Så kan Rysslands FN-veto sänkas

Mitt under mötet i FN:s säkerhetsråd, som hade samlats för att hantera den eskalerande krisen vid Ukrainas gräns, meddelade Vladimir Putin på rysk statlig tv att insatsen hade inletts. Missiler regnade över Ukraina, den största attacken på ett europeiskt land sedan andra världskriget hade inletts, och FN:s generalsekreterare – fortfarande kvar på mötet – var förtvivlad.

Säkerhetsrådets oförmåga att ingripa när någon av de permanenta medlemmarna använder sitt veto har kanske aldrig blivit tydligare belyst. Säkerhetsrådet står fortsatt handfallet. De kallar till ständiga möten, och kan få internationell uppmärksamhet och markera mot Rysslands agerande, men allt som på riktigt skulle kunna innebära en svängning mot fred stoppas av Ryssland.

Situationen har fått en del världen över att föreslå att Ryssland, som också drev på kriget i Syrien via veton, ska uteslutas ur säkerhetsrådet. Men det finns ingen framkomlig väg att göra så, inte minst eftersom de inte är det enda landet som bryter mot FN-stadgan, som säger att säkerhetsrådet har ”huvudansvaret för upprätthållande av internationell fred och säkerhet”. 

– Diplomater från väst understryker att Rysslands veto visar att de är isolerade, skriver palestinier-amerikanen Yousef Munayyer på The Nation.

– Och Ryssland är verkligen isolerade. Precis som USA har varit varje gång de har lagt sitt ensamma veto på över 40 resolutioner som fördömer Israels brott mot internationell rätt och övergrepp mot palestinier.

Och det är naturligtvis bara ett exempel på en konflikt där vetot har använts för att tjäna sitt lands egenintressen, i strid mot FN-stadgan.

Så vad ska göras åt detta problem? Den frågan har diskuterats i och utanför FN i decennier, och Sverige är en av flera stater som i perioder har drivit på frågan i FN. Problemet är att varje förslag kan stoppas – genom veto. Kanske är det därför som en populär idé har varit att rådet ska få fler permanenta medlemmar. Det skulle ge en större inkludering, men kanske också ännu fler låsningar och ännu mindre handlingskraft. Det menar bland annat Hans Corell. Han var tidigare rättschef vid FN, och har länge yrkat på en reform av säkerhetsrådet. Tillsammans med Jan Eliasson, före detta vice generalsekreterare, har Corell istället argumenterat för att säkerhetsrådets medlemmar behöver lära sig att använda vetot mindre, och skapa mer av en förhandlingskultur. 

Den vägen ser inte särskilt trolig ut i dagsläget. Men det finns faktiskt några som hoppas att den nuvarande krisen kan leda till en reform; att detta kan vara ett tillfälle för stater utanför säkerhetsrådet men som sitter på ekonomisk och militär makt – som Australien, Brasilien, Kanada, Japan, Indien, Mexiko, Sydafrika, Sydkorea och Turkiet – att komma samman och trycka på för förändringar. 

Kemal Derviş och José Antonio Ocampo har båda jobbat inom FN och som ministrar i Turkiets respektive Colombias regering. De föreslår i en artikel i Project Syndicate att ett veto ska kunna stoppas av en supermajoritet – exempelvis två tredjedelar av medlemsländerna, och länder som motsvarar två tredjedelar av världens befolkning. 

– Vårt förslag skulle stoppas genom veto från Ryssland och troligen Kina – och möjligen även av de tre demo­kratierna i säkerhetsrådet, skriver de.

– Men en stor majoritet av länder skulle sannolikt stödja det. I själva verket är detta ett utmärkt tillfälle för världens demokratier, inklusive USA, att föreslå en sådan förändring.