Det här misslyckandet beror inte på en slump.
Det beror på en felaktig politik, baserad på en felaktig ekonomisk teori.
Anders Borgs grundteori har varit att arbetslösheten sjunker om lönerna sjunker. Då vill företag anställa fler. Han är inte ensam om teorin. Professorer som Lars Calmfors säger samma sak. Och självklart hela arbetsgivarlobbyismen. Oberoende om den sitter på borgerliga ledarsidor eller i tankesmedjor eller på Svenskt Näringsliv. Sänkta löner är deras metod att ”skapa jobb”.
Men även Göran Perssons regering drev denna tanke. Det var därför staten från år 2000 gav myndigheter i uppdrag att driva ner löneökningstakten till vad man ansåg vara ”samhällsekonomiskt önskvärt”. Lönerna pressades också ner men arbetslösheten bet sig kvar. När Persson förlorade valet 2006 var det i grunden för att massarbetslösheten var kvar, trots ”ansvarsfull lönepolitik”.
Borgs metod har varit en annan. Man har inte behövt agera direkt med fack och arbetsgivare utan har istället genomfört kraftiga skattesänkningar för löntagarna. Det är därför jobbskatteavdraget finns. Varje år minskar det lönekraven eftersom folk via skattesänkningen fått mer i plånboken. Det är därför Reinfeldt kallar det ”jobbskapande”. Sänker man skatten, sänks lönerna och fler ska då bli anställda.
Men inte heller det har fungerat.
Massarbetslösheten är kvar.
Så kanske det är dags att våga fråga sig varför.
Det finns en klassisk kamp mellan lön och vinst i alla samhällen. Och det finns statistik på den. Historiskt är det en överväldigande tung bevisbörda för de som vill sänka löner för att få ”mer jobb”.
Det har aldrig fungerat.
Tittar man på lönernas del av förädlingsvärdet i svenska företag så steg lönerna och vinsterna sjönk under alla guldåren fram till 1980. Samtidigt steg BNP mer än senare, välfärden byggdes ut och skatteinkomsterna höjdes rejält.
Sedan 1980 har den trenden brutits och vinsternas andel ökat.
Orsaken att jobben blev fler tidigare är att allt mindre av företagens kraft gick till vinst. Självklart forskades det, självklart investerades det, men vinstens del blev mindre och mindre.
Och det gjorde även offentlig sektor rikare. En löntagare innebär runt 67 procent i skatteintäkt medan en vinst ger högst 25 procent. Oftast mycket mindre.
Höjda löner ger helt enkelt offentlig sektor mer kraft för forskning, utbildning och investeringar som ger jobb. Mer välfärd är detsamma som mer jobb.
Höjda vinster däremot ger inte automatiskt mer jobb.
Orsaken är rätt enkel. För att ett företag ska vilja använda privat vinst till jobbskapande investeringar krävs att marknaden växer. Men marknaden växer inte genom skattesänkningar, det blir lite mer konsumtion, visst, men det blir samtidigt mindre offentliga investeringar.
Dessutom betyder skattesänkningar att det är de som har det bra som får mest i plånboken.
Och höginkomsttagares konsumtion ger mindre jobb än när låginkomsttagare blir medelinkomsttagare och får möjlighet att handla, skaffa hus, bygga ut och så vidare.
Låga löner och skattesänkning är en dålig omfördelare i samhället.
Höga vinster likaså.
Faktum är att höga vinster framförallt skapar ökad spekulation, alltså spel med pengar på börser och andra finansmarknader.
Allt mindre blir nya jobb.
Göran Perssons politik misslyckades. Fredrik Reinfeldts likaså. Om Stefan Löfven ska kunna bryta massarbetslösheten så räcker det inte med utbildning eller ungdomsjobb, det krävs att lönenivåerna bit för bit ökar för att välfärd och investeringar ska kunna öka.
Omfördelningen från vinster till löner är lika viktig som motor idag, som den var 1960.
Ja, det kommer bli ett jäkla liv på de blå lobbyisterna.
Men alternativet är ett samhälle med massarbetslöshet eller låglönejobb som ingen kan försörja sig på. Det bromsar ekonomin och skapar ett samhälle vi inte vill leva i.
Bara höjda löner kan rädda landet.
