Här förvandlas skolor till soppkök

Ljuden som hörs i Grundskola 320 i Kiev är ungefär de man kan förvänta sig. Skor som hasar fram och samtal i korridorerna, slamranden med glas och bestick i skolmatsalen. Men bortsett från några enstaka barn som tagits hit av sina föräldrar, är det bara vuxna människor som uppehåller sig i skolan. 

Den lokala administrationen i Desnianskyidistriktet har beslutat att elva skolor ska förvandlas till humanitära hjälpcenter där kvarterens befolkning, framför allt kvinnor, barn och äldre, ska kunna ladda sina telefoner och värma sig lite – förutsatt att det finns elektricitet och fungerande centralvärme. 10 000 gratis måltider serveras också dagligen. 

I matsalen i Grundskola 320 står det en lång kö med framför allt äldre kvinnor, som väntar på att få bära iväg bröd från skolans mobila bageri och frigolitlådor med portioner. Det hostas och snörvlas och luktar långt ifrån katolsk söndag.

– Vissa av våra lärare volontärarbetar i köket. Varje dag lagar vi mat till 2 000 personer. Vissa äter den på plats, vissa bär hem den och resten kör vi själva ut till hushållen, säger Julia Zhersh som är biträdande rektor på skolan. 

Inte säkert för eleverna

Det humanitära arbetet påbörjades i början av januari när barnen hade skollov. Då lät man även 1 000 människor sova i skolans källare under en tid, på tryggt avstånd från ryska bombningar. Barnen återvände, men fick efter en vecka lov igen på grund av den stränga kylan och bristen på värme.

Därför måste vi hålla barnen borta härifrån.

Under de senaste veckorna har barnen fortsatt varit borta och haft direktiv om att istället få distansundervisning från hemmet. Men nu har skälet varit att man inte bedömt skolan vara en säker plats längre, för de 1 200 eleverna.

– Vi kan inte ha våra barn här när det varje dag kommer så många människor för att hämta mat. Vi vet inte vilka de är, de är främlingar som kan vara farliga för barnen, eller kanske kan bära sjukdomar. Därför måste vi hålla barnen borta härifrån.

Elbrist försvar distansundervisning

Konsekvenserna är svåra, enligt den biträdande rektorn. Det är tufft för lärarna att bedriva undervisning på distans. Svårt för barnen att koncentrera sig och få individuell hjälp. Och hela systemet bygger på att barnen använder egna datorer, telefoner eller tablets. Men samtidigt har väldigt många hushåll i Kiev saknat elektricitet.

Det senaste budet från distriktets administration är att de elva skolorna successivt ska sluta vara hjälpcenter, och bli bara skolor på nytt. Med undantag av Grundskola 320 som ska fortsätta servera mat till utomstående. 

– Man säger att det är för att vi är det huvudsakliga hjälpcentret. Jag vet inte varför vi blivit det, säger Julia Zhersh.

Sidoingång för barnen

Hon visar Dagens ETC en separat sidoingång i skolan. När eleverna så småningom återvänder kommer man behöva ta in dem den vägen istället för genom huvudentrén, där de vuxna ska fortsätta passera.

– Jag hoppas att det här humanitära köket flyttar till någon annan plats, det kan inte fortsätta så här. Vår skola har väldigt många barn och vi vill göra vårt bästa för dem.

I en annan del av Kiev möter Dagens ETC Oksana Dutchak. Hon har sina barn i en annan skola i staden, där man också skickat hem eleverna att ha distansundervisning på grund av värmeproblemen i lokalerna. Sedan har hon noterat samma utveckling. 

– När temperaturen började sjunka och värmen var avstängd så skrev de till oss föräldrar på morgonen, kan era barn stanna hemma? Under en tid kunde de fortsätta gå dit och äta, men sedan ändrade de på det. Nu har allt hamnat på nätet så skolbyggnaden är inte längre en skola på något sätt och vis. Det har blivit bara en plats dit folk kan komma och ladda sina telefoner och äta, säger hon. 

Skola efterfrågar volontärer

Den senaste tiden har skolans ledning hört av sig till Oksana Dutchak och andra föräldrar, och frågat efter volontärer som kan köra ut gratismaten som lagas i skolans kök till hushåll.

Oksana Dutchak har blivit upprörd av detta. Hon drar sig till minnes en diskussion som fanns vid skolan i början av kriget, om huruvida skolorna skulle vara öppna som härbärgen för alla eller bara för barnen som studerade där.

– Tänk om aggressiva personer kommer dit, pedofiler, eller vem som helst. Det fanns en rädsla för att öppna dörrarna åt vem som helst. Till slut bestämde de att så skulle få ske bara efter skoldagens slut.

Påverkar jobbet

Hon hör vad hon säger, och vill lägga till att skolbyggnader naturligtvis är en logisk plats att samla behövande människor i. Där finns många rum, som går att värma separat, och värdefulla faciliteter som kök anpassade till storkok. Och Ukraina genom nu och sedan flera år en kris som gör att man måste fatta extraordinära beslut.

– Hade det inte varit för att det är vinter, så hade det kanske inte gått på det här sättet, att skolor förvandlas till hjälpcenter. Jag hoppas att det förändras till våren.

Det måste det, för annars riskerar hennes karriär gå i stöpet. Oksana Dutchak jobbar hemifrån som sociolog. Ända sedan barnens skola upphörde med att vara en skola, och de istället ska ha distansundervisning från hemmet, har hon knappt fått någon ro att arbeta. Det har blivit hennes lott att ge dem den uppmärksamhet och extra hjälp, samt skollunch, som skolpersonalen egentligen ska ge barnen.

Barn ensamma hemma

– Fast jag tycker det är lika illa om föräldrarna inte är hemma, utan måste vara på sin arbetsplats. Då måste de i många fall lämna sina barn ensamma hemma. Små barn som ingen sedan kontrollerar, om de faktiskt gör något skolarbete. I chattarna med mina barns lärare har de klagat på att det ibland bara är fyra elever av totalt tjugo, som deltar i lektionerna på nätet.

Men ännu en anledning till barnens skolfrånvaro, kan förstår vara det faktum att så väldigt många hushåll har lite eller ingen elektricitet till barnens laptop. Så ser det ut hemma hos familjen Dutchak just nu, där Dagens ETC gör intervjun i en kolsvart lägenhet, där Oksana flyttar runt en batteridriven led-lampa för att åtminstone få en svag ljuskälla.

Förlorad generation

Som sociolog studerar Oksana Dutchak främst äldreomsorgen och barnfrågor. Hon betonar att barn lyckligtvis har väldigt lätt för att anpassa sig, så erfarenheten den här vintern behöver inte orsaka alltför stor skada. 

Men problemet är att så många av Ukrainas unga haft en onormal skolgång i flera år nu, från coronapandemin, via den ryska invasionen fram till dessa dagar, att det finns oro för en så kallad ”förlorad generation” som kommer få svårare att klara sig under resten av livet. 

– Jag och barnen lämnade Ukraina och bodde i Tyskland i ett år, med ett helt annat utbildningsväsen. När vi kom tillbaka så tänkte jag själv, vad är det här för barndom de unga får?