Måste vi jobba åtta timmar om dagen?

Det finns tre bra motiv för en arbetstidsförkortning till sex timmar med bibehållen lön:

• Det är en frihetsreform – den skulle ge oss mer fritid.
• Det är en jämlikhetsreform – den skulle öka inkomsterna för den miljon människor – främst kvinnor – som idag arbetar deltid.
• Det är en solidarisk reform – den kan bidra till att minska utslagningen från arbetslivet i form av förtidspensioneringar och sjukfrånvaro och bidra till att minska arbetslösheten.

På senare tid har arbetstidsreformer aktualiserats genom erfarenheter från pandemiåren, då många fick jobba mer hemma och med flexibel arbetstid. Den allra sista tiden har också en diskussion om fyra dagars arbetsvecka blivit en vision om ett friare liv med mindre arbetstid. Även Socialdemokraterna har kommit med förslag om minskad arbetstid till 35 timmar i veckan fram till 2035. Det tycker vi är en lite väl modest vision.

Här diskuterar vi istället sex timmars arbetsdag som ett sätt att öka jämlikheten och minska utslagningen vilket vi menar är fullt möjligt. Men vad skulle det kosta och vem ska betala? Ett vanligt sätt att räkna på är det här:

Låt oss säga att vi har ett företag med 100 heltidsanställda. För att få ut lika många arbetstimmar som tidigare måste företaget nyanställa 33 personer, vilket innebär en kostnadsökning på 33 procent. De som motsätter sig en arbetstidsförkortning hävdar att detta är en kostnadsökning som måste räknas av från de anställdas löner eller från företagens vinster. Det är ett resonemang som på ett effektivt sätt sätter stopp för varje fortsatt diskussion om arbetstidsförkortning. Resonemanget haltar. Kostnaden för en arbetstidsförkortning består av två delar. För det första: kostnaderna för nya jobb. För det andra: kostnaderna för högre lön åt dem som idag arbetar deltid. Låt oss behandla problemen ett i taget.

Från arbetslösa till arbetande

De allra flesta som skulle få nya jobb kostar redan, vare sig det handlar om arbetslöshetsersättning, förtidspensionering eller sjukersättning. Vi har tidigare skrivit att en arbetslös lågt räknat kostar 90 procent av vad en anställd kostar. I kronor handlar den extra kostnaden om under 40 000 kronor per år. Det är nettokostnaden för varje nyanställning.

Den totala kostnaden kommer att bero på hur många tidigare arbetslösa, sjukskrivna eller förtidspensionerade som på sikt får jobb genom en arbetstidsförkortning. Det är nästan omöjligt att säga hur många det kan röra sig om. Nu har det sedan länge funnits en mer eller mindre starkt grundad uppfattning om att sex timmars arbetsdag skulle kunna ge 400 000 nya jobb. Det är en siffra som har sin utgångspunkt i beräkningar som gjordes av den franska statistiska centralbyrån i början av 1980-talet! Beräkningar som sedan överfördes till svenska förhållanden av Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Det finns ingen som vet hur många nya jobb en arbetstidsförkortning kan ge, men vi tror att en rimlig gissning kan vara just 400 000. Därför kommer vi att använda den siffran i det följande räkneexemplet över vad en arbetstidsförkortning faktiskt kan komma att kosta.

Nettokostnaden för att anställa en som tidigare varit arbetslös (eller sjukskriven eller förtidspensionerad) rör sig alltså om 40 000 kronor per år. Om det handlar om 400 000 människor så blir den totala kostnaden cirka 15 miljarder kronor per år. Det är faktiskt en försumbar summa. Det är mycket, mycket mindre än vad de sänkta skatterna Reinfeldt och senare statsministrar genomfört sedan år 2006 kostat statskassan.

Vad kostar lönehöjningen?

Den stora kostnaden för sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är att det ger dem som idag arbetar deltid en kraftig löneökning. Alla andra behåller ju sina löner. De blir inte dyrare, kostnaden för de timmar de inte utför har vi redan beräknat genom att förvandla arbetslösa till arbetande.

Den som idag arbetar deltid om sex timmar per dag kommer att få full lön. Om deltidslönen idag är 18 000 kronor i månaden blir lönen för heltid 24 000 kronor.

Det är en löneökning på 33 procent, vilket i sig är en av arbetstidsförkortningens stora förtjänster.

Samtidigt innebär det att lönekostnaden ökar med 168 000 kronor per år. Men efter att vi räknat bort ökade arbetsgivaravgifter, ökad skatt och ökad moms blir nettokostnaden 67 000 kronor per år. (De ökade inkomsterna till staten kan ju staten ”ge tillbaka” till näringslivet. Det viktiga är att få fram själva nettokostnaden för samhället med sextimmarsdagen.)

Med en miljon deltidsarbetande gör det en total kostnad på 67 miljarder kronor. Tillsammans med kostnaderna för nyanställningar på 15 miljarder hamnar vi på en verklig kostnad för en arbetstidsförkortning med bibehållen lön som uppgår till 82 miljarder kronor. Det är i och för sig en imponerande summa pengar (men fortfarande mindre än skattesänkningarna efter 2006), och ställer vi kostnaden i relation till de totala lönekostnaderna på 3 400 miljarder ter sig summan något blygsammare. Nettokostnaden stannar på 2,4 procent av de totala lönekostnaderna i landet.

Den siffran skiljer sig markant från de 33 procent som nämndes i inledningen.

Men hur mycket pengar är det egentligen?

Ja, de totala vinsterna i de svenska företagen 2023 var 2 200 miljarder kronor. Om företagen helt betalar de 82 miljarder arbetstidsförkortningen kostar minskar vinstandelen från 39 till 38 procent. Det är alltså bara 1 procent procent i lägre vinstandel företagen behöver se, för att genomföra en reform som skulle vara nyttig för hela samhället.

Hur många kan arbeta?

Ibland hävdas från motståndaren till en arbetstidsförkortning att det inte blir några nya jobb alls. Det här argumentet används när arbetslösheten är hög, som i mitten av 80- och 90-talet. När arbetslösheten är låg – som i slutet av 80-talet – hävdar de istället att vi inte kan förkorta arbetstiden eftersom det skulle kräva alldeles för många nyanställningar.

Hur man än vrider och vänder sig slutar alltid argumentet på samma sätt. Arbetstidsförkortning går inte att genomföra. Ibland därför att det inte ger några nya jobb och ibland därför att det kräver för många nya jobb.

Men är det verkligen sant att vi redan har för få som kan arbeta? Titta på tabellen nedan.

Över 1,4 miljoner människor är latent arbetslösa, förtidspensionerade eller sjukfrånvarande. Med latent arbetslösa menas att man inte är med och aktivt söker jobb, det vill säga man är inte registrerad på Arbetsförmedlingen. Det finns ingen uppskattning som säger att behovet av fler i jobb på grund av en arbetstidsförkortning skulle komma upp ens i närheten av det talet. Det finns vida marginaler att ta av.

Det finns helt enkelt mycket som talar för arbetstidsreformer.

Vi tror naturligtvis inte att alla dessa 1,4 miljoner människor kan dras in i arbetslivet. Det handlar om att driva en politik som gör att dessa förskräckliga siffror kan minska på sikt. Och där tror vi att en arbetstidsförkortning kan vara en del – men bara en del – av lösningen. Alternativet tycks vara att acceptera situationen, att godta att 1,4 miljoner har stängts ute från arbetslivet.

Kortad arbetstid, oberoende om det sker i timmar per dag, eller antal dagar är i grunden en solidarisk reform. Den kan också vara en maktreform. Tänk om alla dessa människor inte längre stängdes ute från arbetslivet. Det skulle förändra makten i samhället. Löntagarnas ställning skulle stärkas enormt, den press på individer som arbetslöshet och långtidssjukskrivningar innebär skulle kunna minska.

Det finns helt enkelt mycket som talar för arbetstidsreformer.

Att det ändå inte sker tror vi i mångt och mycket handlar om den sista orsaken. Det är en fråga om vem som blir starkare av reformen. Löntagarna. Eller kapitalägarna.