Efter de senaste veckorna kommer ljudet alltid att vara betingat. Propellrarna kommer alltid att vara en påminnelse om statens våldsamma prioriteringar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
De brinner bilar här i Malmö. Det rapporteras om det på nyheterna varje dag.
Under några dagar berättades det också om något annat.
Det rapporterades om hur en ung kvinna fördes bort efter att ha vägrat sälja sin kropp – en händelse som Malmöpolisen vägrade utreda. Om hur flera flyktingbarn i Malmö sålts som sexslavar och hur inget fall har lett till åtal.
Samtidigt pågår en presskonferens om skärpta straff för den som sätter eld på privategendom.
Det är allvarliga brott, sa justitieministern.
Och sedan sa han något annat – något som liksom flimrade förbi precis som repressiva åtgärder kan göra om vi inte lyssnar tillräckligt noga.
Jourdomstolar. Snabbare utredningar av brott. Ligisterna, som justitieminister Morgan Johansson kallar dem, ska straffas. Inte bara genom höjda straff utan också genom snabbare lagföring.
Stanna i den formuleringen. Lagen ska alltså påskyndas. Samma lagbok som sätter flyktingar i årslång väntan på besked om sin asylprocess, ska nu förbises i jakten på de som bränner bilar.
Att ett brott utreds snabbt är förstås ingen garanti för att processen är rättsligt osäker. Men det öppnar upp för en rad frågor. Om det är möjligt att utreda brott snabbt utan att säkerheten blir lidande, hur kan det då komma sig att de som tvingat flyktingbarn att sälja sina kroppar inte står till svars redan, trots att fler vittnen har gett uppgifter om förövarna? Hur kan det sitta så många personer och vänta på besked om huruvida de ska få uppehållstillstånd eller skickas tillbaka till kriget, om det bara är för justitieministern att knäppa med sina fingrar för att effektivisera den juridiska processen?
Sällan har det varit så tydligt hur polisens uppgift består i att skydda egendom framför människor. Kvinnan försvann när hon vägrade sälja sin kropp, men ingen presskonferens utlystes för henne.
Var är hon nu? undrar jag när ljudet viner genom öronen. Helikoptern som har förmågan att söka efter lågor men som aldrig kommer att leta efter henne. Ljudet blir en smärtsam påminnelse om att det inte är bilbränderna som gör oss osäkra när vi går ut om kvällarna. Om det händer något med våra ägodelar kan vi ringa polisen. Men om det händer något med våra kroppar – vem bryr sig då?
De lagförslag som Socialdemokraterna röstat igenom och föreslagit under de senaste månaderna är en bekräftelse på att det inte är människorna, utan äganderätten, som prioriteras i den så kallade svenska modellen.
För i lagboken får ingen förståelse plats – böter ska försvinna från straffskalan för den som bränner bilar. Där får inte heller flyktingarnas familjemedlemmar plats – de som sedan juni inte får återförenas med sina barn som kommit hit. I den svenska modellens namn diskuteras nu också ett tiggeriförbud. En rad åtgärder för att försöka bestraffa de allra fattigaste – sopa bort dem från stadsbilden genom hårdare straff eller förbud.
Men det allra mest häpnadsväckande med presskonferensen om bilbränderna var inte att politikerna vägrar se de klassklyftor som ligger till grund för bränderna. Någon sådan förväntning har knappast någon på Socialdemokraterna efter att de allt mer börjat svika arbetarklassen.
Det verkligt radikala är hur politiker, förutom att föreslå hårdare straff, också kan förändra juridikens funktion och rättssäkerhet utan att någon höjer på ögonbrynen.
När asylprocessens förödande långsamhet ifrågasätts, hänvisar politiker till att systemet måste vara rättssäkert – utredningen av den sökandes asylskäl ska inte påskyndas. Att effektivisera processen skulle enligt politikerna själva drabba de asylsökande eftersom resultatet inte skulle bli korrekt.
Samma politiker hävdar nu att de kan upprätta jourdomstolar, utan att nämna hur de i samma ögonblick öppnar upp för en rättslig åtgärd som redan existerar i exempelvis USA. Landet där klassklyftorna är ännu större och där ännu fler fattiga människor sopas bort från gatan och hamnar bakom galler.
Repressionen flimrar förbi. Ett våldsamt lagförslag öppnar upp för ett annat.
Och i våra öron viner ljudet av helikoptern. Frågan är bara om alla hör den.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
