Tio punkter för en annan värld och ett annat Sverige. Ett efterkrigsprogram, för att reparera årtionden av nyliberalism och för att bli ett ja till framtiden.

1. Konstatera att två ödesfrågor hänger över oss: klimatkris och galopperande ojämlikhet. 

Det är programmets portalparagraf. Borgerligheten eller marknaden kan aldrig lösa dessa kriser. Den ekonomiska människan, som är högerns bild av människan, svävar ovanför biosfären. Arbetarrörelsens sociala människa är invävd i biosfären. Här har socialdemokratin ett idépolitiskt försteg som oavbrutet undernyttjas: Social jämlikhet motverkar klimatkrisen.

2. Avveckla det finanspolitiska ramverket. 

Det förhindrar investeringar och har gjort nationen mer anorektisk ända sedan nittiotalet. Staten bör ta upp lån för en rad investeringar, i allt från vård och omsorg till järnväg och kultur. Staten ska icke betraktas som vilket hushåll som helst, utan som den omvälvande samhällsmakt den är i progressiva händer.

3. Inför generellt kortad arbetstid. 

Det är något som borgerligheten och högern alltid motsätter sig. Men det finns stöd för det och frågan mobiliserar. Kortare arbetstid underlättar också allt slags engagemang i demokratin och i föreningar.

4. Höj skattekvoten till en rimlig nivå. 

Den har nu sjunkit till rekordlåga nivåer, när rader av skatter – förmögenhetsskatt och värnskatt i synnerhet – tagits bort eller sänkts och det i samma takt som välfärden krisat i brist på resurser. 

5. Reparera i ett enda slag sjukförsäkring och a-kassa.

I senaste valet röstade en majoritet av arbetslösa och väldigt många sjukskrivna på Sverigedemokraterna. Det är det värsta betyg en arbetarrörelse kan få. 

6. Återuppliva den sociala bostadspolitiken. 

Sverige skriker efter fler bostäder och alltfler byggjobbare får arbetslösa, vilket sänker hela ekonomin. Byggandet av fler bostäder är också ett sätt att bekämpa den gängkriminalitet som gynnas av trångboddhet.

7. Driv ut varje vinstintresse ur offentlig sektor. 

Aktiebolag ska icke förekomma i skolan. Föreslå i värsta fall att de privata skolägarna köps ut. Det är värt kostnaden. I synnerhet skolmarknaden skapar segregation och försvårar arbetet mot gängkriminalitet. De stora välfärdsbolagen sätter dessutom svenska skattebetalares pengar i omlopp på den globala finansmarknaden, vilket inte bara dränerar statskassan utan också försvårar underläget mot det globala kapitalet.

8. Gör migrationspolitiken till en långsiktig del av efterkrigsprogrammet. 

Den bör på medellång sikt vara stram. Vad vi sett länge är följande: Först skapades ett nyliberalt, avreglerat samhälle, därefter kom ett stort flyktingmottagande – och slutsumman av det blev högerpopulism. Men det bör också finnas ett annat mål, en annan horisont, för migrationspolitiken: Socialdemokratin ska bygga ett samhälle som på sikt förmår ta emot fler flyktingar när klimatkrisen driver människor från sina hemländer.

9. Nationalisera på sikt försvarsindustrin. 

Denna industri är så systemviktig att den inte bör vara privat med den bristande insyn det medför. Börja med att skaffa inflytande i Saab, som styrs av Wallenberg.

10. Satsa allt på att värva fler medlemmar till socialdemokratin..

Högern har den mediala, den politiska och den ekonomiska makten. Det enda arbetarrörelsen har är de många människor som är potentiella medlemmar. En partisekreterarens centrala, stadgeenliga uppgift bör vara att öka antalet medlemmar i den kollektiva samhällsinstans som ett parti utgör.

Så ser konturerna av ett efterkrigsprogram ut, till för att reparera det som skadats under årtionden och för att blicka mot framtiden. Det här är, menar jag, kärnan. 

Och det ryms på ett A4 som kan vikas som en svala som kommer med våren.