BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är lite färre barn i dag än vanligt, så det ordnar sig nog. Eller, det måste det ju göra, säger Elisabet Lagerfors.
Men ibland gör det ändå inte det. Tre gånger den här hösten har personalbristen varit så stor att förskolelärarna har varit tvungna att be föräldrarna komma och hämta sina barn.
– Det är en jättejobbig grej att be föräldrar om, men det är vi som har ansvaret för att det inte ska hända något. När vi har haft nästan 30 barn här och bara tre vuxna, och många av barnen dessutom är under tre år, känns situationen inte trygg längre, säger Caroline Carlsson.
I en redan pressad situation där barngruppen egentligen är för stor, saknas marginaler.
– Det är så skört. Om alla barn är här så är vi egentligen för få, även med full bemanning. När det är så här blir det tyvärr mer av barnpassning är pedagogisk verksamhet. Det känns väldigt jobbigt, eftersom vi vet hur det hade kunnat vara, säger Elisabet Lagerfors.
Ingen tid för återhämtning
Hon har jobbat som förskollärare i tio år, Caroline Carlsson i fem. Båda upplever en stor förändring under de här åren – barngrupperna är större, lärarna färre. Förutsättningarna för att utföra ett bra jobb har försämrats. De berättar om en arbetssituation där det aldrig finns tid för återhämtning, där de måste göra avkall både på sig själva och sin yrkesroll, och där många till slut blir sjuka på grund av stressen. Att det är så visar också statistik från Försäkringskassan – förskollärare är en av de yrkesgrupper med flest antal sjukskrivningsdagar. Dessutom har antalet sjukdagar ökat betydligt de senaste fem åren. Anette Askelöf, inspektör på Arbetsmiljöverket, menar att orsakerna till det är flera.
– Men generellt kan man säga att kraven och resurserna inte stämmer överens, och då ökar stressen. Vi har också sett att organisatoriska och sociala orsaker har blivit en vanlig orsak till sjukskrivningar bland förskollärare, säger hon.
För Elisabet Lagerfors del har arbetssituationen lett till att hon har gått ner i arbetstid. Nu jobbar hon 90 procent.
– Det är så klart knäppt egentligen, att jag ska behöva betala med lägre lön och lägre pension bara för att få en arbetssituation jag orkar med. Men jag kände att det var enda alternativet, säger hon.
Både Elisabet Lagerfors och Caroline Carlsson har svårt att tänka sig att de skulle orka jobba på samma sätt tills de når pensionsålder. De är snarare övertygade om att det inte går.
– Vi är ändå bara 30 år, hur kommer det då vara när vi är 50? Aldrig att man orkar ha det så här så länge, säger Caroline Carlsson.
De är långt ifrån ensamma i sin yrkeskår om att känna så. En av fem förskollärare tror inte att de kommer orka jobba till pensionsålder – det är störst andel av alla yrken. Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet, menar också att många känner vad hon kallar samvetsstress.
Mammor arbetar deltid
– Som förskollärare vet du vilket bra jobb du skulle kunna utföra och vilken skillnad det får för barnen, men förutsättningarna saknas. Då läggs en samvetsstress på lärarna. Ambitionen och viljan är hög, men du kan inte utföra det jobb du vill, säger hon.
Trots att barngrupperna har varit ungefär lika stora de senaste åren enligt Skolverkets statistik, liksom personaltätheten, menar Johanna Jaara Åstrand att förskollärarnas bild är en annan. Statistiken visar till exempel inte hur långa dagar barnen går i förskolan. Och den visar heller inte på den höga personalomsättningen – eller hur vanlig vikariebristen är. De vikarier som kommer in är dessutom ofta outbildade, och därmed blir jobbet tyngre för de ordinarie pedagogerna. På många förskolor saknas också vaktmästare, lokalvårdare och kökspersonal, och därmed läggs även det arbetet på förskolelärarna. Samtliga av dem som Dagens ETC pratat med menar att arbetsbördan totalt har blivit betydligt större – medan resurserna inte har ökat. Därför har också sjukskrivningarna ökat.
– Det har blivit tuffare de senaste åren även om statistiken inte visar det, det är ingen tvekan om den saken. Barnens vistelsetid på förskolan har ökat, sammanslagning av grupper har blivit vanligare. Det i kombination med att det saknas utbildade förskolelärare gör att ett väldigt ansvar läggs på nuvarande förskolelärare från flera olika håll, säger Johanna Jaara Åstrand.
Hon, Elisabet Lagerfors och Caroline Carlsson menar alla att det är absolut nödvändigt att det på allvar satsas på förskolan nu.
– Det handlar inte bara om oss, utan om alla barn. Det är så frustrerande när vi vet att hela samhället hade vunnit på en ordentlig satsning på förskolan. Arbetsmiljön måste bli rimlig så barnen får den pedagogiska och trygga förskola de förtjänar, säger Caroline Carlsson.
Hade förskolan fungerat ultimat skulle sannolikt också föräldrarna – och jämställdheten – påverkas. I dag arbetar mer än var tredje mamma som har barn i förskoleålder deltid, enligt SCB. Om orsaken är att barnen ska slippa vara för länge på förskolan framgår dock inte.
