1. Vilken är den viktigaste politiska frågan nästa år?
2. Vilken är den viktigaste positiva politiska förändringen/ reformen du tror kommer genomföras under 2016?
3. Vad är du mest rädd för ska hända inom politiken 2016?
4. Hur skulle du kort vilja beskriva året som gått?
Andreas Gustavsson: ”Flyktingkrisen kommer dominera”
1. Flyktingkrisen kommer att dominera även 2016. Sett ur ett svenskt perspektiv blir det här hela mandatperiodens stora fråga. Nu behöver rödgröna politiker frigöra sig från påståendet att vi står inför nära förestående ”systemkollaps”. I stället för att sprida den myten kan de väl formulera den rödgröna politik som deras väljare förväntar sig. Sedan undrar jag vad som händer med EU. Unionens bräcklighet har blivit uppenbar. Ett underskott vad gäller medmänsklighet. Ett exempel är att Sverige och Tyskland tar emot två av tre flyktingar. EU måste reformera sin värdegrund. En början är att göra allt för att bidra till ett slut på Syrien-kriget. Och att parallellt erbjuda en fristad till de fördrivna.
2. Tänk den som kunde skriva att regeringen vågar låna till helt samhällsnödvändiga investeringar. Tänk den som kunde förvänta sig att Stefan Löfven lägger fram en spektakulär strategi för sjukvård, skola, infrastruktur, jobbskapande, omställning och integration. Men i frånvaro av detta tror jag att regeringen kommer att åstadkomma mycket på miljö- och klimatområdet. Fortfarande är inte sista ordet sagt om försäljningen av Vattenfall. Jag hoppas på plötsligt utvecklad ryggrad i den frågan.
3. Att vi får en ännu mer vilsen politisk debatt, och ett minst lika vilset politiskt ledarskap. Som bara ser migration i ett volymbaserat stapeldiagram: hur många, hur snabbt, hur dyrt. Som alltså inte ser människan. Som drabbas av ett synfält som utestänger allt det som verkligen bestämmer vår framtid: jämlikheten, jämställdheten, integrationen, klimatet.
4. Jag tror att väldigt många kom till en insikt: att det politiska engagemanget inte kan kopplas på och av vart fjärde år. Det är inte självklart att en rödgrön regering gör upp med Vattenfalls smutsiga kolkraft. Det är inte heller självklart att en rödgrön regering upprätthåller internationell solidaritet även under tryck. Tusentals människor protesterade genom att ge av sig själva. 2015 var inte hopplöst. Alla volontärer och aktivister räddade det här året.
Roya Hakimnia: ”År av möjligheter och förlorade chanser”
1. Hur vi behandlar flyktingarna, om vi fortsätter på det omänskliga och ohållbara spåret som Socialdemokraterna och Miljöpartiet påbörjat, eller om vi tar förnuftet till fånga och försvarar rätten till asyl. Den andra stora frågan är klimatfrågan, hur klimatrörelsen lyckas fortsätta kampen post-Paris.
2. Jag tror att Socialdemokraterna och Miljöpartiet, efter tryck från de egna medlemmarna, med hot om avhopp, ber om ursäkt för sina fatala misstag under hösten som försämrat livet för alla de människor som är flyktingar. Att de släpper på ID-kontroller, återinför permanenta uppehållstillstånd, rätten till anhöriginvandring. Jag hoppas verkligen att medlemmarna inte nöjer sig med mindre.
3. Att ovanstående inte sker.
4. Ett år då folket öppnade sina hjärtan och visade på solidaritet, samtidigt som makthavarna stängde gränser och hyllade egoismen och gormade om att ”vi kan inte” utan att ens ha försökt. Det var året vi gavs chansen att bygga ett solidariskt, antirasistiskt samhälle där man respekterar människors värde och inte bara ser till kostnader, då vi gavs chansen att peka finger åt Sverigedemokraterna och rasisterna, men då makthavarna, framförallt regeringen, totalt misslyckades med projektet. Ett år av möjligheter och förlorade chanser. Ett år av skam och sorg som bara måste följas av ett år av kamp.
Lina Hjorth: ”MP har sålt sin själ i miljö- och asylfrågor”
1. Att progressiva krafter i Sverige kommer vidare från den reaktiva stuprörspolitik som vädjar till goda värderingar och behandlar samtidens kriser som om de inte hängde ihop. Högern har utnyttjat höstens situation till att flytta fram sina positioner. Vänstern behöver göra detsamma och formulera visioner för en omställning som knyter samman flyktingsituationen med klimatkrisen och frågor om välfärd och rättvisa.
2. Svårt att hitta ljus i mörkret men det ser ut som att vi har en riksdagsmajoritet för flera bra ändringar i sexualbrottslagstiftningen avseende till exempel samtycke och oaktsamhet. Jag hoppas också på förändringar när det gäller hanteringen av sexuella trakasserier på nätet.
3. Att SD blir Sveriges största parti och normaliseras ytterligare samtidigt som socialdemokratin dör som politisk kraft utan att krafter till vänster om S lyckas fylla tomrummet.
4. Ur ett svenskt perspektiv var 2015 året när flera politiska partier abrupt krackelerade och vände kappan efter vinden. KD och M har tagits över av konservativa strömningar, MP har sålt ut sin själ i både miljö- och asylfrågor och S tycks ha tappat sina sista visioner. Det bästa som hände under året var den våg av solidaritet som strömmade genom landet under den så kallade flyktingkrisens första tid. Och det sorgligaste att vår regering inte kunde förvalta detta.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 1231480870
1. Vilken är den viktigaste politiska frågan nästa år?
2. Vilken är den viktigaste positiva politiska förändringen/ reformen du tror kommer genomföras under 2016?
3. Vad är du mest rädd för ska hända inom politiken 2016?
4. Hur skulle du kort vilja beskriva året som gått?
Göran Greider: ”De extrema känslosvallens år”
1. Att klimatfrågan hamnar överst på dagordningen. Eller rättare sagt: att dagordningen bryts sönder och byts ut.
2. Jag tror att det kan bli något slags skör, men nödvändig stabilitet i Mellanöstern som får inbördeskriget i Syrien att närma sig ett slut.
3. Inrikes: att en blocköverskridande regering bildas som låser all politik ännu mer och skruvar ner alla röda och gröna ambitioner.
4. De extrema känslosvallens år, med hundraprocentig alarmism från högern och hundraprocentigt önsketänkande från vänstern och litet spelrum för reformism – just så som ett år kanske kan se ut mot slutet av den långa tunnel världen gick in i när kriget mot terrorismen började.
Johan Ehrenberg: ”Hoppet finns i klimatrörelsen”
1. Flyktingfrågan. OM Europa och Sverige inte klarar av att ta emot de flyktingar västvärldens politik och krig skapat så kommer våra samhällen gå mot en allt dystrare inskränkthet, högerextremism och nationalism.
2. För att inte skapa socialt kaos tror jag de stora EU-staterna kommer tvingas till stora offentliga satsningar och lån. Och då – som sista land – kommer Sverige följa efter.
3. Nationalismen som i dag gullas med både från höger och vänster. Den ”internationalism” som finns kvar är på banker och kapitalgrupper som kommer hindra all reglering av de stora pengarna. Men allt annat riskerar bromsas av nationalistisk oro och fega politiska ledare.
4. Efter att Löfven inte vågade ta ett nyval har vi sett en utveckling där alla partier sakta sökt sig högerut. S, MP men även M och L har börjat låta alltmer som borgerliga ekonomer av det mer nyliberala slaget. Det är något som hänt när LO-ekonomer låter väldigt radikala i debatten. Tyngdpunkten har ändrat sig. Sen är ju MP:s sammanbrott som parti årets stora händelse inom partipolitiken. Det är svårt att komma på ett parti som svängt så snabbt i sina mest centrala frågor.
Även inom EU finns en högervåg, det är ju en märklig tid när konservativa Merkel framstår som radikal jämfört med EU:s allt färre socialdemokratiska ledare.
Hoppet finns självklart i den växande klimatrörelsen som tar sig förbi alla hinder genom att envist borra vidare i sakfrågan.
Och så är den politiska utvecklingen i Grekland, Spanien och Portugal väldigt intressant. Det vi ser där är socialdemokratins sammanbrott och nya försök till demokratisk socialism. Nej, det är inte lätt för de nya rörelserna, men vem har sagt att det skulle bli lätt.
