Härom veckan dog Facebook tillfälligt. Men i somras anklagade president Joe Biden just Facebook för mord. Åtminstone verkade han göra det. Under den vecka då hans pressekreterare vid två tillfällen citerade en rapport som namnger tolv superspridare av antivaccinpropaganda, frågade journalister Biden om de sociala medieföretag som gav dem plattformar. Han svarade att de ”dödade” de ovaccinerade. Facebook var inte glada och några dagar senare tog presidenten ”tillbaka” kommentaren. Han hade menat att anklaga antivaxxarna. Facebook dödade inte människor.
Imran Ahmed tar inte tillbaka något.
– Det finns människor som kippar efter andan på iva-avdelningar just nu, som säger till sina läkare att de trodde att vaccinet skulle skada dem, säger han.
– Biden hade rätt första gången.
Ahmed är grundare av och vd för Center for Countering Digital Hate (CCDH), den ideella organisation som publicerade rapporten ”Disinformation dozen”, som lästes i Vita huset. Det är inte bara antivaxxarna som förargar centret (som har kontor i både Washington och London). CCDH är lika oroliga över antisemiter, islamofober, klimatförnekare, transfober, förföljare av genuskritiska feminister och mordiska män i ofrivilligt celibat, så kallade incels.
Till skillnad från Biden är dock Ahmeds faktiska måltavla de sociala medieplattformarna – Facebook, Twitter, Instagram och Youtube. De, menar han, tjänar miljoner på hat genom att sälja annonser omkring det, samtidigt som de uttrycker sitt beklagande och lovar att ändra sig, som i den helsidesannons där Facebook just nu proklamerar: ”Vi samarbetar med partners i Storbritannien för att minska felaktig information om covid-19.”
– Det är för att jag kan förändra dem, förklarar han.
– Du kommer aldrig att förändra en nazist, eller hur? En nazist är en nazist. Och du kommer aldrig att övertyga Piers Corbyn (meterolog, klimat- och vaccinförnekare) att klimatförändringarna är antropogena och att vacciner inte innehåller mikrochips. Men plattformarna borde veta bättre.
Facebook har regler mot nakenhet.
– Det finns inga bröstvårtor, men det finns en massa nazister, svarar han blixtsnabbt.
– Var det ett soundbite?
Började hos Labour
Ett soundbite? Under min timme med Ahmed levereras tillräckligt många sådana för att utgöra en balanserad måltid av idéer, fakta och ilska. Vi är ensamma i hans hotellrum intill Themsen, men hans föreställning skulle få en hel Ted talk-publik att lyssna hänryckt.
Han är 43, ska snart gifta sig och är ivrig att bilda familj – hemtrevliga planer som gör honom lika entusiastisk som digitalt hat gör honom bestört. Men han är också en klädsnobb, barnbarn till en invandrad pashtunsk skräddare som lärde honom skillnaden mellan kamgarn och kardgarn när han växte upp i Manchester.
Han har just kommit från sitt nya hem i Washington för att tala inför ett parlamentsutskott om säkerhet på nätet, men dagen innan tog han sig tid att shoppa kläder. Av alla antivaxxare verkar Robert Kennedy Jr vara den som förargar honom mest:
– Han har den här globala imagen. Han ser ut som en Kennedy. Han har de blå ögonen. Jag lärde mig att knyta min slips genom att titta på Kennedymännen. I en liten knut.
CCDH lanserades i slutet av 2017, efter att Ahmeds karriär som rådgivare inom Labourpartiet fått ett abrupt slut av Jeremy Corbyn. Det gjorde inget, vid det laget hade han insett att hatsidorna som får en miljon klick var mer inflytelserika än ett parti med en halv miljon medlemmar.
– Jag tänkte, arrogant och dumt: ”En miljon klick! Vem bryr sig om en miljon klick?” Och jag hade fel. För den främsta platsen där information utbyts, värderingar formas, sociala sedvänjor etableras, är digital. Och vi missade det. Vi satt på Labourpartiets valkretsmöten och trodde att det var där Labours värderingar skapades. Det var bara nonsens. Allt skedde på nätet.
CCDH började i liten skala, och med 14 medarbetare är det fortfarande litet, även om det har planer på utposter i Australien och Nya Zeeland. Dess påverkan är dock oproportionerlig.
Google tvingades agera
Ahmed medverkar ofta i tv-debatter. Pressen och tv-nyheterna i Storbritannien och i USA citerar i stor utsträckning CCDH om antivaxxare (och deras lukrativa ”botemedel” mot covid), antisemiter och incelnätverk. Centret samarbetade med Sunday Times i deras avslöjande av ett socialt nätverk av kvinnohatande ”pickupartister”. Det träffar tjänstepersoner i Vita huset, utrikesdepartementet och Nationella säkerhetsrådet.
Det tar sig också in under huden på internetjättarna. I juli avslöjade CCDH hur Gateway Pundit, en Trumpvänlig valstöldssajt som drev fram attacken mot Kapitolium i januari, tjänar sina pengar. Under sju månader, från november förra året, tjänade den 1,1 miljoner dollar på Googleannonser som placerats runt dess innehåll.
Inte nog med det, Google tjänade nästan 500 000 dollar på att placera aningslösa varumärken som Canon och Georgetown University intill Gateways konspirationsteorier. I september beslutade Google att demonetarisera sajten.
”Fördjupar folks extremismer”
Ahmed säger att hemligheten bakom CCDH:s framgång är att det fått beslutsfattare att lyssna genom lobbyister, pressen och användandet av sympatiserande kändisar, såsom skådespelaren Selena Gomez i USA och programledaren Rachel Riley i Storbritannien. Ahmed har ynka 5 500 följare på Twitter, men han bryr sig inte.
– Jag vill inte vara populär. Rätt följare ger en allt det inflytande man behöver.
Svårigheten, säger jag, är att de av oss som värnar om yttrandefriheten ogillar cancelkulturen, och CCDH ser ut som att det håller på att bli en del av den. Han håller inte med.
– Vi kan inte undertrycka någons åsikter eller deras förmåga att uttrycka dem, men vad vi kan göra är att skapa kostnader för deras yttranden. Ingens yttrandefrihet omintetgörs av att jag använder min yttrandefrihet för att säga: ”Ni mördar människor med de yttranden ni pumpar ut.”
Men CCDH har gjort högerdebattören Katie Hopkins, politikern George Galloway och författaren David Icke till måltavlor. Är de inte bara del av det omfattande galleriet av brittisk excentricitet?
– Galloway uteslöts av Talkradio, Katie Hopkins fick sparken från Daily Mail. De sade: ”Ni är inte bra för vårt företag längre.” Nyckeln är att komma ihåg att Facebook och Instagram i grund och botten är företag, företag inom uppmärksamhetsekonomin. På kvällen vill de ha din uppmärksamhet så att de kan servera dig annonser och tjäna pengar på det.
Och de tjänar pengar på incels?
– Självklart gör de det. All uppmärksamhet är monetariserad. Alla ögon är monetariserade.
Så de kollar upp vilka som tittar på incelsidor och dirigerar dem till andra hatbloggar?
– Det absolut viktigaste arbete vi gjort är Malgorithm. Det är ett så smart stycke research, utformat av mitt team. I stort sett så skapade vi ett antal konton som var rena, förutom att de följde tio andra Instagramkonton. Vi såg sedan vad som rekommenderades och registrerade det.
– Vad vi såg var att om du följer hälsoinnehåll så ger den dig antivaxx. Om du följer antivaxx så matar den dig med antisemitism och Qanon. Om du följer Qanon så ger den dig antivaxx och desinformation om covid. Den fördjupar och vidgar folks extremismer.
För om du tror på en lögn så kommer du att tro på en annan?
– Det finns psykologiska anledningar till det. Vad driver konspiratoriskt tänkande? Det är en epistemologisk ångest. Inte bara ångest över vad som är sant och vad som inte är det, utan: ”Hur tar jag ens reda på hur jag ska veta vad som är sant och vad som inte är det?”
Kanske är det helt enkelt en ångvält av irrationalitet som har girat bortom sociala mediers kontroll?
– Bortom deras kontroll? Det här är välståndets evangelium. Det är tanken att om de tjänar pengar, hur kan det vara fel?
Kan de förändras inifrån?
Det låter konspirationsteoretiskt, men är exakt vad Frances Haugen, den tidigare Facebook-anställda som blev visselblåsare, sa till senatorer i Washington. Facebook, sa hon i amerikansk tv, prioriterar att tjäna pengar framför det allmänna bästa.
Men hur är det med Nick Cleggs ansträngningar då? Storbritanniens tidigare biträdande premiärminister som nu jobbar för Facebook och som hävdar att hans arbetsgivare jobbar på hårdare kontroller? Hur är det med Helle Thorning-Schmidt, Danmarks tidigare statsminister, som leder Facebooks övervakningsråd och kallar det en modell för framtida reglering?
– De snackar skit. Alltså, jag vet inte vad som pågår i folks hjärtan. De kanske tror att de kan förändra saker från insidan.
Han tror inte att de kan det. Regeringar är sena att vidta åtgärder, för de inte har hängt med i hur sociala mediebranschen fungerar. Med det sagt så ingrep Tysklands. Deras lag om verkställighet mot sociala nätverk (NetzDG) kom 2017 och tvingade plattformar att ta ned skadligt innehåll eller få böter.
Facebook, som vidhöll att det skulle hämma yttrandefriheten, har nu anställt över 1 000 moderatorer som jobbar i Berlin och Essen. Ahmed tror dock att det finns en ”gulligare”, mer angloamerikansk lösning: påtvingad insyn.
– Låt oss omfamna det första tillägget till den amerikanska konstitutionen. Låt oss ha mer yttrandefrihet. Berätta hur era algoritmer fungerar, berätta hur ni driver igenom era regler och berätta hur ni tjänar pengar.
”Sociala medier är fantastiska!”
Ahmeds bakgrund gör honom till en lika osannolik spelare
i det digitala universat som Mark Zuckerberg (son till en tandläkare) eller Jack Dorsey (brorson till en katolsk präst). Hans mamma var analfabet, hans pappa plågades av hälsoproblem, och ingen av dem arbetade.
Trots det gick deras son på privatskolan Manchester Grammar, med stipendium, och briljerade. Han hoppade av läkarutbildningen i London och började jobba för Merrill Lynch, men slutade för att studera samhälls- och statsvetenskap vid Cambridge. Därefter blev han managementkonsult i Mellanöstern.
När han kom tillbaka till London 2010 erbjöd han sina tjänster som strateg till sin lokala parlamentsledamot för Labour. Under kommande sex år jobbade han som särskild parlamentarisk rådgivare, först för Sadiq Khan, sedan för skuggjustitieministern. Under Brexitkampanjen förflyttades han till Alan Johnson, ledare för Labour Remain. Hans senaste jobb var med Hilary Benn. Han förlorade det när Jeremy Corbyn sparkade Ahmeds chef från posten som skuggutrikesminister.
– En politisk rådgivares liv, säger han.
Kanske var det alltid hans öde att motverka hat. Även om han själv inte upplevde så mycket rasistiskt hat i skolan – han var 1,82 lång förklarar han – så misshandlades hans mamma av rasister. Han studerade medicin när Andrew Wakefield hotade vaccineringen med MMR-vaccin genom att felaktigt koppla det till autism.
Den 11 september 2001 jobbade Ahmed på Merrill Lynch, som hade kontor mitt emot World Trade Center, och han såg genast attackerna som ett uttryck för hat. I Mellanöstern hade han hört ”enväldiga, hycklande, lögnaktiga” regeringar ljuga om hiv.
När han jobbade för Remain bevittnade han en ökning av islamofobi, rasism och konspirationsteorier, och förfasades över den antisemitism som fick fäste i Labour (han själv är, för övrigt, ateist). Och allt detta hat fanns nu bara en handrörelse bort på en telefon.
Det roliga är att Ahmed delar en del av nätets ursprungliga hippieutopism.
– I grund och botten tycker jag att sociala medier är fantastiska. Tänk på allt bra de gjorde under det senaste året. De var mitt främsta medel för att uttrycka sårbarhet och ångest, och få hjälp och kärlek medan jag var borta i Washington, många mil från människor jag bryr mig om.
Måste bli mer sociala
Ibland springer han på före detta politiska rådgivare som nu har lukrativa jobb vid sociala medieföretag. CCDH har inte gjort honom rik, säger han utan ånger. Medan han stoppar ned en silkesnäsduk i den övre fickan på den sommarkostym han bytt om till inför fotograferingen, minns han att han bjöds ut på lunch av en ”slemmig kille” från Internet Association, det globala nätets handelsorgan. Han frågade Ahmed vad han egentligen ville.
– Jag sade till honom: ”Se bara till att bli av med nazisterna, så ska jag ta min katt och flytta till Antigua och låta er vara i fred.” Mitt jobb är att göra mig själv överflödig. När regeringar och självreglering fått företagen att uppföra sig ordentligt, när vi har stört hataktörerna tillräckligt, då finns det inget jobb för oss. Vårt enkla och ganska minimala mål är att socialisera sociala medier. Gör det så går jag och gör något annat sedan.
