Ulrika Nilsson, avtalsförhandlare på Seko Posten, menar att huvudproblemet är den låga grundbemanningen inom Postnord.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det handlar om att man från ledningens håll vill ha en så slimmad organisation som möjligt. Man har en bemanning i produktionen som ligger precis på gränsen för att klara av utdelningen. Får man då en topp med mer försändelser, eller om någon blir sjuk, så klarar man inte av att utföra sitt uppdrag, säger hon.    

Under sommaren har problemen eskalerat ytterligare. Post- och telestyrelsen skriver i ett pressmeddelande om mängder av hushåll över hela landet, som hört av sig efter att de i perioder inte har fått någon postutdelning alls.

– Det har varit extra mycket problem nu under sommaren. Sommarvikarier har blivit sjuka eller fallit av för att de helt enkelt inte klarar av pressen, säger Ulrika Nilsson.

Längre rundor

Sedan brevsorteringen automatiserades för ett och ett halvt år sedan har brevbärarnas slingor blivit allt längre. Från att ha varit ute och delat post två till tre timmar per dag för några år sedan, har den delen av arbetet ökat till närmare åtta timmar per dag. Något som givetvis har inneburit en allt högre arbetsbelastning, förtydligar Ulrika Nilsson.

– Brevbärarna känner enorm stress. Man vill göra ett bra jobb, men man får inte förutsättningarna, vilket skapar en frustration. Den postanda och stolthet inom yrkeskåren som man tidigare talat om är därmed på väg bort, säger hon.

Samtidigt som brevbärarna gör sitt yttersta för att klara av sitt uppdrag och leverera all sin post, får man mycket ovett från allmänheten.

– Post är något väldigt känsligt för folk och många tar ut sin ilska på brevbärarna när posten inte kommer som den ska, säger Ulrika Nilsson.  

”Lyssna på personalen”

Seko Posten anser att ledningen för Postnord måste bli bättre på att lyssna på sina anställda och att förändringar är nödvändiga, om förtroendet för utdelningen ska kunna återskapas.

– Det vi vill från fackets håll är att man ska lyssna mer på sina anställda. Det är ju de som vet hur arbetet ser ut och hur lång tid en viss runda tar. I dag är det tyvärr så att det är övergripande processer som ska följas överallt. Det ska fungera precis likadant överallt, trots att rundor kan se väldigt olika ut, säger Ulrika Nilsson.

”Planerad underbemanning”

Michael Widlund har jobbat som brevbärare i Västerhaninge sedan 80-talet. Han menar att utdelningen inte har fungerat något vidare under sommaren i år.

– Vi har haft en väldigt tajt organisation. På vårt kontor har vi i normalfall 17 till 18 brevbärare. Under sommaren har vi haft tre stycken färre, eftersom postmängden går ner under sommarmånaderna, men vi har haft precis lika mycket reklam att dela ut, så rundorna har ju inte blivit mindre. Detta samtidigt som vikarierna såklart är mindre erfarna än den ordinarie personalen. Man behöver inte direkt vara Einstein för att kunna räkna ut att det blir tufft, säger Michael Widlund.     

Men det är inte bara under sommaren som underbemanningen är kännbar.

– Det råder i princip planerad underbemanning. Vi får lov att jobba minst en timme övertid varje dag, eftersom våra scheman inte ens går ihop i teorin. Man spottar i händerna, biter ihop och kör en timme till, eftersom man tänker på kunderna, man vill inte att de blir lidande. Men man kan ju inte kavla upp ärmarna och köra på en timme extra hur länge som helst, när det blir så varje dag, året runt. Snart går det inte längre, säger Michael Widlund.     

”Otroligt mycket övertid”

Ute på runda är det inte helt ovanligt att han möter kunder som är förbannade på att de inte fått sin post, och tar ut det på honom.

– Jag vill bara be om ursäkt å Postnords vägnar. Vi brevbärare försöker verkligen leverera, men vi kan inte göra mer. Vi jobbar redan otroligt mycket övertid. Problemet ligger liksom högre upp i organisationen. Det är väldigt tråkigt att det är som det är. Jag törs inte ens se folk i ögonen längre, när jag kommer med deras post klockan 18, säger Michael Widlund.