Det är ett antal texter med krav och löften och så en massa viktiga ord om det nya hållbara samhället som alla måste vara med och skapa. När nu näringslivet går före (med både privata och statliga bolag) är det alltså läge för regeringen att skaka hand, ta emot förslag och fototillfälle erbjuds.
Men det finns ett grundläggande problem med dessa färdplaner.
De kommer inte minska utsläppen i tid – och de kommer dessutom för de största utsläpparna inte att fungera.
Orsaken är att de flesta använder två smitvägar som inte kommer ge minskade utsläpp. Det första är återvändsgränden bioenergi som branscherna, till exempel flyget, menar ska lösa de stora problemen. Det andra är att de stora utsläppen ska fångas in och skickas ner i det norska havet.
Det är en teknik som varken finns eller fungerar på det sätt det presenteras.
Det finns två projekt som är spännande och kanske också blir verklig klimatpolitik. Dels utvecklar SSAB, Vattenfall och LKAB försök med stålproduktion utan kol. Istället ska man använda vätgas. Fungerar det kommer några av de största utsläpparna bli klimathjältar. Vätgas kan produceras ren (från vind- och solel exempelvis) och om man håller den rena profilen hela vägen blir det en världsunik lösning andra kan ta efter.
Det andra projektet är att elektrifiera gruvindustrin och det är ju lika självklart som att städernas bussar och alla tunga transporter kan gå på el direkt.
Men sedan är det mycket ord och lite verklig klimatpolitik.
Alla texterna har ett gemensamt: man kräver tydliga regler från regering och riksdag och helst EU för att våga investera i det rena.
All den biobränsle man vill använda kräver gigantiska nya raffinaderier, men ingen vågar investera så länge inte staten gör jobbet. Och de som satsat på etanolproduktion vet ju hur det svider när en satsning inte får det stöd man räknat med. Men orsaken till det är ju att bioenergin faktiskt är en tillfällig hajp, ingen som räknar seriöst kan inbilla sig att den verkligen kan fungera.
Orsaken är enkel matematik.
När du har en liter bensin i tanken så är det bioenergi som lagrats i miljoner år du använder. En liter olja innehåller 25 ton organiskt material som omvandlats.
Världen idag gör av med lika mycket fossil energi på en enda dag som jordklotet producerar i form av ny bioenergi under ett år. Ja, vi kan säkert odla mer skog, mer alger, mer sjöpungar och annat vi inte ens tittat på än, men grundfakta kvarstår. Fotosyntesen hinner inte med. Det krävs 365 jordklot för att ersätta fossil energi med bioenergi. Det enda den idag i praktiken gör är att lura oss att använda den där explosionsmotorn i ytterligare 20 år. Och när branscherna idag håller upp den lösningen som den största smitvägen så blir det väldigt farligt och falskt. För utsläppen kommer inte minska.
Det här vet naturligtvis de inblandade. Att man ändå driver det som en lösning är för att den därmed flyttar ansvaret över till någon annan. ”Får vi bara biobränsle använder vi det”, ropar flygindustrin och hoppas faktiskt att övriga transportslag ska avstå så den räcker. Vilket inte kommer att ske. Om flygbolagen får smita från omställningen (vilket innebär elflyg, andra typer av luftskepp/flyg, kanske tåg snabba som flyg med mera) så kommer givetvis sjöfarten och vägtrafiken kräva detsamma. Det finns alltid en lathet som styr bolagens ägare.
Men ännu värre är det envetna ropet på CCS, alltså koldioxidlagring. Branscherna tänker sig att fånga in koldioxid och sedan pumpa ner det i Nordsjön. Norrmännens gasfält ska lagra åt oss. Nu är det här något norrmännen provat. Det gjorde man för att kunna pumpa upp mer naturgas i Sleipnerfältet, men ingen vet idag vad som hände med koldioxiden som pressades ner i hålen. Vart tog den vägen?
De norska försöken att skapa ren cementindustri är på samma sätt ett misslyckande. Och har vi glömt Norges ”månlandning” (som Jens Stoltenberg, dåvarande statsminister, kallade det)? Men det enda som hände var att Mongstad blev ett stort gaskraftverk som inte kunde lagra något alls. Och har vi verkligen glömt Vattenfalls gigantiska försök i Tyskland som stoppades? I en värld där inte ens svenska kärnkraftspositiva geologer kunde garantera att det svenska urberget kommer ligga still så kärnavfallet kan lagras där, kan inte dagens geologer heller styra kontinentalsocklarnas förändring av havsbotten.
Jo, det går att lagra koldioxid med biokol, och genom att låta mer skog växa upp och lagra i växande matjordar utan konstgödsel. Och det kommer vi tvingas till även om det gör all värmeproduktion dyrare liksom matproduktionen. Men det finns ingen smitväg i norska havet dit gigantiska pipelines från Europa ska frakta de där utsläppen industrin vill ”fånga in”. I en tid där vi inte ens klarar att bygga järnvägar är naiviteten i ett sådant megastort projekt rätt absurd.
Vi står inför en jätteomställning. Cement- och betongindustrin kommer säkert kunna minska utsläpp med ny teknik på sikt. Innan dess får vi bygga utan betong i högre grad. Omställning handlar inte om att fortsätta och hoppas att någon annan tar hand om problemet med reklamslogan ”bioenergi” eller den gröntvättning som koldioxidlagring varit hittills.
Så vad handlar dessa rapporter om egentligen?
Kanske att ge människor hopp.
Och samtidigt göra väldigt lite.
Det duger inte. Det är faktiskt farligt i sig själv.
”Fossilfritt” Sverige blir kanske verklighet. Men utsläppen kommer vara kvar.
Det behövs en annan politik.
Börja med vad som måste förbjudas. Gå vidare till investeringarna som måste göras.
Klockan tickar.
