”They tried to make me go to rehab but I said no, no, no.” Det sjunger Amy Winehouse – och min kompis kitesurfaren, och före detta journalisten, när jag ringer honom mitt i natten och ber honom kommentera folkomröstningen på söndag i Grekland.
Men vi backar bandet.
Ödesmättade krismöten har avlöst varandra mellan grekiska regeringen och Trojkan – EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) – som den grekiska regeringen för döpte om till ”institutionerna”.
Världspressen pryddes av Grekland på fallrepet och mytologiska referenser om Europas Akilleshäl som blev Akilles hål, ordlekar med Grexit, Gremlins och Graccident och rubriker med ultimatum om ”Take it or leave it” och ”Game over”, som Europarådets ordförande Donald Tusk sa om Grekland för att få premiärministerns svar: ”This is not a game”, det här är inte ett spel.
Högt spel
Ändå spelar premiärminister Alexis Tsipras högt när han i fredags, vid midnatt, när alla andra sover eller myser, utlyser folkomröstning den 5 juli där grekerna får ta ställning för eller emot Trojkans förslag med ett ”ja” eller ett ”nej”.
Grekerna har inte direkt gjort sig kända för att vara några notoriska ja-sägare. Nationaldagen den 28 oktober är ett enda stort nej-firande. Då hedras det heroiska ”óchi” – nej – som Grekland 1940 svarade de italienska fascisterna med när de krävde kapitulation av dåvarande premiärminister (diktator) Ioannis Metaxas. Så gick grekerna in i Andra världskriget och firar sedan dess sin vägran till underkastelse och inträde i ett krig i motsats till många andra nationer som firar fred och krigsslut.
Detta nej är en viktig byggsten i det nationalistiska narrativ och den nationella narcissism som genomsyrar det lilla landet med det stora egot.
Regeringens valseger för fem månader sedan berodde delvis på att de lovade väljarna att de inte längre skulle vara Europas ja-sägare. De lovade att sätta stopp för den villkorslösa underordningen och sluta signera sitt folks dödsdom.
”Bördor vi inte kan bära”
I samma anda annonserade Alexis Tsipras natten mot lördagen en folkomröstning som ska leda till en slutgiltig lösning på den kroniska krisen.
– Efter fem månaders tuffa förhandlingar fick vi ett ultimatum av institutionerna. De ville att vi skulle acceptera bördor vi inte kan bära som stärker sociala orättvisor, sa 40-årige Alexis Tsipras och nämnde föreslagna nedskärningar på löner, pensioner, ökad moms och skatt som strider mot grundläggande mänskliga rättigheter till arbete, jämlikhet och värdighet.
– Målet är ett helt folks förödmjukelse, sa premiärministern som kallar grekerna att som fria, självständiga medborgare i en suverän nation, ta ställning till sina liv.
– Jag är säker på att ert beslut kommer hedra Greklands historia, sa han, och gick sedan till angrepp mot ett auktoritärt Europa som borde vara ett folkens hem istället för att göra skillnad på ägare och hyresgäster.
– Ett Europa utan demokrati är ett Europa utan identitet och riktning”.
Splittrat Grekland
Det är ett splittrat land som går till folkomröstning. Ett land med inbördeskriget i sitt blodomlopp. Varannan dag de senaste veckorna har eurofilerna defilerat och demonstrerat och varannan dag har eurokritiska rösterna ekat framför Syntagma-torget.
De försvinnande få socialdemokraterna i Pasok med sin nya partiledare, den första kvinnan på posten, Foffi Gennimata, föreslår nyval istället för folkomröstning.
Det före detta regeringspartiet, de högerkonservativa ND, anklagar Tsipras för att spela tärning med människors liv medan andra partier menar att detta är en fint för att skyffla över ansvaret på folket.
Finansminister Yanis Varoufakis, som blivit en persona non grata i Trojkans tillställningar, twittrar att eurosammanhangen behöver en demokratisk boost:
– Låt folket bestämma! (Lustigt hur radikalt detta koncept låter), raljerar han.
En annan som ville låta folket bestämma men fick äta upp det var Georgios Papandreou, Pasoks före detta partiledare och premiärminister som tog över rodret när skeppet började sjunka. När han 2011 föreslog en folkomröstning tog Trojkan honom i örat och förslaget försvann. Det dröjde inte länge innan Trojkan tillsatte en teknokratregering med sin förtrogne Loukas Papadimas i spetsen.
Men låt oss bläddra tillbaka och minnas vad Alexis Tsipras sa 2011 när Georgios Papandreou föreslog folkomröstning:
– Om premiärministern utsätter sitt folk för dilemmat euro och reformer eller Grexit, då kommer konkursen innan vi hinner till valurnan. Det är ingen folkomröstning utan ett farligt tärningsslag för vårt land.
Kritik mot folkomröstningen
Hämndens timme är kommen och Georgios Papandreou, som är tillbaka på den politiska arenan med ett eget mikroparti, kritiserar folkomröstningen med samma argument och piken:
– Vi lyckades i alla fall få historiens största skuldavskrivning.
Propagandakriget mellan ja- och nej-sägare har inletts medan bankomatköerna ringlar sig långa. Parlamentets två bankomater stod tomma bara timmar efter beslutet.
Det blir inte en lätt strid. I alla opinionsundersökningar har en överväldigande majoritet av grekerna uttryckt sin önskan att stanna i eurozonen och behålla euron.
Försvarsministern och högernationalisten Panos Kammenos upprepar sitt kompromisslösa mantra i medierna om att den tyska finansministern ”Schauble och hans polare vill förnedra folket”, och:
– De vill underkasta oss. Strypa vår turismnäring, vårt försvar, vårt jordbruk genom att chockhöja skatt och moms för hotell- och restaurang till 23 procent i en konkurrensutsatt turistnation vars grannar har momssatser på 5–11 procent. De vill göra oss alla till invandrare i utlandet.
”Klarar inte fler åtstramningar”
Enligt Panos Kammenos står dilemmat inte mellan drachma eller euro. Valet handlar om den nationella självständigheten.
– Antingen är vi en suverän nation eller ett protektorat. Vi kan inte fortsätta styras som under Antonis Samaras (före detta premiärminister) via mejl från Berlin, säger Panos Kammenos som anklagar IMF och långivarna för att ha avlönat grekiska journalister för att påverka opinionen.
Som vanligt kan ingen förutspå nästa episod i det grekiska dramat. Inte ens grekerna själva vet vad de kommer att rösta och vad som händer efter valresultatet.
Miljöminister Panagiotis Lafazanis talar som alla andra ministrar om stolthet och skuldavskrivning.
– Vi klarar helt enkelt inte flera åtstramningar. Vi behöver rehabilitering, säger han, och min kompis kitesurfaren sjunger på Winehouse sista vers:
”And it’s not just my pride, it’s just ’til these tears have dried.”
