Det finns de som blir förälskade i litteratur och det finns det de som blir förälskade av litteratur. Julio och Emilia, huvudpersonerna i den chilenska författaren Alejandro Zambras nyöversatta roman ”Bonsai” blir både och. De älskar böcker och de älskar till böcker, läser högt för varandra om kvällarna och använder litteraturen som förspel, tills de en dag läser en novell som inte bara dödar stämningen mellan dem för stunden utan också förändrar deras relation på djupet.
”Bonsai” är Alejandro Zambras debutroman, den utkom på spanska 2006 och vann då ett flertal priser. Sedan dess har Zambra gett ut ett många titlar, men ”Bonsai” är den första som går att ta del av på svenska. Det är en liten, koncentrerad bok där varje ord är övervägt och placerat på precis rätt plats. Trots att den chilenska husguden Roberto Bolaño mest gjort sig känd för betydligt mer bombastiska verk går tankarna direkt till honom.
Zambra skriver med samma sexuella frispråkighet, samma väv av litterära referenser och framför allt: med samma, mycket stora, respekt för sina karaktärers egenheter. Resultatet är klockrent, melodramatiskt på ett sätt som blir vackert och komiskt på samma gång.
Julio och Emilia träffas när de tillsammans med sina vänner studerar till en tenta i Spansk syntax II. De tillbringar natten ihop och kuggar på tentan. De sover tillsammans igen, natten innan omtentan, och blir efter det ett ungt och lyckligt par. Men redan på första sidan vet vi att en av dem kommer att behöva dö och att den andra kommer behöva fortsätta leva.
Döden på sida ett. Ett klassiskt berättartekniskt grepp för att skapa spänning, för att få läsaren att undra hur detta hemska kan ha gått till och därför vilja fortsätta läsa. Men i ”Bonsai” skapas lika mycket driv av den språkliga precisionen, av allvarsamheten, känslan av att berättaren nedtecknar sitt livs viktigaste försvarstal där allt måste vara exakt, sanningsenligt och opartiskt.
”Julios första lögn till Emilia var att han hade läst Marcel Proust”, kan det stå, kort efter att paret har träffats, för att en stund senare följas upp med: ”Samma kväll ljög Emilia för Julio för första gången, och hennes lögn bestod även den av att hon hade läst Marcel Proust”.
Den här sortens berättelser drabbar alla som någon gång läst litteraturvetenskap och varit förälskade med en särskild kraft. Men boken är faktiskt bredare än så, den är tillgänglig, lätt och motståndslös. En perfekt gåva till alla som läser, men också till alla som inte gör det.
”Bonsai” leker med språket på ett sätt som kan vara svårt på svenskans stolpighet. Författaren vrider och vänder på ord och uttryck, ett visst verb används i ett sammanhang för att i nästa bytas ut mot en synonym med en annan laddning. Annakarin Thorburn påminner oss om värdet av en riktigt god, mänsklig, översättare.
Bokförlaget Tranan ska ha tack för att de med ”Bonsai” introducerar ytterligare en fantastisk författare till det svenska folket. Förhoppningsvis är det här inte det sista vi får se av Alejandro Zambra på svenska.
