väldigt lite som går att gömma i denna nya digitala värld.

Och skam går på torra land.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg