Ledare. Agneta Stark.

2017-05-29 03:00

Dämpa bostadskrisen – genom att ge äldre hjälp att flytta vidare

Att söka ny lämpligare bostad, och att organisera flytten dit, kan vara oöverstigligt för en gammal människa.

Befolkningen i Sverige växer snabbare än i nästan alla andra europeiska länder. Det är ett demografiskt faktum som inte borde överraska någon som funderar över vårt samhälle. Intressanta och begripliga beskrivningar av demografin finns exempelvis på Statistiska centralbyråns utmärkta hemsida.

Befolkningsökningen kan delas in i tre portioner.

Det föds många barn i Sverige. Antalet födda barn är högre än antalet gamla människor som dör. Befolkningen växer.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

De människor som bor i Sverige lever längre än tidigare. Befolkningen växer.

Fler människor flyttar till Sverige än de som flyttar från Sverige. Befolkningen växer.

Barn som föds medför ofta att föräldrarna vill ha större bostad. Äldreomsorgen går numera ut på att alla ska bo kvar där de bodde tidigare, även som mycket gamla. De flesta gamla kan inte räkna med att beviljas plats på ett äldreboende förrän de sista månaderna i livet, även om de velat flytta dit långt tidigare. Det gör att gamla människor ofta bor annorlunda än de skulle vilja och behöva.

Bostaden kan vara för stor, ha problematiska trappor eller alltför smal dörr in till badrummet. Men att söka ny lämpligare bostad, och att organisera flytten dit, kan vara oöverstigligt för en gammal människa som hellre vill flytta in på ett äldreboende.

De som kommer nya till Sverige är i stor utsträckning människor i arbetsför ålder. De behöver någonstans att bo, inte efter tolv år i kö utan genast, så att de kan fortsätta att leva vuxenliv med arbete, barn i skola och grannkontakter.

Tillsammans summerar detta till bostadsbehov. I Sverige idag betyder det bostadsbrist. Det skulle inte ha behövt vara så, om bostadsbyggandet länge hade varit uthålligt, och om det hade skett i alla de delar av landet där människor kan försörja sig själva på arbete. Men så har det inte varit.

Idag är det bostadsbrist även i de mer glest bebyggda landsändarna. Det har en egen förklaring, som kan låta konstig.

I glesbebyggda trakter kan det finnas hus, som nyinflyttade skulle kunna modernisera och bo i. Men eftersom husen är lågt värderade så blir de ofta kvar hos tidigare ägare. Inte sällan används de som sommarbostäder under några månader per år, och står i övrigt tomma. Det tar emot att sälja släkthuset, och man får inte så mycket pengar för det.

Det kostar ungefär lika mycket att bygga ett hus överallt i Sverige. Tomtpriserna skiljer sig åt väldigt mycket. Men själva byggkostnaden skiljer mindre än man kunde tro. Och nu kommer kruxet: Så snart som huset är färdigbyggt så måste det värderas till marknadspris, det vill säga vad det skulle kunna säljas för just då på traktens fastighetsmarknad. Det är en teoretisk beräkning, för de som byggt det tänker ju bo där själva. Men det framräknade priset är ofta betydligt lägre än byggkostnaden, och med en beräknad förlust som utgångspunkt vill inte banken låna ut pengar till bygget.

I de större städerna finns det en hel del oanvända byggrätter. Det lönar sig nämligen bättre för fastighets- och byggföretag att bygga litet i taget, istället för att bränna på med många bostäder under kort tid. De portionerar ut lägenheterna, och får bostadsrätter sålda innan husen är klara, och hyresrätter till vilka den kan komma ifråga som köat länge och har mycket god råd.

Då blir det köer, budgivning, rekordpriser och hög skuldsättning. Och så är det den låga räntan. Det intressanta är att botemedlet mot hög skuldsättning hos bostadsköparna huvudsakligen tycks vara pekpinnar och förmaningar. ”Tänk dig för!” ”Avstå från lån – spara först!”

Det finns en mängd olika åtgärder som borde vara mer effektiva. För det första och viktigaste: att bygga mer. För det andra: att se till att det finns fina och klokt anpassade bostäder för gamla människor som de har råd att bo i, kombinerat med hjälp med flytt dit och stöd också för dem som inte har drivande anhöriga att lita till. För det tredje: ett vettigt regelverk så att de som vill bygga ett hem utanför tätbygden kan göra det, med banklån.

Det skulle vara befriande med en bostads-, och skuldsättningsdebatt som utgick från att människor gör så gott de kan med vad de har. Med omsorg om sina barn. Med önskan att bygga en ny vardagstillvaro när livet ställts på ända utan deras egen förskyllan. Och med utgångspunkt från den svenska grundlagen, uttryckt i Regeringsformens andra paragraf:

”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.”

Ord och inga visor. Tills någon tonsätter dessa vackra ord.

Agneta Stark
Agneta Stark 

Docent i företagsekonomi, har arbetat som gästprofessor vid Linköpings universitet och rektor vid Högskolan i Dalarna. Var även bland annat en av initiativtagarna till nätverket Stödstrumporna.