Krönika. Martina Montelius.

2017-10-14 18:24

Hur många psykologer brister i sin maktposition?

Där sitter två personer ensamma i ett rum, och den ena betalar för att få blotta sig själv totalt.

Som vuxen, eller halvvuxen, har jag gått hos fyra privatpraktiserande, legitimerade psykologer, i olika omgångar.

Den första, som jag gick till som tonåring, sade: ”Har du komplex för ditt utseende? Det har man ju ofta i din ålder. Du har ju rena drag, men en del finnar”, varvid hon gick över till sitt mantra om att jag var kär i min gamla svensklärare, trots att jag många gånger påpekat att jag älskade honom, men absolut inte på något sexuellt eller amoröst plan.

Efter det vågade jag inte träffa någon mer psykolog förrän i 30-årsåldern. 

Hon sade: ”Om du har svårt att sova kan du kanske skaffa en pannlampa. Det finns på Clas Ohlson. Då kan du läsa böcker på kvällarna trots att barnen sover bredvid dig!” Tack, tack för tipset. Hon sa också: ”Mmm. Mmmm.”

Den tredje psykologen sade: ”Vart skulle du ha velat resa med mig om vi varit ett par?”, och övergick sedan till något som han kallade ”ögonterapi”. Det gick ut på att vi skulle hålla varandras händer och se varandra i ögonen i flera minuter. ”Vad känner du nu?” Sedan var sessionen slut.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Ingår ”ögonterapi” i den långa psykologutbildningen? Jag borde fråga någon som vet. Men något får mig att skjuta det framför mig. Den fjärde var riktigt lovande, men då var mina pengar slut. Psykolog 1 minns jag inte vad hon kostade. Psykolog 2 kostade 500 per 45 minuter. Psykolog 3: 800. Psykolog 4: 1200.

Man kan givetvis klaga hos Patientnämnden, Socialstyrelsen, Sveriges Psykologförbunds etikråd. Men vad ska man säga då? ”Jag vill inte diskutera mina finnar”? ”Jag vill inte ha pannlampa”? ”Jag vill inte att min psykolog ska stöta på mig”?

Det sistnämnda borde ta skruv, kan man tycka – men hur bevisar man sådant? Jag tror knappast att det inträffade står att läsa om i någon journal. Förmodligen borde jag ha spelat in mina samtal med dessa psykologer för att ha skuggan av en chans till någon sorts upprättelse (till exempel mina pengar tillbaka). Men det är inte det jag far efter.

Jag är inte Janne Josefsson. Det jag undrar är: hur tänker dessa personer kring sin yrkesutövning? Timpenningen är alltså mycket hög för den som jobbar privat. Det blir en nätt summa per månad om man har gott om klienter. Och maktpositionen är oerhörd. Där sitter två personer ensamma i ett rum, och den ena betalar för att få blotta sig själv totalt, i hopp om att få någon sorts hjälp. Hur många psykologer brister i sin förmåga att hantera en sådan maktposition? Och borde inte klienten, å sin sida, egentligen ha mer makt?

Mitt förslag är att psykologer borde vara skyldiga att skriva avtal med sina klienter innan terapin påbörjas. Det kan till exempel stå: ”Om Reidunn Mokrosinski, nedan kallad ’psykologen’, betraktar Finn Rågebjär, nedan kallad ’klienten’, med simmig blick och säger att klienten är ’jättevacker’, ska psykologen återbetala hela summan för aktuell terapisession.

Om psykologen på förhand vet med sig att hen inte har något bättre att komma med än reklam för Clas Ohlsons sortiment ska psykologen be att få skjuta på behandlingen till efter genomgången fortbildning”, eller vad klienten nu vill att det ska stå.

Varje gång jag pratar om mina böcker på ett bibliotek har jag ett avtal som jag har förbundit mig att följa. Om jag inte pratar om mina böcker, utan i stället genomför den på 1980-talet omåttligt populära ”ballongdansen”, behöver biblioteket ingalunda ersätta mig för detta.

Om jag till mitt bokförlag lämnar in en tusenbladstårta i stället för ett manuskript är det mer än osannolikt att jag får den ersättning som anges i bokkontraktet. Denna tidning skulle näppeligen ersätta mig om jag ritade en teckning föreställande min stuss, fotograferade av den och mailade till redaktionen, i stället för en krönika, som vi var överens om. Varför skulle det vara orimligt att en psykolog som begär allt mellan 800 kronor och 2000 eller mer för 45 minuters samtal också skriver kontrakt om vad arbetsinsatsen ska gå ut på? Så blir det kanske lättare att avstå från att använda sin makt till ögonterapi och utseenderecensioner.

För övrigt... anser jag att det är dags för Fatemeh Khavari att fylla 18 och få sitt första jobb i Riksdagshuset. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.