13 sprängningar hittills i år i Storstockholm.

Tills vi inser att vårt ­kollektiva mål borde vara att ”frigöra människan till att skapa maximalt” så får vi väl göra som karaktären Hanna och ta saken i egna händer.

I skolan drogs jag ibland till rökrutan. Jag rökte inte men i alla fall. En rökruta var en plats på skolgården, ofta en målad ruta på asfalten, där det var tillåtet för eleverna att röka. Detta var på 1960-talet och någon större medvetenhet om rökningens faror fanns inte. Lärarna rökte visserligen inte på lektionerna men i lärarrummet var askkopparna överfulla. Läkarna rökte i sina mottagningsrum. Mina föräldrar rökte i sängen, i bilen, på toaletten. Det stod askkoppar överallt. På restaurangerna fanns ibland rökfria avdelningar. Det innebar några bord på vilka det inte stod askkoppar.

Allt detta är polismetoder där Kina går i bräschen och där kinesiska Huawei är marknadsledande.

Jag valde aldrig flykten, det var flykten som valde mig, för att parafrasera Stig Dagerman. Mina föräldrar valde flykten för att det var det enda alternativ som fanns. Jag är invandrad i Sverige på ett bananskal.

”Jag blir fortfarande helt varm av att jag får ta del av detta”.

Från och med lördag kan man återigen bada i Jubileumsparkens bassänger.

En jämlik skola skapas inte genom att stänga ner skolor i så kallat ekonomiskt utsatta områden och skicka barn tvärs över stan.