BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

För de som kritiserar bostadspolitiken kallas det här ofta för en bostadsbubbla. Jag tror det är fel. Det vi ser är inte en spekulationsbubbla (vilket betyder att man bara köper och säljer i förhoppningen att andra ska köpa det ännu dyrare, visst finns det såna spekulanter men de är inte motorn). Det vi ser är en bostadsbrist som kombinerats med en ny politik för att skydda höga vinster.

Och då går det illa.

Nej, det är inte bostadsbyggandet som skyddas. Utan just vinsterna.

När borgerliga politiker idag hånar S-regeringens försök att få upp byggandet av fler hyresrätter (med ett enkelt statligt stöd till byggaren, förutsatt att hen håller begränsade hyror i tio år) så beror inte hånet på att man är emot stöd till byggindustrin. Hånet handlar om att fler hyresrätter hotar vinsterna på den upptrissade bostadsmarknaden.

Om bristen minskar så minskar också möjligheten att tvinga människor att ta enorma lån de aldrig kan betala (de måste istället hoppas på att kunna sälja när det är dags att flytta).

Utan bristen minskar vinsterna både inom byggföretag och banker.

För det är den kombinationen B & B (Bygg och Bank) som är det stora problemet i svenskt bostadspolitik. Ja, faktiskt de flesta storstäder problem, över hela världen.

Om man tittar globalt så finns en gemensam utveckling ända sedan 1990-talet. I USA:s storstäder är bostäder idag så dyra att vi fått en ny urban trängsel, ungefär som i början av 1900-talet. Löntagare bor i skift i små lägenheter i andra och tredje hand.

För 30 år sedan stod bostadskostnaden för medelamerikanen för runt tio procent av de utgifter man hade. Idag står de för 40 procent i de riktigt stora städerna. Samma absurda priser gäller i London och de stiger åt samma håll i andra stora EU-städer.

Orsaken är inte bristen i sig utan att banker fått rätten att skapa lån utan annan begränsning än att värdet på bostaden ska stiga. Så länge de stiger är banken ”säker” och det säkraste sättet för banker att få ge ännu mer lån är att priserna på de befintliga bostäderna stiger. Och stiger. Även om räntan är extremt låg så kommer kostnaden för löntagaren stiga när de där 50 kvadratmetrarna kostar fem miljoner och inte 500 000, vilket är den egentliga byggkostnaden för en enkel lägenhet.

Självklart finns det andra faktorer som pressar upp priserna, mer än bristen. Men de är konsekvenser av bristen och det bästa exemplet är att markägare, det vill säga kommuner, tagit ut alltmer orimliga markpriser. Motivet för det har varit att allmänheten inte ska ge bort mark gratis till byggbolag som tjänar miljarder, men konsekvensen har blivit ännu dyrare bostäder och ännu mer segregerat boende. Att bygga en billig hyresrätt inne i staden är omöjligt med exempelvis Stockholms markpriser.

Det blir istället den nyliberala ordningen.

För de som har råd finns alltid en lösning.

För de som inte har råd finns aldrig en lösning.

Markpriserna i storstäderna blir sen en del i en märklig budgetpolitik. För borgerliga politiker är det viktigt att pressa skatterna, försäljning av mark till överpriser ger utrymme för just det. Kommunens behov av billiga bostäder för att kunna växa får stå tillbaka för viljan till kortsiktig skattepolitik.

Det är därför lite avslöjande att det enda som kunde bromsa prisuppgången var när staten begränsade bankernas utlåning. Amorteringskrav och egen insats gör att bankernas vinst per bostad troligen ökar men antalet nya lån minskar förstås.

Men det löser ju inte det egentliga problemet.

Bristen på bostäder.

Och lösningen på det problemet är ju väldigt enkelt.

Varför inte bygga bostäder?

Nej, det finns inget incitament för byggherrar att göra det i stor skala, det skadar priserna och lönsamheten. De bostäder som behövs mest – hyresbostäder – har en långsiktig avkastning som är helt annorlunda än bostadsrätter, där man bygger fort, säljer fort och byggherren springer fort när ansvaret tagits över av en bostadsrättsförening.

När vi på ETC nu startar bygget av sex hyreshus (de första två i Västerås) så är det därför en politisk fråga mer än något annat. Vi samlar människor som hjälper till med sparmedel och vi bygger billiga lägenheter med väldigt hög standard och med framtidslösningar för energi och avfall. De här hyreshusen gör nytta för de boende, för de som sparar i dem och samtidigt nytta för alla andra eftersom de är helt klimatpositiva och gör mer energi än de använder.

Idén med projektet är att visa att kan vi så kan andra.

Ritningarna får gärna kommuner låna och bygga själva med. Tekniken sprider vi gladeligen, inget är patenterat eller hemligt.

Men så bygger vi inte för maximal vinst. Utan för maximalt boende.

Jag vet att det här låter illa i många kommunpolitikers öron, fast det borde vara tvärtom. Förra gången Sverige byggde bort bostadsbrist var det just rörelser som skapade den våg som gjorde en annan bostadspolitik möjlig.

Dagens nyliberala metod har vi ju provat ett tag.

Och fortsätter vi kommer det bara att bli värre.

Det är dags att bygga hyreshus.

Pressa gärna din kommunala politiker om det innan valet.

Efteråt är det annars B&B som styr.