Ledare. Göran Greider.

2017-11-01 03:00

Luther var populist - och oavsiktligt radikal

”Hur kunde en av 1900-talets främsta radikala tänkare längta efter en Martin Luther?” Göran Greider om svaret. 

 

När Martin Luther för ett halvt årtusende sedan spikade upp sina 95 teser på slottskyrkoporten i Wittenberg var det en underbart populistisk handling som skulle få enorma följder i världshistorien. Enligt myten var det den 31 oktober 1517.

Och det är en rätt fantastisk samling teser han presenterar när han angriper avlatsbreven, alltså handeln med syndernas förlåtelse som en genom-korrupt katolsk kyrka ägnade sig åt. Teorin var att helgonen utfört så många goda handlingar att det fanns ett överskott av dem som påven därför kunde sälja till ängsliga, rika själar för att ge dem en plats i himlen.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Än i dag kan man bland de där teserna hitta en levande, folklig ilska: ”Varför bygger inte påven, vars förmögenhet i dag är som förmögenheten hos de rikaste, Peterskyrkan för sina egna pengar, istället för att bygga den för pengar från de fattiga troende?” I teserna flyter också munken Martin Luthers ständiga brottningar med sig själv, sin tro, sin ångest upp till ytan: ”Det är mycket nära mellan ångest och förtvivlan.”

I år har 500-årsminnet av Martin Luther firats på många håll i världen. Jag har följt det med stort intresse. Men min utgångstes är marxistisk: För att förstå den reformation som Luther satte igång måste vi nästan glömma Luther själv. Reformationen, som skulle omstöpa Europa, var i allt väsentligt ett politiskt och socialt drama och har i viktiga avseenden mycket lite med religion att göra, på samma sätt som kaoset och sammanbrotten i Mellanöstern i dag har mer med imperialism och -korrupta stater att göra än med Korantolkningar.

1500-talets Tyskland var ett feodalt samhälle. Småfurstar exploaterade hänsynslöst livegna bönder och det tyskromerska riket, med en kejsare i toppen, utgjorde ett slags EU-kommission över hela den europeiska kontinenten.

Hela denna värld omslöts därtill av en ideologisk överbyggnad som Vatikanen och påvedömet stod för. Men denna feodala värld på väg att brista. Ett nytt borgerskap växte fram i städerna. Hantverkarna och gesällerna blev fler. Livegna bönder svalt i massor och var mottagliga för messianska budskap om att en annan värld är möjlig. På teologins område hade enskilda mystiker formulerat en friare religiositet, där tron och evangelierna var viktigare än kyrkans makthierarkier.

Martin Luther blev den förlösande blixten, urladdningen mellan allt det som ville födas och allt det som ville fortsätta att dö. Han hade ingen som helst aning om vart hans ställningstagande kunde leda. Men bara några år efter uppspikandet av teserna vräkte sig förändringens vindar fram över Tyskland. Furstar såg sin chans att slippa ifrån skattepålagor från påvemakten: ”Tyska pengar ska gå till tyska kyrkor.” Det som var på väg att uppstå var det moderna nationalstatssystem vi ännu lever med.

När Luther på tio veckor översatte Nya testamentet till tyska skapade han närapå det tyska folkspråket – och när hans språk seriekopplades med den nya boktryckarkonsten klev ett kommunikativt geni fram.

Samtidigt vaknade bondemassorna till på allvar. Väldiga upprorsvågor drog över Tyskland. En av Luthers lärjungar, Thomas Münzer, blev deras ledare. Han tolkade Luthers lekmannaideal radikalt, som ett löfte om befrielse på jorden. Luther blev förskräckt och uppmanade sin tids furstar att skoningslöst mörda bönder. Luthers skrift mot de tyska bönderna är ett av de värsta hatdokument som skrivits (överträffat bara av hans sena hatskrift mot de judar som inte ville omvända sig till kristendomen).

I marxistisk tradition har Martin Luther alltid haft ett kluvet eftermäle. Friedrich Engels betraktade honom som en klassförrädare och simpel fursteslickare och lyfte i stället fram just Münzer som en föregångare till modern socialism. Marx själv hade en mer sammansatt syn: I en av sina tidigaste skrifter hyllade han Martin Luther som den förste tyske revolutionären. Det var Luther som förvandlade präster till lekmän och lekmän till präster. Närmare vår egen tid kunde italienaren Antonio Gramsci på 1920-talet sitta i Mussolinis fängelser och längta efter att även Italien skulle ha haft sin omstörtande Martin Luther.

Hur kunde en av 1900-talets främsta radikala tänkare längta efter en Martin Luther? Svar: Martin Luther satte enorma skaror av troende människor i rörelse och raserade en kyrklig hierarki som ännu indoktrinerade Italiens fattiga befolkning. Just där ligger det oavsiktligt radikala hos Luther: I sin folkliga kritik av en påstått gudomlig ordning legitimerade han en upprorstanke. Och inte bara det: Luthers tes om att det finns två styren i världen – kyrkans och statens – innebar att det för evigt slogs in en kil i en nyss helgjutet religiös världsbild.

Där finns en märklig sekulariseringsmekanism. Martin Luther höll på överheten, ja, men hans grundtanke innebar att världen klövs i kyrkligt och världsligt och kort sagt blev lite mer modern.

Och Gud kunde bara hjälplöst titta på när mekanismen utlöstes för att i tidernas fullbordan avkristna stora delar av världen.

Göran Greider
Göran Greider 

Är chefredaktör för socialdemokratiska Dalademokraten. Skriver ledare i Dagens ETC varje onsdag.