Ledare. Linn Spross.

2017-06-27 04:00

Alla förtjänar muffins i första klass på tåget

”Jag tog plats bland laptopknattrande kostymnissar och njöt frukterna av andra människors surt förvärvade slantar.”

Ni vill att alla ska ha gråa strumpor på sig! Stickade sockor som kliar! Så löd kritiken mot mig som 14-åring och en vän efter ett föredrag på temat socialism i skolan. Jag hade försökt förklara principen om att avskaffa egendomsrätten och det föll inte i god jord hos mina klasskamrater.

På det stora hela finns fortfarande samma misstänksamhet mot kvar mot västern. Genuspedagoger och kulturmarxister konspirerar för att skapa en stor grå massa. Att avskaffa ett klassamhälle skulle utgöra det definitiva upphävandet av all personlig identitet, verkar somliga tro.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det finns en dubbelhet i kritiken av vänstern. Samma dumma vänster som har ett idealsamhälle med människor som köar i gråa särkar två gånger om dagen för att äta lergröt är samma vänster som vurmar för mångkultur och inte begriper att man inte kan bygga ett samhälle där inte alla har samma värderingar. Detta flufford som verkar kvarstå i en politisk debatt där man inte orkar prata om något annat än att det är dags att ta krafttag mot lymlarna och illbattingarna som begår brott och att det gäller att få folk att förstå vikten av ordning och reda.

Politiker behöver inte längre verka för politisk förändring, av det senaste halvårets tal att döma. Det räcker med att med väl valda ord försöka uppfostra en grupp människor som aldrig -behöver definieras med ord. I en tid där politiker har förlorat sin auktoritära aura blir strategin att verka ännu mer auktoritära, att med allvarliga ord förklara att man måste sköta sig i detta land

Jämlikhet är en typisk sådan värdering som gärna får vara svensk. Ordet jämlikhet implicerar lika värde. En grundtes i detta måste handla om rätten till att behandlas lika. Så långt är alla med. Men när det handlar om ekonomisk jämlikhet är läget ett annat och det är där det blir problematiskt.

För högern är ekonomisk jämlikhet Sovjet och ovan nämda lergröt och grovstickade strumpor. En slags dysutopi som tack och lov är omöjlig att uppnå. För att argumentet om jämlikhet trots uppenbar ekonomisk ojämlikhet ska bli koherent måste man anta att alla egentligen har samma möjligheter att från början skaffa sig samma inkomst och kapital. Då är det liksom inte samhällets fel att det inte blir så.

Samhället är, med några få undantag, en meritokrati. Det kan man ju vara benägen att hålla med om, så tillvida att det är en merit att födas in i familjer med ackumulerat kapital och rätt kontakter.

Jag tänkte ge högern lite vatten på sin kvarn angående förvirrade västersjälar som är för en så pass extrem jämlikhet att det innebär individualitetens död. Detta genom att ge ett mycket konkret förslag.

Avskaffa första och andra klass på tågen. Denna subtila påminnelse om ett klassamhälle drabbade mig när jag misslyckades med att boka en vanlig biljett i tid och fick betala cirka 400 kronor extra för att åka i en något större fåtölj. Det finns dessutom vissa andra inslag i första klass som jag kan avslöja. Man får kaffe och vatten! Äpplen och små bakverk!

Det statligt ägda företaget SJ har uppenbarligen inget problem med att låta dela upp sina passagerare i en lite bättre och en lite sämre standard, beroende på vad man har råd med. Vi är alla lika och lika mycket värda, tills det kommer till vilken bostad man kan bo i, vilket jobb man kan ha, vilken skola man går på och till och med vilken tågvagn vi kan åka i.

I dagarna åkte jag ett annat tåg och som av en händelse hamnade jag i första klass igen, den här gången utan en biljett som legitimerade mitt varande där. Jag tog plats bland laptopknattrande kostymnissar och njöt frukterna av andra människors surt förvärvade slantar. Konduktören höjde inte ett ögonbryn när jag visade biljetten. Det fick mig att misstänka att det bara är av gammal vana denna uppdelning finns kvar. Att ingen egentligen orkar upprätthålla den. Jag vill därför uppmana alla som åker tåg nu i sommar till en slags civil olydnad. Åk med första klass oavsett vilken biljett ni har. Det finns muffins där!