Okej, vi kommer få se en ny ekonomisk kraft – prosumenter – som utmanar de affärsmodeller den gamla kapitalismen bygger på. Men kan en ny vänster skapa en ny politik utifrån den tekniska revolution vi lever mitt i?

”Nästan-gratis-ekonomi” är möjlig på grund av teknisk utveckling och att gammal monopolmakt hotas. Problemet är att de stora kapitalägarna är djupt medvetna om det här, och mycket mer så än världens radikala vänster.

Redan på 1980- talet genomfördes flera stora globala förändringar som handlar om att pengarna tog makten över det tekniska hotet. Ett bra exempel är hur telekommunikationen slogs sönder, privatiserades och lämnades över till nya och gamla kapitalgrupper.

I motsats till förr, då telekommunikation byggde på stor offentlig infrastrukturinvestering (kostsamma kopparnät till varje stuga), innebar digitaliseringen en unik möjlighet att skapa nästan gratis kommunikation. Mobila, digitala system gör nämligen att marginalkostnaden för att skicka ”varan” blir löjligt låg.

I praktiken skulle idag hela världen kunnat ha nästan gratis digital kommunikation om vi hade valt den vägen. (För femton år sedan kostade det 1 500 kronor att skicka en film via nätet. Idag några ören. Fast du betalar mycket mer...)

Istället för frihet har vi fått privata företag som strider mot varandra om att få ta ut ett överpris på denna tjänst.

Det du betalar för till Telia eller Tele2 är egentligen fakturerings- och betalsystem plus givetvis all marknadsföring och reklam bolagen sprider. Du betalar för deras onödiga kostnader för att få skicka räkningar till dig. Och skapar stora övervinster som i sin tur används för att köpa kontrollområden i andra länder.

Men varan – alltså digitala ettor och nollor via etern – kostar nästan ingenting alls. Bara lite el.

Det här är ett fantastiskt exempel på hur sjuk ekonomin är, där alltmer går från produktion och vinst på produktionen till parasitär utsugning av ”kundgrupper” som betalar för själva kontrollen de utsätts för.

När radiovågornas begränsade analoga bandbredd blev digital fick privata företag äga rätten att fakturera dig. Den tekniska revolutionens löfte om fri kommunikation blev motsatsen.

Och det här gäller allt fler delar ekonomin: Musik-, film- och dataspelsdistribution, elproduktionen, värmeproduktion (som är nästan gratis, men kostar mycket) och mediebranschen generellt. (Om en person till får denna artikel skickad till sig i form av en tidning kostar det sju kronor. Om en person läser den från vår webbsajt kostar det nästan noll. Gissa vad storföretagen vill satsa på och varför de säger till journalister att det är kris).

Kapitalet slåss med näbbar och klor för att förvandla den möjliga nästan gratisekonomin till en dyr tjänsteekonomi. Och vi som kallar oss radikala och vänster står bredvid och tittar på.

För fem år sen höll jag ett föredrag för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna där jag berättade att det billigaste resesättet för löntagare är att satsa på elvägar, där en bilresa inte kostar 20 kronor milen utan 2 kronor. Glöm bensinskatteskräcken och bygg alternativet istället. Jag föreslog en grön tillväxtpolitik för trafiken och det var uppenbart att de inte trodde på det då, men idag när Kina och USA springer om oss i omställningen börjar det bli pinsamt. Svenska politiker vill bränna biobränsle (som vi behöver till annat) för att Volvo ska kunna fortsätta göra explosionsmotorer med låg effektivitet. IF Metall uttrycker oro över jobben. Idag försöker man panikslaget bevara något utdöende. Facken är konservativa, inte radikala inför det nya. Men biobränsle, liksom olja, kan aldrig bli ”nästan gratis”. En solcellsägare gör ”soppa” till sin bil för bara 50 öre milen ...

Det handlar inte bara om pengar. Lika viktigt är att makten över transportenergin flyttas i samhället. Om vi gör rätt.

Varför ger socialister bort den visionen till privata företag? Varför slåss vi inte för en ny egenmakt och en tillväxt i form av nästan gratis energi?

Socialism handlar om att sprida ökad rikedom, inte fördela ökad resursbrist. Men av någon märklig anledning överlåter vi det till borgerliga aktörer som idag jobbar hårt med myter om ”delningsekonomi”. Uber, Airbnb och andra digitala företag där användare möter en privatperson som utförare är nya parasiter på en digital möjlighet. Det finns ingen ”delning” när man hyr tjänster av varandra, det är att köpa en tjänst. Att man använder digital distribution för att gå runt skatte- och kollektivavtal gör det inte bättre. Men det räcker inte med att arbetarrörelsen då slår bakut. Kräver stopp. Istället måste vi odla verklig delningsekonomi – gratisekonomi.

Det finns inget fel i att fler delar på en bil eller att tomma lägenheter används eller att löntagare kan byta semesterboende med löntagare från andra länder. Men varför överlåta till börsnoterade spekulationsföretag att sköta det? Låt kommunen ge invånarna en app för delat åkande.

Nej allt handlar inte om ny teknik. Framtiden är alltid i det gamla. En cykel är ett bra exempel på nästan gratis teknik. När du väl köpt cykeln kostar resan inget mer än den tid det tar dig att cykla.

Men digital teknik, datakraft och ren energi har en helt annan kraft än våra lårmuskler. Vi kan ändra produktionssystem genom att utnyttja gratis information och energi. Idag bygger småföretag i Kina egna elbilar runt hörnet. Med ny batteriteknik, data och enkla motorer kan studenter bygga fordon som var otänkbara för något decennium sedan.

Vad kan vi då inte göra med viktigare saker? Som skolor över nät eller vård där patienten äger samma datakunskap som läkaren.

Vad är det egentligen som bromsar vänstern?

Jag blir alltmer övertygad att det är ett missförstånd kring det här med klassernas kamp, alltså någon slags mekanisk bild av samhället där den ägande klassen ska ersättas med ett anonymt gemensamt ägande. Eller också har man fastnat i en falsk klasskamp där varje egenmakt och gratisteknik känns hotfull då den ändrar löntagarnas vardag.

Men om man inte måste vara med i facket för att skydda sig ekonomiskt kanske man kan vara med för att förändra hur vi jobbar, med vad och när.

Kapitalismen försvinner inte förrän människor erbjuds något bättre. Den klarar alla kriser så länge den har stöd.

Men ibland tror jag att socialister är lite småkära i kapitalismen, den ständiga övermakten och förtrycket och maktlösheten den innebär, eftersom den ger mening till motstånd.

Jag har en tes som säger att vänstern måste sluta tro på ett annat samhälle efter ett systemskifte.

Jag tror vi måste skapa det nya samhället i det gamla, här och nu.

Men vad betyder egenmakt och nästan gratis för politiken egentligen?

Vilka är dessa ”vi” som ska forma en framtid?

Spännande (?) fortsättning nästa vecka.