– Frustrationen vi kände tidigare är svår att sätta ord på. Man var glad över att ha fått bort ett vapen från gatan, men samtidigt kunde den misstänkte bara erkänna brott och traska ut på stan igen några timmar senare, minns Magnus Dahl, polis på spaningssektionen i Region väst.

Mordsiffran stiger

Den skärpta lagen innebar automatisk häktning om polisen hittade ett skjutvapen, vilket har lett till att antalet häktade för grovt vapenbrott ökade från 69 personer 2017 till 328 personer 2018.

– Detta är oerhört positivt. Förra året hade vi 35-40 personer som blev föremål för häktning i den miljön vi jobbar i, säger Stefan Sinteus, polismästare i Malmö.

Han berättar att man ser en förändring i vapenvåldet i Malmö. Typen av ”spontanskjutningar” – när en beväpnad man träffar på någon han upplever som kränkande och skjuter honom – har blivit klart färre. Men när det kommer till mord ser utvecklingen dystrare ut, från 8 mord 2017 till 14 stycken under förra året.

– Vi ser en trend att man i dag skjuter för att döda. Vi fortsätter beslagta vapen, men vi tar dem i andra miljöer. Nu förvarar man vapen i lägenheter och bilar i stället, säger Stefan Sinteus.

Skjutningarna fortsätter

Och trots att polisen har häktat 100-tals fler grova brottslingar är skjutningarna kvar på samma höga nivåer. Under 2017 rapporterades 324 skjutningar till polisen. Under 2018 var det 306. En minskning, men en marginell sådan.

– Det är svårt att mäta i antalet skjutningar, vi har ju sett en ökande trend under flera år och det faktum att den stannar av är väldigt positivt. I Stockholm har vi en halvering i antalet döda och 20 procent färre skjutningar, så man ska vara försiktig med att dra några slutsatser, säger Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie i Stockholm.

”Systemkollaps på häktena”

Advokatsamfundets generalsekreterare Ann Ramberg menar dock att siffrorna talar sitt tydliga språk – lagen är verkningslös.

– Siffrorna talar sitt tydliga språk, lagstiftningen är inte effektiv. Vän av ordning hade kunnat hävda att om vi inte haft lagstiftningen skulle skjutningarna vara ännu fler, men jag tror inte att det är så, lagen är till för att tillgodose det allmänna rättsmedvetandet, säger hon.

Advokatsamfundet var som remissinstans kritiskt till att lagen skulle införas.

– Och det har inte inträffat något som fått oss att ändra den inställningen. Vad man kan konstatera är att skjutningarna inte minskat och att vi har fått en närmast systemkollaps på våra häkten. Samtidigt är det så klart svårt att inte ställa sig positiv till att det är färre vapen på gatorna.

Justitieminister Morgan Johansson (S) är den som drivit på hårdast för att få igenom lagen. Han håller inte med Ann Ramberg.

– Jag har en helt motsatt uppfattning. Det är klart att ju fler grovt kriminella vi får bort desto fler brott får man bort. Vi häktar idag fem gånger så många, det var precis det jag ville åstadkomma. Folk som tidigare sprang runt med vapen på stan sitter nu där de ska sitta – i buren.

Men vi har alltså en lag som fångar 400 procent fler brottslingar men som inte får bort antalet brott. Hur hänger det ihop?

– Det kan du inte säga, det är för tidigt att göra den bedömningen. Man ska komma ihåg att det svänger mellan åren beroende på gängkonstellationer och olika konflikter. En sak kan man dock säga; plockar vi inte undan de som begår de grova brotten så har vi inte en chans att komma till rätta med den grovt organiserade brottsligheten.

328 personer häktades under 2018 för grovt vapenbrott, en 400-procentig ökning jämfört med året innan. Lagändringen beskrivs som en stor anledning till att landets häkten nu är överfulla. Bara i Malmö häktades en person i veckan efter skärpningen.

Per Björkgren är regionchef på Kriminalvården syd. Han berättar att häktet i Malmö är överfullt och att det till stor del beror på den skärpta vapenlagen. Men det är inte bara att det har blivit lättare att häkta brottslingarna som är orsaken.

– Det är en del av det, den andra är hur lång utredningstid det är. När det gäller vapenbrott måste man testa de här vapnen och skicka dem till Nationellt forensiskt center och det kan ju ta tid, säger han.

Kriminalvården har tidigare larmat för att häktena är överfulla och att man nu i värsta fall får ta till dubbelbeläggning och alltså sätta två fångar i samma cell.

Per Björkgren säger att man i Malmö även använder allmänna utrymmen som besöksrum när det blir för fullt. Ett problem han ser är att det går väldigt snabbt för politiker att skärpa lagar, samtidigt som det kan ta upp mot tio år att bygga ett nytt häkte.

– För tillfället ser det ut som att vi har lite svårt att hänga med i utvecklingen.

Lyssnar politikerna på er innan de gör lagändringar?

– Vi brukar alltid få möjlighet att vara remissinstans på olika lagförslag, men det är naturligtvis inte alltid så lätt att prognostisera vad saker och ting leder till och hur många fler det blir som häktas eller döms.

”Oerhört allvarlig situation”

Även Advokatsamfundets generalsekreterare Ann Ramberg är kritisk till hur lagen har kommit att användas. ”Kritisk, men inte förvånad”, som hon säger.

– All lagstiftning som har obligatorisk häktning innebär att folk kan sitta häktade i åratal utan att bli dömda. Det ställer höga krav på åklagare och rättsväsende och de höga kraven har inte mötts.

Hur ser advokatsamfundet på saken?

– Det är en oerhört allvarlig situation som är farlig för både anställda och de som sitter där. Vi är inte uppe i Brasiliens, Kinas och USA:s fängelsepopulation, men vi har fått en väldigt ökning i Sverige under väldigt kort tid och vi har folk som suttit häktade i fyra år och sedan friats i domstol. Det här inte hemma i en rättstat.