Han gråter öppet, går i terapi, och har varit drag queen – nu ska han uppträda på Super Bowl.

Att följa manlig självhjälp är som att se en bil slira av vägen och köra ner för ett stup.

Shahab Ahmadian varnar för falska löften – och de destruktiva männen som går under radarn.

Joe Rogans lärjungar har gjort sina poddar till propagandakanaler – och det är inte nåt att garva åt.

”Performative male”-trenden hånas – men kan inte män få läsa en bok och ha nära till sina känslor utan att anklagas för att vara manipulativa as?

SVT-programmet ”Priset män betalar” landar helt fel. Andrew Tate är inte en förebild.

Magic Men är en könsparodi – och media reproducerar patriarkatets sunkigaste ideal.

Går det att ta någon på allvar om de inte kan vara ödmjuka inför sina tidigare misstag?