”Jag vill skapa Sveriges bästa asylboenden.” Orden är Bert Karlssons och brukar i intervjuer åtföljas av exempel på alla aktiviteter som erbjuds de asylsökande på egna företaget Jokarjos boenden. Svenskundervisning, kvinnoträffar, vuxenteater, danskurser. Listan är lång och inte helt olik vuxenstudieförbundens årliga höstbroschyr.
Men enligt lokalbefolkningen i Järlåsa utanför Uppsala, där Jokarjo fram till nyligen drev asylboende på Ribbingebäcks gård, är verkligheten bakom Bert Karlssons engagemang en annan.
– Det var vi från trakten som tog initiativ till mycket. Vi fick låna en lokal och fick kaffe vid kvinnokvällarna, det var allt. I övrigt fick vi inte ett smack, säger Malin Hellblom från Järlåsa, före detta svensklärare och en av initiativtagarna till svenskundervisningen på Ribbingebäck.
Fick inte använda kopiator
Dagens ETC kontaktar Bert Karlsson som framhåller just Ribbingebäck som ett paradexempel på ett asylboende med ett rikt utbud av aktiviteter som Jokarjo erbjuder utan att egentligen vara bundna till det via avtalet med Migrationsverket.
– Det här med aktiviteter erbjuder vi bara på våra största boenden, vet du, där vi har ekonomi till det. Allt görs ju tillsammans med andra, både med Vuxenskolan och med volontärer, men vi betalar delar av det själva, säger Bert Karlsson.
Exakt vad Jokarjo betalar är en gåta, menar Malin Hellblom:
– Vi bad om hjälp med whiteboardpennor, om att få låna en overheadprojektor, om att få använda deras kopiator, om att byta ut påfyllningen till suddet som man använder till whiteboardtavlan, en kostnad på några kronor. Men det var nej på det mesta, det fanns inga pengar, vi fick fixa det själva. Vissa saker fick vi till slut, men först efter flera månader, säger Malin Hellblom.
Samarbete kallas ”aktivt”
Bilden som ges av verksamheten, både på Jokarjos hemsida och i anbudet till Migrationsverket, är en annan. Där beskrivs privatpersoner som ”engagerade” i verksamheten. Samarbetet med dem beskrivs som ”aktivt”. Och det ges ett intryck av att det är Jokarjo som kommer med förslag på aktiviteter.
– Vad som står i anbudet kan jag inte kommentera. Det sköts centralt av Jokarjo. Vad jag kan säga är att vi är oerhört tacksamma för den hjälp som volontärer över hela landet erbjuder de boende, inte till oss primärt, säger Mattias Hellström, platschef på numera nedlagda asylboendet i Ribbingebäck.
Bert Karlsson pratar om alla aktiviteter ni erbjuder. Och så visar det sig att ni i princip får allt serverat på ett fat?
– En del av vårt arbete handlar om att engagera lokalbefolkningen. Och som sagt, vi är tacksamma för deras bidrag. På Ribbingebäck hade vi en blandning av egna aktiviteter och aktiviteter ordnade av volontärer som pingisturneringar, målarträffar och annat, säger Mattias Hellström.
”Jag är mycket nöjd”
Malin Hellblom berättar vidare om äckliga lokaler, om en miljö så dålig att de boende fick utslag och tvingades söka sig till vårdcentral, om leksaker som samlats in till barnen men sedan inte delats ut, om kök som var avstängda och om brandsläckare som tagits bort ”för att de kunde användas som vapen”.
– Jag är mycket nöjd med min personal på Ribbingebäck och vi hade mycket goda relationer med våra boende. Vi hade ett detaljerat och omfattande brandskyddsarbete och alla brandsläckare var där de skulle, säger Mattias Hellström.
