Jag var på absurd middag där en man förklarade för oss som lyssnade att socialister är emot privat ägda bostäder, emot företag, emot handel mellan länder, emot fria medier och emot att människor själva får välja läkare.

Jag höll tyst i en halvtimme men inflikade tillslut att jag varit företagare i hela mitt liv, är socialist, driver fria medier, äger en bostad och en elbil, har valt läkare och att jag dessutom älskar marknaden.

Det jag ogillar är däremot de med pengar och makt som jobbar frenetiskt för att förstöra den.

Det här förstörde ju kvällen, liksom alla diskussioner som bygger på att någon hittar på vad någon annan tycker för att sedan slagfärdigt argumentera mot det.

Som om ideologi och politik var stand up, där grövsta skrattspegeln vinner?

Marknaden är en fantastisk mänsklig uppfinning, som funnits sedan de första mänskliga städerna runt Eufrat och Tigris. Den fanns långt innan Wall Street blev till. Marknaden är en samarbetsorganisation: det går inte att driva företag om man inte samarbetar med andra företag, det går inte att få ut sina produkter eller tjänster om man inte kan få hjälp av andra att sprida dem.

Idén att konkurrens driver marknaden är patetisk, det är motsatsen som gäller och det är därför det finns en ständig konflikt mellan de som kontrollerar pengarna, kapitalet, och de som jobbar eller driver företag.

I verklighetens ekonomi lär vi av varandra, vi samarbetar.

I finansvärlden ska istället idéer kontrolleras – ägas – och andra ska krossas för att höja värdet på det man äger. ”Utveckling” är när hundratals företag blir ett enda stort. När ägandet är så stort att det som händer på marknaden har mindre betydelse. Kalla det monopol eller kartell eller konglomerat, poängen är att begränsa marknaden så mycket man kan och ge människor så få val som möjligt.

Problemet är samtidigt att socialister är usla på att diskutera marknaden. Alltför ofta hamnar de i försvarsställning där all kraft går till att försöka bromsa borgerliga privatiseringar och monopol istället för att utveckla en annan, friare ekonomi.

Jag tror det beror på att man alltför sällan diskuterar det som krävs för att en marknad ska bli fri, nämligen gemensamt ägande av själva systemet och därmed makten.

Jag skrev i Dagens ETC lördagen den 16 maj (ni prenumeranter hittar den tidningen om ni loggar in här) om Uber, den där taxiappen som blivit världens största ”taxibolag” genom att alla privat kan ansluta sig och köra taxi. Som den fungerar idag skapar den timanställda låglönetaxiförare, typ sms-jobbare, men den skulle kunna fungera som en fantastisk konsumenttjänst där alla taxibilar finns samlade och företagen (små som stora) samarbetar så alla kan få en taxi via samma app. För att minska övermakten bör då systemet ägas gemensamt.

Den digitala revolutionen gör att massor med nya system kan skapas som blir mer demokratiska och befriar marknaden. Problemet är att distributionen – systemet – samtidigt privatiseras av nya jättar.

Självklart borde musikdistribution typ Spotify vara en gemensam sak. Sedan kan olika musikälskare skapa olika listor och leva på att få andra lata (som jag) att välja deras urval.

Självklart borde Facebook vara gemensamt ägt med open source och demokratiskt diskuterade algoritmer.

Självklart ska sökmotorn vara lika öppen och gemensam och självklart finns det ingen anledning att ha ett digitalt betalsystem som privata banker styr över som idag.

Med gemensam infrastruktur – även digital – ges alla rätt att mötas på marknaden med sina olika idéer och tjänster.

De flesta tycker nog det är bra att vägarna drivs och ägs gemensamt. De allra flesta vill ha en statlig järnväg som underhålls. Men som socialist tycker inte jag det betyder att alla tåg ska drivas av en operatör – jag ser gärna hundra olika driftsformer men bara om det går genom samma system så att det kan nås av alla på lika villkor. (Idag går det inte köpa biljett ens mellan storstäderna på samma plats.)

Själv är jag övertygad om att framtiden kommer innebära mer sjöfart i Sverige, och den kan bli helt klimatsnäll med el och segel. Det som krävs är en laddinfrastruktur i hamnar som ger alla samma chans. Det finns ingen anledning att utöver det ha gemensamt ägande av båtarna (däremot finns ju behov av gemensamma regler runt arbetsmiljö och kollektivavtal).

När jag som tidningsutgivare påtalar att distributionen är det största problemet – det borde ägas gemensamt så att alla medier kan spridas på samma villkor – så är det bara en spegelbild av att jag tycker elnätet ska ägas gemensamt. Med den nya tekniken för produktion kommer det nämligen innebära att vi kan ändra energimakten så alla kommuner och företag och boende är med och äger och styr el- och värmeproduktion, det gemensamma gör att vi skyddar varandra utan stora karteller som äger nästan allt.

Det är kombinationen av digital teknik, maskiner som pratar med varandra (och oss) och demokratiskt styrda och öppna system som gör att vi kan befria marknaderna från kapitalets övermakt.

När det enda som behövs för att skapa ett företag är några människors vilja, inte miljoner från en bank, eller miljarder från ett riskkapitalbolag, ja, då är vi närmare frihet än idag.

Vi vet inte om det finns stålverk om 50 år. Eller pappersbruk. Vi kanske 3D-printar det mesta. Men vi vet att det behövs mer energi och återbruk av material och förädling av råmaterial. Kapitalismen har lärt oss att detta kommer koncentreras till en liten elit som äger det mesta om vi gör som vi gjort hittills. Frågan är hur marknaden istället ska kunna bli allas möjlighet, inte bara som passiva konsumenter utan som aktiva medborgare som både får skapa, producera och konsumera i samma system.

Socialister ägnar för mycket tid åt att diskutera vad som inte ska vara en marknad. Ingen vill ha en polis man köper/säljer, ingen vill ha sjukvård utifrån betalförmåga, skola efter lönsamhet eller ett pensionssystem som förvandlar ålderdom till ett lotteri baserat på vilken spekulant man valde på en låtsasmarknad.

Detta är viktigt, men det är bara ett försvar. Det skapar ökad rättvisa, men ett friare samhälle måste vara mer än det.

Vi måste ta debatten med borgarna om hur marknaden ska kunna befrias ur pengamaktens tvångströja, hur miljoner rörelser och företag ska kunna få agera fritt tillsammans.

Det är bara om vi har visioner om mera frihet som mäktiga myter kan brytas.

Till priset av några förstörda middagar.