Trafiken stod stilla i stora delar av centrala Beirut tidigt under tisdagskvällen. Israel utfärdade evakueringsorder efter evakueringsorder mot flera centrala platser. Stillastående bilar fyllde rondeller och många långa gator.
Sedan röstade först Israel igenom förslaget på vapenvila, varpå Libanon och Hizbollah följde efter.
– Det är en skör vapenvila, säger Hassan Barari, professor i internationella relationer vid Qatars universitet, till Al Jazeera i direktsändning.
Det hindrade inte människor från att fira. Klockan 04 lokal tid, när vapenvilan trädde i kraft, dröjde det inte länge innan det åter var trafikstockning. Istället för att fly från israeliska bomber började människor omedelbart återvända till sina hem söderut.
Mitt bland rasmassorna firade människor högljutt. Unga män viftade med Hizbollahs gula och Amals gröna flaggor mitt i förstörelsen och längs gatorna.
Såg attackerna från ett tak
Dagen som ledde fram till vapenvilan var allt annat än lugn. Många såg det som att Israel passade på att förstöra så mycket medan de fortfarande hade möjligheten, berättar den fransk-libanesiska fotojournalisten Ségolène Ragu för Dagens ETC. När attackerna intensifierades under tisdagen var hon uppe på ett tak i Beirut, på ett boende för internflyktingar där hon några gånger i veckan volontärjobbar.
– Vi skulle fixa någonting uppe på taket när vi såg och hörde den första bombningen, jag tror det var den i Basta. Det kom så vitt jag vet ingen varning innan.
Sedan utfärdade Israel snabbt 20 evakueringsordrar.
– Det var flera attacker, och det var väldigt högljutt. Eftersom vi var uppe på ett tak hörde och såg vi allting väldigt tydligt. Det kändes som att det var väldigt nära, som extrem åska. Jag spelade in hela tiden.
Bombmattor över Beirut
Ségolène Ragu fick en impuls av att vilja gömma sig: det kändes sårbart. De gick undan till en mer skyddad del av taket, åt lite choklad, skojade med de andra volontärerna.
Men sedan ville hon upp igen.
– Jag ville ha en video och bilder av vad som hände. Men sen började jag gråta. Men det var skönt, jag brukar inte reagera så. Men det kändes hälsosamt. Och även om jag var rädd var min första reflex att ta ett foto, eller spela in en video. Det var på ett sätt imponerande, eller vad man ska säga. De la verkligen bombmattor över Beirut.
– När vi insåg att de skulle slå till igen och igen fram till vapenvilan så var det som att vi accepterade det. Samtidigt var det läskigt. Det var stressande att tänka att det kommer att bli en lång natt.
Rökmolnen efter bombningarna byter form snabbt.
– Så vi stod där upp och bara tittade.
”Vänta och se”
Israel bombade under tisdagskvällen och natten mot onsdagen delar av Beirut som tidigare lämnats orörda. Bland annat i Hamra, en känd stadsdel ute på Beiruts västra bukt.
Ségolène Ragu spenderade tisdagskvällen hemma hos en kompis. Under kvällen hörde de flera attacker.
– Varje gång frös vi till. Sedan debatterade vi vapenvilan och vad den kommer att innebära. Vi tror inte på det förrän vi ser det.
De håller verkligen befolkningen i Libanon på tårna, fortsätter hon.
– De sa att vapenvila skulle träda i kraft 10 på morgonen. Sedan sa Biden att det var 04. Så, det var som ”okej, perfekt, mitt i natten – alla är på helspänn – så ingen kommer att sova gott”. Vi kan inte lita på dem så vi får bara vänta och se.
