BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Nej. Det är något annat som har normaliserats i den mediala världen: jakten på tittare, lyssnare och klick.
Tidskriften Nya Tider är en publikation i utkanten av allting och få utanför de troendes krets läser den – förutom de antirasister på till exempel Expo som gör ett bra jobb med att ständigt kolla upp vad som pågår i den högerextrema världen. Men Nya Tiders närvaro på Bokmässan väckte stor uppmärksamhet. Alla mediala röster kastade sig över frågan – och gav därmed tidskriften en medial uppmärksamhet som den på intet sätt förtjänar. Aktuellt-redaktionen hakade på denna snackis – jo, jag vet; ordet är lite galet här – i hopp om att få vara med där den brännande debatten förs.
Visserligen är det helt sant, som DN:s Peter Wolodarski snabbt var ute och påpekade, att principen att låta motsatta ståndpunkter komma till tals i tron att det är tillräckligt för en saklig och opartisk rapportering, inte räcker när det är högerextremism, rasism eller rentav nazism som debatteras. Men jag tror inte att Aktuellts klavertramp i första hand handlar om detta. Jag fruktar att det finns en medial logik som i sig gynnar extremerna och i våra dagar därmed de högerextrema.
Den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump behövde under primärvalen knappt lägga en dollar på sin kampanj. Medierna kom ändå springande efter honom så fort han öppnade munnen. Varför? Därför att dessa medier insåg att det gav tittare och klick. Donald Trump chockar. Ingenting är medialt sett mer tacksamt. Och här är kontentan: Losskopplad från den mediala logiken går den moderna högerpopulismen och dess framgångar helt enkelt inte att förstå. Det gäller även och i än högre grad de sociala mediernas logik: En fyndig, elak tweet om Donald Trump går alltid hem och får många likes. En halvtråkig siffra om gigantiska inkomstskillnader i USA kastar sig färre över och gillar. Även i de vänstermedia som tack och lov existerar, märks det: Att skriva något ilsket om SD ger långt fler klick än att grubbla över en progressiv ekonomisk politik.
Något grundläggande har ägt rum i den mediala logiken. Själva jordplattorna har rört sig. Jag har hört nyhetschefer referera mätningar av vilka slags artiklar som får många läsare och klick för att därefter dra kommersiella-journalistiska slutsatser av det. Hur ska vi bevaka politik? Svar: Strunta i partier. Gå på partiledare och allra helst på konflikter mellan politiker, gärna inom samma parti. Idépolitik vill ingen läsa om. Hur skildra ekonomi? Svar: Skriv helst om personliga konkurser eller entreprenörer som mot alla odds blir rika på en udda produkt. Vem vill läsa om något så tråkigt som exempelvis behovet av en aktiv, keynesiansk stimulanspolitik? Skriv om bostäder, men inte om bostadspolitik, utan om hur kändisar har det hemma hos sig.
När jag hör sådana utläggningar tänker jag alltid: Det där är Donald Trump i ett nötskal. Vi förfasas över en man, en politiker, som egentligen speglar så mycket av det som respekterade medier med sin personfixering redan sysslar med.
Tidskriften Nya tider är en marginell företeelse. En sund nyhetsvärdering borde säga oss att det den sysslar med i huvudsak saknar allmänintresse. Tidskriften speglar värderingar en bra bit till höger om SD:s officiella linje. Nazismen i dag, i Sverige, är direkt farlig för enskilda personer med annan hudfärg än vit och för hbtq-personer. Men i allt väsentligt är den nazistiska rörelsen i dag en fråga för polis och säkerhetspolis. Att lyfta in en högerextrem tidskrift som Nya Tider i den stora offentligheten strider mot varje – tidigare – normal nyhetsvärdering.
Själv deltog jag i en panel i P1:s Godmorgon världen under bokmässan. I den panelen satt en debattör som verkar på en tidning som står SD nära. Jag gillade det inte, men kunde inte invända mot principen: SD sitter i riksdagen, partiet är det tredje största och i ett debattprogram som ska skildra spännvidden i det politiska samtalet i Sverige blir det i längden omöjligt att stänga ute SD-röster från medierna. Det skulle dessutom gynna SD.
Lika självklart är det att exempelvis DN i veckan har en jätteintervju med partiledaren Jimmie Åkesson. Medborgare och mediekonsumenter har rätt att kräva att bli underrättade om var detta parti står i olika frågor.
Det som verkligen har normaliserats i våra dagar är den kommersiella medielogiken. Och mer kapitalism ger mer högerextremism.
