Recension

Att se Tolvskillingsoperan 2023 väcker förbjudna borgerliga känslor

Publicerad 4 december, 2023 (Uppdaterad 4 december, 2023 )

Bild: Press

Dagens ETC

Tolvskillingsoperan 2023 är en sällsam upplevelse. Nuet speglar sig i dået på ett alltmer skrämmande sätt.

Jenny Aschenbrenner känner borgerliga känslor inför Dramatens uppsättning, trots att det inte är tillåtet.

Jenny Aschenbrenner

Text

Tolvskillingsoperan

Av Bertolt Brecht i samarbete med Elisabeth Hauptmann, efter John Gays ”Tiggarens opera”

Översättning: Magnus Lindman

Musik: Kurt Weill

Regi: Sofia Adrian Jupither

Scenografi: Erlend Birkeland

Kapellmästare: Sebastian Ring

Medverkande: Danilo Bejarano, Lina Englund, Nina Fex, Electra Hallman, Rita Hjelm, Steve Kratz, Marall Nasiri, Torkel Petersson, Rebecca Plymholt, Agnes Rase, Andreas Rothlin Svensson, Joel Valois och Pierre Wilkner

Scen: Dramaten, stora scenen, Stockholm

Speltid: 2 tim 45 min

Hej det är 1928 i Berlin, fem år innan Hitler tar över makten. Hej allt faller snart samman, all framtid dör snart men det vet vi inte så vi kör. Vi tror att det finns en annan värld där borta bakom horisonten, en där man förstår att fattigdom och orättvisa är exakt det som göder kriminaliteten. Först mat, sedan moral.

Att år 2023, det år då ett svenskt svenska riksdagsparti vill kunna ge barn livstids fängelse, se Brecht ”Tolvskillingsoperan”, det är en sällsam upplevelse i sig. Både inspirerande och på något sätt rörande. Ett helt 1900-tal ligger mellan oss och dessutom det tidiga 2000-talets uppgivna suck inför kapitalismens skadeverkningar – det blev inte som det skulle och sen blev det värre än någon kunde föreställa sig och nuet speglar sig i dået på ett alltmer skrämmande sätt.