Ledare. Beatrice Rindevall.

2017-10-22 03:00

Moderat miljöpolitik – ett hot mot vår natur

Moderaterna har ett antal förslag som från olika håll totalt attackerar naturskyddet.

Moderaterna vill profilera sig som ett miljöparti. En granskning visar däremot att vägen är lång för en hållbar moderat miljöpolitik. Snarare utgör dagens politik ett hot mot den svenska naturen.

När Ulf Kristersson valdes till Moderaternas nya ledare blev det en ny ton kring partiets miljöpolitik. I ett uttalande sa han att det är dags att ”tagga upp” arbetet samtidigt som han tillsatte Maria Malmer Stenergard som ny miljöpolitisk talesperson.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Jag tror att det finns stort utrymme för att blanda upp det blåa med mer grönt, sa Maria Malmer Stenergard då. Det håller de flesta miljöinsatta med om.

Förra helgen hade partiet stämma, och en lång rad av miljöfrågor antogs. Trenderna var tydliga. Högern verkar, i vissa fall, äntligen börjat förstå kopplingen mellan fungerande företag och hållbarhet och ser även kopplingarna mellan klimatförändringar och säkerhetshot. Maria Malmer Stenergard, som tidigare varit skattepolitisk talesperson är inget slumpat val.

Partiets miljöfokus är kostnadseffektivitet, och med det verkar Moderaterna tillslut hittat ett sätt de kan prata om frågan med självförtroende.

Och det ska vara sagt – det finns faktiskt en ny trovärdighet i hur partiet pratar om klimat, bland annat genom att en fortsatt omställning av fordonsflottan lyfts.

De vill satsa på bättre bränslen och premiera utsläppssnåla bilar. Dessutom lyfter de sätt att förenkla för företagens omställning och vill höja miljökrav vid livsmedelsupphandlingar.

Att partiet har satt ner en fot kring utsläppen är bra, även om det saknas ordentliga åtgärder för utsläpp från flyg och sjöfart. Väldigt oroande är däremot att de har ett antal förslag som från olika håll totalt attackerar naturskyddet.

De vill bland annat avskaffa strandskyddet, göra det svårare att upprätta nya naturreservat och göra det möjligt att ta bort skyddsstatus från tidigare skyddade områden.

De vill godkänna bekämpningsmedel som i dag inte tillåts i svenskt jordbruk och fasa ut stödet till ekologisk produktion, samtidigt som de vill flytta bestämmanderätten för bekämpningsmedel från kemikalieinspektionen till jordbruksverket. De vill ändra Artskyddsförordningen så att den inte står i vägen för avverkning av skog.

De vill underlätta vargjakten genom att göra det svårare för miljöorganisationer att överklaga. De vill se över miljölagstiftning som står i vägen för byggande och göra det enklare att bygga på jordbruksmark.

Det är en lång radda av förslag som attackerar det hotade svenska djurlivet, trots att skyddet som finns i dag är långt ifrån tillräckligt. Riksdagens antagna miljömål om ”ett rikt växt- och djurliv” är inte uppnått och kommer inte kunna nås med dagens befintliga och beslutade åtgärder.

I dag är tio procent av våra djur, växter och svampar hotade, och trenden är negativ. Att urholka skyddet ännu mer skulle alltså vara direkt kontraproduktivt.

Det underlättar inte att Mjällbymoderaterna i nästa vecka bjudit in till fest där de serverar ål, en art som försvunnit med 99 procent sedan 1950-talet.

Ålen är en av världens häftigaste arter som håller på att dö ut, och forskningen har länge flaggat för att alla aktiviteter som påverkar ålen negativt borde stoppas. Ändå fiskades 360 ton utrotningshotad ål i Sverige 2013, och Sverige toppar listan av ålfiske i EU-länderna.

Mjällbymoderaterna gör en demonstration av partiets förståelse för biologisk mångfald med en uppsättning av sista måltiden.

Det är positivt att Moderaterna vill ta plats i miljödiskussionen, de behövs. Som ett av Sveriges största partier kan de påverka landets utveckling mot ett hållbart – eller ohållbart – håll.

För att skapa det minsta förtroende för att ett M-styre inte skulle utarma den svenska naturen krävs däremot en grundlig översyn och förändring av partiets miljöpolitik.

Beatrice Rindevall
Beatrice Rindevall 

Hårt arbetande miljöredaktör för Supermiljöbloggen. Ägnar sin tid åt att göra världen bättre och kommunicerar gärna med memes.

Skriver krönikor i ETC:s lokaltidningar en gång per månad.