Varför väljer du att bli kåkfarare frivilligt?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vad är det som gör att du är beredd att gå i fängelse?

– Det är för att djuren behandlas fruktansvärt och dödas helt onödigt. Vi måste utgöra ett konkret motstånd och civil olydnad har använts med framgång genom historien, i allt från kvinnorättsrörelsen till medborgarrörelsen och djurrättsrörelsen. Konflikten blir tydligare när man lyfter den genom civil olydnad.

Du har även ägnat dig åt civil olydnad i aktioner mot vapenindustrin, hur skiljer sig gensvaret?

– Djurindustrin är aggressivare än vapenindustrin, som har en mer avvaktande hållning. Inom djurindustrin har man ett aggressivt språk och kallar oss bland annat för terrorister.

Vilken utveckling ser du ur ett historiskt perspektiv när det kommer till civil olydnad?

– Det finns en större rättssäkerhet i dag i Sverige. På medborgarrättsrörelsens tid under 50- och 60-talet i USA kunde de hamna i fängelse för att de demonstrerade, men det är inte så här i dag. Det är däremot fortfarande så i många länder i syd. Jag blir väldigt inspirerad av aktivister i odemokratiska länder. Om de kan riskera så mycket vill jag också kunna vara beredd att offra något litet.

Hur långt är du beredd att gå?

– Jag använder mig av lagliga metoder till 80-90 procent av tiden och använder mig alltid av ickevåldsmetoder. Jag hade kontakt med en advokat innan den här aktionen som trodde att jag skulle kunna få ett fängelsestraff på omkring en månad, men jag är också beredd på att ta längre straff än så. Men jag är priviligierad och har inga barn att ta hand om, ingen fast anställning eller annat liknande ansvar.

Hur tycker du att de senaste aktionerna gick?

– Vi lyckades frita djuren vi hade tänkt frita. På sikt vill vi ha ett samhälle där man inte utnyttjar eller dödar djur alls och vi hoppas vara en liten del av en sådan process.

Civil olydnad handlar också om att väcka samtal och jag har träffat folk som sagt att de läst om aktionerna och sedan pratat om det på sin arbetsplats eller hemma.

Hur känns det nu när du är på väg till Västerås för att avtjäna en månad på Tillberga anstalten?

– Det är lite dubbla känslor. Det är lite nervöst vilka man ska hamna med, men det är också spännande. Jag har suttit i fängelse tidigare och man får höra om många intressanta levnadsöden.