Kyrkans högsta ledare, ärkebiskop Antje Jackelén, har intagit en tydlig profil i klimatfrågan och på kyrkans hemsida står det att den vill bidra till FN:s mål i Agenda 2030. I ett brev om klimatet från 2019 uppmanar alla Sveriges biskopar beslutsfattare, näringslivet och organisationer till handling: ”Nu behövs mod, tillit och kraft för att stå emot uppgivenhet och våga de förändringar som är nödvändiga.”
Stor grisgård
Inför kyrkovalet den 19 september har kyrkans skogsbruk blivit en omdiskuterad fråga. Jordbruket däremot, har det varit ganska tyst om, trots att det också har stor klimatpåverkan. Totalt äger Svenska kyrkan 47 000 hektar jordbruksmark som förvaltas av kyrkans tretton stift, och som främst används för jordbruk och djuruppfödning. Allra mest jordbruksmark finns i Lunds stift, som har drygt 12 000 hektar åkermark.
Katarina Hallenborg, chef för egendomsförvaltningen i stiftet, berättar att marken till största del används för odling av olika grödor men det finns också produktion av ägg, gris-och nötkött. På en av stiftets grisgårdar föds över 10 000 grisar upp varje år. Den är liksom större delen av verksamheten inte ansluten till någon krav-certifiering. Totalt brukas cirka 15 procent av stiftets jordbruksmark ekologiskt.
Varför är det inte mer än så?
– Det är våra arrendatorer som väljer produktionsinriktning. På söderslätt odlas det mycket sockerbetor som är svårt att odla ekologiskt. Ju mer vallodling och kor det finns i ett område desto lättare är det att odla ekologiskt och tyvärr finns det inte mycket kor på söderslätt.
Inget tillträde till marken
Enligt Katarina Hallenborg har kyrkan – precis som andra jordägare – juridiskt ingen rätt att ställa några krav på arrendatorernas produktionsinriktning.
Vilken insyn har ni i hur det ser ut på gårdarna, till exempel när det gäller djurproduktion som inte är ansluten till krav, eller vilka klimatförbättrande åtgärder som sker hos arrendatorerna?
– Allt samarbete bygger på frivillighet. Juridiskt har vi inte ens tillträde till marken. Men våra förvaltare har en god dialog med lantbrukarna, som är oerhört duktiga och kompetenta. De kan sitt jobb och vet hur man gör.
Men har inte en stor samhällsaktör som Svenska kyrkan ansvar för att verksamheten inte leder till klimatutsläpp eller missförhållanden för djur till exempel?
– Kyrkan har självklart ansvar att försöka påverka för att det ska vara en bra och hållbar verksamhet. Vi försöker stötta våra arrendatorer i att göra bra val. Men vi anser inte att det är önskvärt att styra över deras produktionsinriktning.
Katarina Hallenborg berättar att i Lunds stift skickar man ut en miljöenkät där de till exempel kartlägger intresset hos arrendatorerna för solceller, inventerar möjligheter för våtmarker och informerar om fossilfria värmesystem.
Strävar efter större gårdar
Men samtidigt som vissa klimatvänliga insatser görs, går det att läsa om att stiften strävar efter större enheter. Till exempel skriver Göteborgs stift på sin hemsida att antalet arrendegårdar har minskats över tid, ”med en strävan efter färre och större gårdar vilket ger möjlighet att driva ett mer rationellt jordbruk och förvaltning. Strävan är att skapa jordbruksenheter som är bärkraftiga och lönsamma på lång sikt.”
Även i Lunds stifts årsredovisning för 2020 talas det om effektivisering, rationella och lönsamma skogs- och jordbruksenheter.
På frågan hur det hänger ihop med kyrkans mål om biologisk mångfald svarar Katarina Hallenborg att det är någonting som håller på att ändras.
– De stora gårdarna är inte nödvändigtvis de som är mest optimala. Nu strävar vi allt mer efter ett diversifierat ägande eftersom många jordbrukare ändå inte kan leva enbart på den jord som de arrenderar av oss.
Inför kyrkovalet verkar kyrkans jordbruk inte vara någon stor fråga. Himmel och Jord, som fått uppmärksamhet för sin kritik av kyrkans skogsbruk, skriver bland annat kortfattat om att kunskapen om den vegetariska maten måste öka men gör ingen koppling till kyrkans eget jordbruksägande.
Miljöpartister i Svenska kyrkan De Gröna (MPSK) är lite mer specifika, och skriver bland annat att ”Kyrkan har ett ansvar för att den jordbruksmark som ägs av Svenska kyrkan används på ett hållbart sätt och att det som produceras där kan leva upp till vad som är ekologiskt hållbart Vi vill verka för naturliga kretslopp, etiskt godtagbar djurhållning istället för handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.”
”Stor omedvetenhet”
En som är kritisk till Svenska kyrkans satsningar inom jordbruket och djurproduktion är Pär Friberg, präst i Svenska kyrkan. När Linköpings stift för några år sedan byggde en stor anläggning för 40 000 slaktkycklingar skrev han i en debattartikel i Kyrkans Tidning att den här verksamheten strider mot både djuretik och hållbarhet.
Han anser att det finns en stor omedvetenhet inom kyrkan kring hur djuruppfödning och odling av djurfoder hänger ihop med klimatutsläpp och djuretik.
– Livsmedelsproduktionen är en del av människans rovdrift, som vi i kyrkan är en del av. Här anlägger vi samma perspektiv som samhället i övrigt och har inget eget perspektiv i hur vi placerar pengar och förvaltar jordbruk och skog. Visst gör vi också vissa positiva saker, men det är alldeles för lite i förhållande till problemets storlek.
Han är också kritisk ur ett rent teologiskt perspektiv.
– Kyrkans teologi går ut på att skapelsen är till för människan, inte att vi är en del av skapelsen. Istället för att vårda skapelsen förbrukar vi den, vilket får gigantiska konsekvenser för livets framtid på jorden.
Hur skulle kyrkan istället kunna använda marken?
– Det behövs ett stort folkbildningsarbete, jag tycker man ska sätta sig in i problematiken. Vi är en betydande organisation i Sverige med stora resurser till vårt förfogande men vi har inte mycket tid på oss. Vi behöver skyndsamt medverka till en omställning där det finns ett samband mellan vår tro och sättet att förvalta våra resurser.
