Krönika. Kristin McMillen.

2017-02-03 07:56

Jag är en ­halvdålig morsa – och det är helt ok

Kristin McMillen om varför Google hittar så få dåliga pappor - och ett alternativt sätt att förhålla sig mammarollen i ett patriarkalt skitsamhälle.

En vänligt tålmodig och dygnetrunt-jobbande omsorgsmaskin, med ett kök sterilt nog att användas som operationssal? Nej, såna skyhöga förväntningar har jag faktiskt aldrig haft på mitt eget föräldraskap. 

Ofta kramas jag, lyssnar och leker. Men jag är också biologiskt kränkt för att jag överhuvudtaget behövde plåga mig igenom en graviditet, irriterad över alla nätter jag tvingas vara vaken och hysteriskt trött på alla dessa diverse kroppsvätskor och utspillda mjölk/välling/vatten-flaskor jag måste torka upp. Varje dag. 

Och couscous. Och pastasås. Och så vidare i all oändlighet tills själva upptorket går att göra en ny pastasås av, eftersom den ju ändå bara ska ner på golvet igen.

Vara vit barns slav. Eller hur var det nu igen, Sonja Åkesson?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Jag skriver inte detta för att kokettera, utan för att det bara är: Självklart drack jag vin när jag ammade, självklart vill jag ofta hellre slösurfa på Facebook än att vara hundra procent zen i mitt föräldraskap och självklart tryter mitt tålamod ungefär femtio gånger om dagen när min son är... som 2-åringar är. 

En annan sak som bara är: Jag är en helt ok förälder, som inte kommer få några pris, men inte heller kan klassas som någon misär. Eller kommer jag? Med detta patriarkala skitsamhälle vet man tyvärr aldrig. 

Jag gör en enkel snabbkoll på Google. Sökningen "dålig pappa" ger drygt 6 000 sökträffar. 

Detta medan sökningen "dålig mamma" ger så mycket som 122 000 sökträffar.

Bland träffarna hittas visserligen en blandning mellan: 1. Personer som skriver att de själva känner sig som dåliga mammor och 2. Personer som tycker att deras partner är en dålig mamma, eller att de själva är uppväxta med en dålig mor. 

Men ändå. Visst är det deprimerande? Ordkombinationen "dålig mamma" är alltså drygt 20 gånger så vanlig än "dålig pappa". Detta samtidigt som vi vet vilka som tar ut mest föräldraledighet (Kvinnor!), vilka som gör mest obetalt hemarbete (Nämen? Kvinnor nu igen!) och vilka som ofta går ner i arbetstid för att hinna vara föräldrar (alla i kör nu: "KVINNOR!"). 

Och självklart vet vi varför "dålig mamma" omskrivs så mycket oftare än "dålig pappa". 

För att kvala in i Tillräckliga morsan-laget krävs nära på självutplåning OCH hurtighet ala Susanne "knip" Lanefelt. Detta samtidigt som ribban för att vara en tillräcklig pappa går vid nivån "att inte dra" och "ta ut hyfsat mycket föräldraledighet" (som inte bara råkar sammanfalla med de veckorna som fotbolls-VM sänds). 

Med den deppiga sökstatistiken framför mig känner jag först för att vråla i tröstlös panik. Sedan för att bara kapitulera. Och frågan är om inte det andra alternativet är mest konstruktivt ändå?

För om det är så låga krav för att räknas som risig så får jag väl omfamna det istället, och – precis som gänget i filmen Bad Moms (2016) – sikta på att vara halvdålig och låta det vara ok. 

Och med dagens snåla skitdefinition är "dålig mamma" nog ändå oftast god nog. 

Relaterade artiklar