Ledare. Johan Ehrenberg.

2018-02-02 03:00

Våga vägra privatisering

1980 jobbade 500 000 svenskar inom statliga företag eller affärsverk i Sverige. Nu är det under 150 000 personer.

Det finns inga argument. Bara låtsasförklaringar. Hela den gigantiska privatiseringsperioden som de rika staterna genomlevt sedan 1980-talets början är baserad på ett falsk påstående som aldrig bevisats och aldrig varit sant.

Påståendet att privata företag är ”effektivare” än gemensamt ägda.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Jo, det är enda argumentet för Centerpartiets, Moderaternas, Thatchers, Trumps, arbetsgivarorganisationernas, bankernas och de nyliberala ekonomernas krav på ständig privatisering. Av elnät, skolor, läkemedel, försäkringar, pensioner, vårdcentraler, infrastruktur …

1980 jobbade 500 000 svenskar inom statliga företag eller affärsverk i Sverige. Nu är det under 150 000 personer. Affärsverken är i princip utrotade.

Lägg till alla kommunala bolag, alla landstingsverksamheter, så har hela den svenska ekonomin ställts om med det löjliga ordet ”effektivare” fast alla förstår att det inte finns någon sanning bakom det.

Det enda som det privata klarat bättre än det offentliga är att focka folk och flytta pengarna till annan verksamhet.

Privatiseringarna har i Sverige initierats av borgerliga regeringar och kommunstyrelser med stora kliv, men sedan skyddats av rödgröna för att det som sålts är svårt att få osålt.

Det här betyder varje år miljardförluster för medborgarna.

Från England får jag höra ett ord om det här som härmed introduceras. Vampyrkapitalism. Det är alltså en kapitalism som lever på det offentliga, som plockar ut allt större bitar av gemensamma verksamheter och förmögenheter och sedan driver det med det enda målet att maximera vinsten. (Hela den svenska vinster i välfärden-debatten handlar om vampyrkapitalism.)

Upprördheten i England beror på företaget Carillion som nyligen gick i konkurs och 40 000 familjer sätts på backen eftersom de varit inhoppare, ”egenföretagare” och liknande under denna gigantiska jättekoncern inom bygg. Carillion var – som alla företag vars vinster skapas genom ”upphandling” – i tät kontakt med politiken, det är som med Filippa Reinfeldt och Anders Borg som blir anställda av de näringar som de ordnat vinsterna åt.

Carillions supervinster berodde på att man fick infrastrukturjobb och offentliga byggjobb och allt gick bra tills de borgerliga fortsatte åtstramningarna så att det plötsligt blev ont om satsningar på infrastruktur, skolor och offentliga hus. Eftersom vinsterna flyttats till skatteparadis blev det tillslut bara ett skal kvar som i kraschen märkligt nog ingen beställande politiker kände till eller hade en aaaning om.

Det är därför Jeremy Corbyn och Labour nu lovar stoppa vanvettet, stopp på privatiseringar, stopp på förstörelse av gemensam egendom.

Det här är oerhört viktigt om vi ska kunna rädda den här planeten från kortsiktighetens tyranni.

Sverige har privatiserats. Bostäderna sålts ut (vilket gjorde bankerna väldigt rika, alla löntagare blev låntagare). Skolorna säljs ut till privata storbolag som snart får monopol. Apoteken … Ja, den skandalen är en historia i sig, och landstingets oförmåga att bygga sjukhus efter budget (Nya Karolinska) är helt baserad på vampyrkapitalismens metod att suga ut allt man kan i privata underbolag till underbolagets underbolag. Inget ansvar.

Det pinsamma faktum att alla konsumenter står inför stora prisökningar i form av överföring av el beror på privatiseringen av elnäten och avreglering. Kommun efter kommun lurades sälja. Medborgarnas betalda och byggda infrastruktur hamnade hos några få privata händer som nu har makten. (Det statliga bolaget har fått order att agera som ett privat och göra likadant.)

Men det som sällan diskuteras när en kommun säljer ut och privatiserar sin verksamhet är att kommunen därmed blir fattigare automatiskt.

Först får man betalt men sedan betalar kommuninvånarna krona för krona till det privata bolaget, hela köpeskillingen, räntan och vinsten. Det privata tillför inget. Kommuninvånarna betalar allt.

Istället för att pengarna cirkulerar i den kommunala ekonomin försvinner det utanför till multinationella bolag. Detsamma gäller såklart apotek, vårdbolag, sophämtning, kollektivtrafik, utbildning  … All privatisering betalas av brukarna och kostnaden blir alltid högre för medborgarna.

En politisk rörelse som ska lösa sociala problem måste stoppa privatiseringar men också bygga andra gemensamt ägda företag och verksamheter för att skapa motmakt.

Det politiska kravet kan vara enkelt.

Inför bromsregler som hindrar utförsäljning av gemensam egendom. Allmänningsidén! Varför inte införa kvalificerad majoritet (alltså 2/3 av de folkvalda) för att få igenom beslut, just med motivet att det som är sålt och uppdelat, kommer vara svårt att få tillbaka.

Vad blir nästa omgång? Privatisera järnvägen och motorvägen, tycker den blodtörstige. Privatisera socialomsorgen med upphandlingar. Privatisera Systembolaget och avfallshanteringen, och varför ska kommuner äga mark när de privata är så mycket ”effektivare”? Har vi för dålig polis? Sätt in privata väktare. Har vi problem med arbetslösa? Privatisera ”aktivitet”.

Det finns ingen gräns för hur långt de borgerliga är beredda att gå eftersom motivet för privatiseringen är att flytta pengar från det offentliga till det privata.

Det är enda orsaken bakom privatiseringarna. Makt över ekonomi och samhälle flyttas till den procent som äger, från de 99 procent som ägde gemensamt.

Våga vägra privatisera!

 

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg