När myter styr oss

Invandring och flyktingmottagande är kanske den sektor inom politiken som styrs mest av rena fördomar, okunskap och därmed också falsk statistik. Rättare sagt, statistiken är nog korrekt men påståendena om den är inte korrekta. Här är några exempel på hur myter får styra politiken, oftast mot bättre vetande hos de som sprider dem.

1. Invandring skapar ökad brottslighet

I Sverige rapporteras brottsligheten och dess utveckling i Brottsförebyggande rådets undersökningar. Den visar att den grova brottsligheten i form av rån, mord, överfall, utpressning och annat som idag kallas ”gängkriminalitet” inte ökat. Däremot ökar våld i nära relationer.

Det finns också en trendmässig ökning av skattebrott och annan ekonomisk brottslighet.

Bedrägerier har blivit vanligare de senare åren.

Men antalet som dör i dödligt våld är fortfarande runt 125 personer per år i Sverige.

Den stora invandringen till Sverige kan helt enkelt inte knytas till en ökad brottslighet eftersom den senare inte ökar i relation till att vi blivit fler medborgare. Däremot finns det mängder av forskning och statistik som visar att sociala problem, arbetslöshet, dålig utbildning, stora inkomstskillnader och fattigdom faktiskt göder brottslighet. Frågan är därför inte om det går att minska brottsligheten, där finns olika politik och olika erfarenheter. Det som är säkert är att skylla på invandring i sig inte löser något utan snarare hindrar en brottsförebyggande politik.

När Brå (Brottsförebyggande rådet) mäter visar det sig däremot att människor upplevelse är att brottsligheten ökar kraftigt och det där är en upplevelse som finns i många rika länder trots att statistiken visar motsatsen.

Poängen är att en upplevd sanning är precis lika effektiv som en verklig sanning om man vill påverka politiken. Så länge människor tror på påståendena kan de styra val, vilket kanske det amerikanska valet 2024 blev det ultimata beviset på.

2. Invandring kostar samhället miljarder

Den här myten är envis och bygger på att man tittar på kostnaderna för att ta emot flyktingar utan att titta på inkomsterna som skapas när ett samhälle tar emot flyktingar.

Den enkla sanningen är att flyktingmottagandet 2015, då kriget i Syrien skapade en stor invandring ledde till en kraftigt ökad BNP i Sverige. Kommuner som hade problem fick en bättre ekonomi, den offentliga sektorn gjorde betydande investeringar i utbildning och mottagande och de pengar som satsades försvann ju inte utan tvärtom arbetade de i hela samhället och skapade fler jobb, ökad konsumtion och totalt en ökad BNP.

3. Invandring behövs inte

I princip i alla rika länder minskar antalet vuxna som kan arbeta genom att det föds för få barn som kan ersätta föräldrarnas arbetsinsats när de blir äldre. Inget land har kunnat vända den utvecklingen när den tagit fart, trots olika försök både med ekonomiska stöd eller med en konservativ propaganda om familjen som ett mål i sig för ett lyckligt liv.

Demografisk gäller att ett barnafödande på i snitt 2.1 per kvinna krävs för att en föräldrageneration ska ersättas av lika många unga. Annars minskar befolkningen.

Födelsetalen varierar i länder på grund av konjunktur och trygghet för familjer, men sedan 2010 har Sverige haft en fallande trend som 2024 blev ett bottenrekord på ett födelsetal på 1,5.

Situationen är ändå mer extrem i flera länder i Asien, där Sydkorea visar ett födelsetal under 1. I Europa har Spanien och Italien tal som 1,1 eller 1,2 barn per kvinna.

Sådana tal betyder i praktiken att generationerna nästan halveras i storlek.

Ekonomiskt betyder färre barn ett problem för såväl arbetsgivare som äldre som inte längre arbetar.

Den positiva utvecklingen att vi lever längre gör visserligen att allt fler också jobbar upp i högre ålder men inte i sådan omfattning att det ersätter forna tiders barnafödande.

Istället är det invandring som gjort att länder fått en starkare ekonomi och därmed klarar av att försörja även de som inte arbetar. Det här gäller även länder med politisk ledning som är direkt invandringsfientlig. Exempelvis var Polen, under perioden då högerpartiet ”Lag och ordning” styrde, det land i Europa med högst invandring, där den största invandringsgruppen var människor från Bangladesh.

Men även i de länder som nyligen blivit rika, som Kina, innebär demografin att nära hälften av arbetskraften kommer vara borta inom en eller två generationer.

Så hur ska världens länder klara det?

Delvis kommer självklart produktiviteten öka, industrin robotiseras, AI ta över tjänsteuppgifter som idag sköts av människor, men vi tror sammantaget att alla rika länder kommer bli invandringsmottagare av rent ekonomiska och praktiska anledningar.

Det behövs fler som jobbar helt enkelt.