Han var en oerhört modig människa som utan att darra på manschetten i varje situation valde sin egen övertygelse, sin egen världsbild, sin egen väg.

Den mediala dramaturgin kring Ann Heberleins uppgång, fall och återupp­ståndelse är tröttsamt välbekant.

Literaturkritikern Jenny Aschenbrenner reflekterar över hur metoo-upprorets personfixering ­skadade både enskilda människor och saken.

”Det var lite rart att se hur hela Kultur­sverige på sant strindbergskt 1800-talsvis, satt och väntade in nästa bok i konflikten.”

Han är anpasslig som en kackerlacka – kulturmannen göds och frodas av sitt eget och andras förakt.

”Mardrömmen är förstås en mjäkigt välkammad scenkonst som flörtar med alla för att få bidragen utbetalade och biljetterna sålda.”

Jag önskar mig en vår utan lama kompromisser, utan säkra kassakor och rädda teaterchefer.

Performancevrål skrämmer fortfarande Sverigedemokraterna, så låt oss vråla.