Dagens ETC
Att PKK fattar beslut om att lägga ner vapnen just nu är inte en slump. Erdogan behöver kurdiskt stöd för sin politiska överlevnad.
– Man måste åstadkomma någon slags förändring som bäddar för en politisk fortsättning för den här regimen, säger den tidigare Turkietambassadören Michael Sahlin.
Så kan Joakim Medin påverkas av PKK-beslutet.
Text
Att Turkiets president Erdogan gillar makt har gått få förbi. Just denna förkärlek är nu också en av de bakomliggande orsakerna till att den turkiska regimen vill sluta fred med PKK, enligt den tidigare Turkietambassadören Michael Sahlin. Turkiet och PKK har utkämpat en maktkamp sedan 1984.
Men för att Erdogan ska lyckas klamra sig fast vid presidentposten inför nästa val måste han ändra grundlagen. Och för att lyckas med det behövs stöd från kurdiskt håll. Michael Sahlin påpekar noga att det inte finns bara en kurdisk rörelse eller parti i Turkiet.
– Men om vi säger för kurderna som aktör generellt sett och deras största parti, DEM-partiet (tidigare HDP), så handlar det om ett strategiskt dilemma om man ska göra som man har gjort hittills i lokalvalen, både 2019 och 2024. Då har den kurdiska rösten stöttat oppositionen. Och det var det som möjliggjorde att İmamoğlu vann i Istanbul.
Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu, fån partiet CHP, greps och fängslades den 19 mars i år. Gripandet anses vara starkt politiserat. İmamoğlu är Erdogans främsta politiska utmanare.
”Taktiskt dilemma”
Medan Erdogan behöver kurdiska röster för sin egen politiska överlevnad, ställs de kurdiska rörelserna inför vad Michael Sahlin kallar för ett ”taktiskt dilemma”.
– De har hittills stöttat oppositionen i tanken att en demokratisering är det viktigaste sättet för att åstadkomma en förändring för kurderna. Och det finns en direkt koppling mellan det. Eller ska man göra en separat deal med den sittande regimen, trots att den är i konflikt med oppositionen?
Att PKK och den turkiska regimen har nått en överenskommelse nu beror på att båda sidor tror att de har någonting att tjäna på det.
– Kurderna är nu benägna att göra en överenskommelse med den sittande regimen i tron att det ger bästa möjliga utfall för dem. Och att man då väljer att inte delta i demonstrationerna som CHP har mot regimen, som de ser som ett sätt att framtvinga en demokratisering, säger Michael Sahlin.
Sviker oppositionen
Nu har den turkiska regimen har bestämt sig för att man göra en ”deal”.
– Och den kurdiska sidan tar det på allvar för de tror och litar på att intresset verkligen finns. Men de sviker då den övriga oppositionen. Det är min poäng, säger Michael Sahlin.
Mellan 2013 och 2015 pågick fredssamtal mellan PKK och den turkiska staten. Det pro-kurdiska DEM-partiet, som fram till 2023 gick under namnet HDP, var involverade i förhandlingarna. Men den kurdiska sidan backade.
– Den dåvarande ledaren Demirtaş sa nej till att koppla kurdfrågan till regimfrågan, säger Michael Sahlin.
Men det här gången ser det annorlunda ut. Och ur ett storpolitiskt perspektiv välkomnas fred mellan PKK och Turkiet av både USA och EU.
Gällande de kurdiska grupperna i Syrien, som är allierade med PKK, kvarstår många frågetecken.
– Frågan är om Öcalans bud och PKK:s beslut innebär någonting också för dem. Eller om de ser sig som en oberoende aktör i syrisk politik. Vilket då Turkiets regim skulle ogilla, säger Michael Sahlin.
Kulturella rättigheter?
Rent allmänt är mycket lite känt om detaljerna i uppgörelsen mellan PKK och Turkiet. Det kan enligt Michael Sahlin handla om PKK-ledaren Abdullah Öcalans personliga friheter, eller om att fria andra fängslade kurdiska ledare.
– Eller handlar det mer om kulturella rättigheter, kurdiska språkets ställning eller andra kulturella identitetsmarkörer? Det vet vi inte riktigt, säger Michael Sahlin.
Han tror att nästa steg blir att fler detaljer offentliggörs. Men sedan är frågan också vem som gör vad och när: ska PKK först lägga ner vapnen och ge upp den makt de innebär, och hoppas att den andra sidan håller vad den lovat?
– Det där är alltid ett vågspel. Och där nånstans står vi nu och avvaktar vad som kommer härnäst.
Före 2015 släppte Turkiet på den extrema tolkningen av vad terrorism och terrorsamröre är. Nu kommer antagligen en liknande förändring av den ”politiska kulturen” att ske, enligt Michael Sahlin. Något som kan ha konsekvenser för Dagens ETC:s journalist Joakim Medin, som greps på Istanbuls internationella flygplats den 27 mars. Han har dömts till villkorlig dom för att ha förolämpat presidenten och anklagas även för medlemskap i just PKK, båda på falska grunder.
– Det finns ju mängder av människor i Turkiet som är fängslade för att de har sagt någonting som tolkas som propaganda för PKK. Joakim är ganska ensam om att vara utlänning som sitter i fängelse just för det. Men sker det en allmän amnestivåg till följd av detta är det klart att det gynnar fallet Joakim, säger Michael Sahlin.
Något datum för nästa rättegång mot Joakim Medin är ännu inte bestämt.
Text
Relaterade artiklar
Ämnen i artikeln
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
