Mohammed Shbeeb: ”Vi är inte terrorister”
På en annan plats i östra Aleppo vaknade Mohammed Shbeeb för några timmar sedan. Det var en ovanlig nattsömn, störd endast av någon enstaka flygattack i stadens utkanter. Han gick till marknaden för att få frukost, men där var tomt, en allt vanligare syn efter att regimen belägrat östra Aleppo sedan juli. Han gick hem, tog lite av det chokladförråd han sparat på länge och läste vidare i sin Paolo Freire-roman. Hans föräldrar och fyra bröder lämnade Aleppo när striderna började, men inte han.
– I början av revolutionen deltog jag i demonstrationerna mot regimen, när vi försökte få vår frihet, vår värdighet. Vi var fredliga men regimen dödade oss. När Fria syriska armén befriade några områden så beslöt många av oss att stanna för att avsluta det vi hade påbörjat, berättar han.
– Jag är inte del av den Fria -syriska armén men många av mina vänner är. De är inte -terrorister, vi är inte terrorister. Vi vill bara ha frihet.
Sedan demonstrationerna började har Mohammed Shbeeb jobbat som medieaktivist. Han dokumenterar ryssarnas och den syriska regimens bombningar av bostadshus, sjukhus och marknader och sprider informationen lokalt och internationellt. Enligt Mohammed Shbeeb ser det likadant ut i dag som 2012. Den syriska regimen söker eliminera allt motstånd.
– De ger sig inte förrän de dödat alla revolutionärer.
Inte träffat sin bror på fyra år
Mohammed Shbeeb är i dag 22 år. Han tänker ofta på sin yngste bror.
– Jag såg honom sista gången för över fyra år sedan, när han var fem. Jag är rädd att han inte skulle känna igen mig om vi träffades nu.
Om belägringen släppte skulle en del passa på att lämna Aleppo, säger han.
– Men de flesta skulle stanna. De vet att om de lämnar så kommer sekteristiska miliser att ta över deras hem. Det var vad som hände på andra platser som Daraa och Homs. Många vill inte lämna på grund av det, de vill inte förlora sitt hem, sitt land.
Mohammed Shbeeb vädjar till alla i Sverige.
– Jag ber er att sätta press på er regering, på EU, så att de stoppar bombningarna från regimen och från Ryssland. Så att de -stoppar förintelsen.
– Vänta lite bara, säger Afraa Hashem och går ifrån datorn för att hyscha sin minsta. När hon var gravid för fyra år sedan arresterades hon av regimen för sitt deltagande i protesterna. Hon berättar att hon till sist lyckades muta sig ut. Sedan dess har hon inte återvänt till den regimkontrollerade delen av staden – och därmed inte heller sina universitetsstudier i engelsk litteratur.
Istället öppnade hon en källarskola i östra Aleppo, där 30 lärare i dag turas om att utbilda 250 elever. De senaste veckornas häftiga bombningar har dock tvingat henne att stänga skolan. Hon berättar som flera andra om nya bomber som är designade att penetrera in i skyddsrum; det finns inte en säker plats i östra Aleppo.
– Mina barn saknar skolan så mycket. ”Snälla mamma, öppna skolan igen!” säger de. För tiden i skyddsrum är så tråkig även om vi leker, målar och sjunger för att få tiden att gå snabbt. När stridsplanen kommer börjar de gråta ibland. Jag försöker lugna dem.
"Vi behöver er"
Belägringen leder till en tilltagande brist på bränsle, mediciner, rent vatten och mat. Aubergine är den enda färska grönsaken på marknaden.
– Men nu kommer vintern och vi kommer att förlora även auberginen.
Men hon tänker aldrig lämna Aleppo.
– Vi kan inte glömma blodet från våra döda. Vi kämpar för frihet. Kanske kommer jag att dö, men då vill jag att våra barn och vänner överlever och återuppbygger vårt land.
Många i östra Aleppo har tappat hoppet om omvärlden, men Afraa Hashem vädjar än.
– Vi behöver er, vi behöver att ni och era länder hjälper oss i vår kamp för frihet att bli av med krigsförbrytaren Bashar al-Assad
Hjälpkonvojen på väg mot utsatta delar av Aleppo sprängdes i bitar, troligen av syriska eller ryska bombplan, eller både och, med 20 döda hjälparbetare som följd. Det var den 19 september och en veckas vapenvila fick ett skändligt slut. Sedan följde de värsta bombningarna någonsin av östra Aleppo, berättar Ismail Alabdullah.
– Det har aldrig varit så många flygbombningar som efter vapenvilan, gång på gång på gång, varje natt i tio dygn.
Lyckades rädda en kvinna
När Dagens ETC når honom befinner han sig i en byggnad i östra Aleppo tillsammans med tio andra personer. De väntar på nästa bombattack. De har inte ätit på hela dagen, men ris ska vara på väg. De är del av Vita hjälmarna, volontärer som räddar människor ur sönderbombade byggnader. Ismail Alabdullah ryckte senast ut häromdagen.
– Vi såg flygplanet komma, följde dess bana, väntade på attacken, och sen stack vi dit. Vi fann två döda, ett barn och en äldre man, men lyckades rädda en kvinna som hade skadats i attacken.
Ismail Alabdullah, som annars jobbar som engelska-lärare, har varit del av Vita hjälmarna i tre och ett halvt år, sedan resten av hans familj flydde Aleppo.
– Jag stannar här. Jag tror på det jag gör och jag tror på mitt land. Jag gör något bra när jag är här.
