Leo Vene: Borgare, lev som ni lär och avstå er semester

Magdalena Andersson (S) vill bli statsminister igen. Budskapet från partiet inför valet är att man är ett förändrat parti och att man står på vanligt folks sida. Huruvida vanligt folk känner igen sig i den berättelsen återstår att se i höst, men en sak verkar i alla fall säker: Högerns valstrategi går i huvudsak ut på att prata om Socialdemokraterna.

Det senaste exemplet kommer från den marknadsliberala hejarklacken Timbro. Tankesmedjan har granskat Magdalena Anderssons make, ekonomen Richard Friberg, och kommit fram till att han, genom fullt lagliga upplägg, minskat hushållets skatt genom att ta ut en del av det egna företagets överskott som utdelning i stället för lön. Ingen skatteflykt. Inget brott. Bara ett upplägg som tusentals småföretagare använder varje år eftersom staten uttryckligen konstruerat reglerna för att de ska kunna göra det.

Men likafullt ett ”hyckleri” om man frågar Timbros Hannah Stutzinsky eller socialförsäkringsminister Anna Tenje (M). ”Värre än förortsgangsters”, enligt den lokale Malmöpolitikern Nils Littorin (ML), som tydligen bedömer 3:12-reglerna som ett större samhällshot än gängkriminaliteten.

Resonemanget är att den som vill förändra skattesystemet inte själv får använda de regler som finns. Att det är motsägelsefullt att leva i ett samhälle samtidigt som man vill förbättra det, för att parafrasera en känd internetmeme.

Och jag kan förstå principen. Förväntar man sig att politiker, deras anhöriga och människor i största allmänhet ska leva som man anser att de lär är det en legitim hållning. Men då behöver den också tillämpas konsekvent.

Timbro har i åratal ifrågasatt semesterrätten och argumenterat för att den är påtvingad och skadlig. Moderaterna har å sin sida 88 år av historia som är svår att blunda för: nej till två veckors semester 1938, nej till tre veckor 1951, nej till fyra veckor 1963 och nej till fem veckor 1976. Det krävs ingen foliehatt för att ana ett visst mönster.

Och ska man följa logiken att man inte får använda ett system man vill förändra finns det egentligen bara en rimlig konsekvens. Borgare, det är hög tid att föregå med gott exempel och avstå semestern. Gå upp till chefen på måndag och meddela att du minsann tänker jobba vidare medan grannarna badar och grillar. Att svensk tillväxt inte bygger sig själv och att familjens solresa till Palma de Mallorca därför är avbokad. Att semesterlagen är någon annans huvudvärk. För inte vill du väl bli tagen för sosse?

Samtidigt som debatten om paret Anderssons hushållskassa går varm i kommentarsfälten bland ministrar och anonyma troll på plattformen X avlöser avslöjandena om Ulf Kristerssons (M) förehavanden varandra. Jäv och vänskapskorruption varvas med inredningsarkitekter och dyra köksmattor för skattebetalarnas pengar. Hans fru, Birgitta Ed, utreds av Svenska kyrkan efter att i egenskap av präst ha erbjudit ”bra nätverk” i utbyte mot volontärarbete. Kalla Fakta kunde nyligen avslöja hur Jimmie Åkesson (SD) sålt tiotusentals exemplar av sin mindre framgångsrika bok ”Det moderna folkhemmet” till SD:s dotterbolag och därigenom gjort stora vinster i sitt privata bolag.

Det är med andra ord lätt att förstå varför Tidölaget hellre pratar om Magdalena Anderssons man, eller om Tomas Stenströms flygresor. Men att prata om sossarna mer än sossarna själva verkar än så länge inte vara det framgångsrecept som Carl-Oskar Bohlin (M) och andra X-moderater föreställt sig.

I stället verkar det som att Socialdemokraterna nästan kan luta sig tillbaka och unna sig lite bad och grill över sommaren. Ta lite semester, helt enkelt. Alltmedan moderater och timbroiter får jobba på högvarv. Dels för att vinna höstens val. Men framför allt för att ingen, under några som helst omständigheter, ska misstänka dem för att vara sossar.