Teknik.

2015-04-14 13:36
  • Hannes Sjöblad kallar sig biohackare och var en av de första i Sverige att operera in ett chip i handen: ”Tekniken är egentligen väldigt basic, ungefär som en vanlig nyckelbricka fast mycket mindre.”  Bild: Tove Eriksson/TT
    Hannes Sjöblad kallar sig biohackare och var en av de första i Sverige att operera in ett chip i handen: ”Tekniken är egentligen väldigt basic, ungefär som en vanlig nyckelbricka fast mycket mindre.”
  • Bild: Steve Mitchell/TT
  • Bild: AMF Fastigheter

Opererar in chip i handen – styr vardagen med en vink

Tänkt att slippa alla plastkort, visitkort och sedlar och istället bara använda handen till allt som finns i plånboken. Det kanske låter som science fiction, men för vissa är det redan verklighet. Att operera in smarta chip i under huden förutpås bli nästa teknikfluga. 

Att införliva teknik i kroppen som kommunicerar med omgivningen är i sig inget nytt. I populärkulturen är sammanblandningen mellan maskin och människa näst intill obligatorisk i framtiden (både i utopiskt som dystopiskt snitt). Men nu behöver du inte gå på bio för att se människor styra saker med sina uppkopplade kroppar – det räcker med en tripp till kontorshuset Epicenter i Stockholm. Där kan de som arbetar, om de vill, sedan ett par veckor välja att operera in ett chip i handen för att kommunicera med exempelvis kopiatorn eller öppna dörren i entrén. 

En av dem som var först i Sverige med att börja utnyttja tekniken är Hannes Sjöblad, 37. Han kallar sig för biohackare och startade i höstas föreningen Bionyfiken, en samlingsplats för personer som är intresserade av så kallad gör-det-själv-biologi. 

– Redan idag kan man använda chip som opereras in under huden till en mängd saker. Tekniken är egentligen väldigt basic, ungefär som en vanlig nyckelbricka fast mycket mindre. Jag kan exempelvis låsa upp min telefon, komma in på gymmet eller dela med mig av mitt visitkort, säger han.

Kan hjälpa läkare

Tekniken har funnits länge och samma ingrepp – en riskornsstor plastkapsel som skjuts in med kanyl – används redan för att märka boskap och husdjur. Men att göra ingreppet på människor har tagit fart först under senaste året. I Sverige går ett hundratal människor runt med chips i händerna i dag och Hannes Sjöblad tror att trenden snart kommer att sprida sig. 

– Om man tittar på det framväxande ”internet of things”, där allt fler prylar runt omkring oss är uppkopplade, är frågan hur vi människor ska interagera med dem. Om man exempelvis har en badrumsvåg som automatiskt loggar ens vikt, hur ska den veta vem som står på vågen? Ett chip i handen är ett smart sätt att berätta för vågen vem jag är, istället för att använda nyckelknippan eller mobilen, som man kanske inte vill ha med sig överallt, säger Hannes. 

Han ser stora möjligheter inom just hälsoområdet, både som ersättare till dagens aktivitetsarmband (årets julklapp), men också för att på sikt registrera sådant som puls, blodsocker och kolesterol, för att läkare snabbare ska kunna ställa rätt diagnos.

Psykologiskt motstånd

Ett annat användningsområde med stor potential är möjligheten att göra betalningar med blott en handrörelse. 

– Om man exempelvis är ute på krogen kan man ladda sitt chip med ett par hundralappar och lämna plånbok och id-kort hemma. 

Den möjligheten finns redan idag. Det är bara tekniken som måste byggas ut – liksom det psykologiska motståndet måste brytas ned.

Stor skepsis bland vanligt folk

Biohackingrörelsen är ett växande internationellt fenomen, men än så länge finns ett skimmer av aktivism inom en liten grupp unga teknikpionjärer. Den subkultur som i början av internet kallades cypberpunk har till viss del flyttat till biopunken – att experimentera med sina fysiska och intellektuella förmågor med teknikens hjälp, en alternativ livsstil. Och precis som med all annan punk finns ännu en stark skepsis bland vanligt, analogt folk. 

– De flesta jag pratar med tycker att det är spännande och intressant. Men huvudgruppen säger också att det inte är någonting för dem. Sedan finns det en grupp människor som är väldigt kritiska, bland annat religiösa grupper, säger Hannes.

Många höjer också ett varningens finger för de etiska och moraliska dilemman som teknikutvecklingen leder in på. 

– Det tycker jag är en jätteviktig diskussion. Det hänger också ihop med min egen utgångspunkt som aktivist, säger han, att det inte är till för att storföretag och myndigheter ska kunna registrera oss ännu mer. 

Men just det motståndet handlar om att sila mygg och svälja kameler, menar Hannes. Idag använder vi mobilen obekymrat, som hela tiden loggar precis var vi är, vem vi pratar med, vad vi söker på, och så vidare. I jämförelse är chipen inte spårbara eftersom de saknar sändare. Och för att kommunicera måste du befinna dig inom några centimeter från en läsare.

Är det inte en stor existentiell skillnad då, att stoppa in tekniken under huden?

– Absolut, men jag tycker inte att man ska överdriva skillnaderna. I de nya passen finns också sådana här chip fast med mycket större upptagningsområde, som innehåller dina personuppgifter och dina biometriska data. De avläses automatiskt varje gång du går in på många flygplatser idag.

 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Kostar 1700 kronor

Chippen som används i dag är en kombination av RFID (Radio-frequency identification) och NFC (Near Field Communication). Det innebär att de kan avläsas av exempelvis smarta mobiler och kortläsare, men bara på kort avstånd.

RFID-läsare finns redan på en mängd ställen, bland annat för pass, busskort, liftkort, bibliotekskort och som stöldskydd.

Kostnaden för att sätta in ett chip är omkring 1 700 kronor och kan göras på ett antal tatuerings- och piercingsalonger.