Under tisdagen presenterade utredaren Ilmar Reepalu utredningen om begränsning av vinster i välfärden. Förslaget bygger på en modell för vinstbegränsning som tagits fram av företagsekonomen Joachim Landström vid Uppsala universitet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Tidningen Arbetet har låtit räkna ut hur mycket pengar som skulle ha gått tillbaka till det offentliga om vinsttaket funnits redan 2010–2014.
När det gäller verksamheter inom förskola, grundskola och gymnasiet skulle ett vinsttak på sju procent under åren 2010–2014 gett tillbaka samhället 3,4 miljarder kronor, vilket kan översättas som de övervinster som gjorts inom dessa verksamheter.
Förmånligt med vinst
När det gäller övervinster inom primärvård, sjukhus och vårdhem är summorna betydligt större, totalt omkring 28 miljarder, men uträkningen av vad som är en övervinst också mycket svårare.
Till exempel står tandvården – med lägre offentlig finansiering och inte alls lika kritiserad som övriga privata vårdgivare – för en tredjedel av de 28 miljarderna.
Ett annat problem är att många välfärdsföretag bara har ett fåtal anställda, där skattereglerna gör det förmånligt för dem att ta ut ersättning via vinst i stället för lön. Med ett vinsttak skulle detta förhållande förmodligen ändras, fler skulle välja att ta ut lön och den totala summan för övervinster i vården minska.
LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio tycker dock att utredningen satt taket för högt.
– Välfärden går inte att jämföra med andra marknader. Det är en kvasimarknad som i praktiken är självfinansierande via skattebetalarna och där "priset" inte avgörs av tillgång och efterfrågan utan är fastställt, säger han.